Något som man märker mer och mer i dagens samhälle är hur viktigt det har blivit med kunskap. Det räcker inte med att bara gå ut grundskolan som det gjorde för 40-50 år sedan utan idag krävs så mycket mer.
Gymnasiet är inte heller tillräckligt idag utan du behöver ha en ännu högre utbildning för samma jobb som du förr kunde få direkt efter grundskolan om du nu ens gick ut den innan du fick jobb. Hur kommer sig detta? Hur blev vi ett samhälle där kunskap är viktigare än kunnande?
Förr hade man möjligheten att få ett jobb om man bara kunde utföra jobbet väl, alltså om man hade kunnandet som behövdes för att utföra jobbet så spelade kunskapen du hade från olika utbildningar mindre roll. Hade man potential för att klara jobbet med lite övning kunde man få jobba som lärling och på så sätt inhämta kunnandet man behövde för att göra jobbet.
Idag måste du studera och åter studera, sitta med näsan i böckerna halva livet för att få jobba med något alls. Du kan knappast ens söka ett jobb som lokalvårdare utan att ha gymnasieutbildning, ett jobb som man knappt ens behövde vara myndig för att utföra förr. Har det blivit så mycket svårare att städa sedan våra föräldrar var unga eller är det helt enkelt ett sätt för samhället att skapa större klyftor mellan olika typer av människor? Vad jag minns så fick man inget lära sig om att städa i gymnasiet, men det kanske har ändrats nu? Jag förstår inte vad matematik, kemi, samhällskunskap och svenska studier kan göra för att ge mig kunnandet att städa.
Det känns som att kunskap har blivit så mycket viktigare än faktiskt kunnande och i viss mån kan jag hålla med om att kunskap är bra att ha, har du ingen kunskap om människokroppen, olika instrument och medicinska termer kanske det är svårt att arbeta som läkare, men om du inte har kunnandet som krävs för att till exempel genomföra en intubation så hjälper inte all kunskap i världen. Eller gör den det? Kan man klara att utföra ett arbete med perfektion bara genom att ha kunskapen om arbetet? Kan man läsa sig till perfektion?
Jag tror fortfarande att kunnande är viktigare än själva kunskapen,vissa saker kan man bara inte läsa sig till. Man kan läsa alla böcker man hittar om serviceyrket och hur man är när man är serviceinriktad men om man inte har känslan för att vara serviceinriktad så kommer man aldrig klara att utföra arbetet perfekt. Visst kan vem som helst utföra vilket arbete som helst om de bara har studerat ämnet tillräckligt ingående men någon som har kunnandet om yrket och känslan för det, bara den personen kan utföra arbetet med perfektion.
För att ta ett exempel, det finns ett hav av information om hur du ska göra för att kunna teckna olika saker, skrivna tips och bilder upplagt så ända in i detalj att det inte borde gå att misslyckas. Men ändå finns det så många människor som knappt ens kan rita en streckgubbe, problemet är att alla inte har kunnandet att få pennan att upprepa det som hjärnan tar till sig från boken på ett tomt papper. Det finns även böcker om hur du blir en bra författare, men ändå är det bara ett fåtal av de som verkligen vill bli författare som faktiskt lyckas skriva en bok.
Kunskap är något otroligt viktigt att ha, vi lever för att lära som det sägs. Men lever vi för att sitta i skolbänken halva livet? Blir vi egentligen klokare av detta? Jag läste en artikel i Metro för några månader sedan där det stod att barn presterar allt sämre i skolan och att betygen sjunker. Är kanske detta ett tecken på att man har en person med kunskapen om att lära ut men inte kunnandet att föra kunskapen vidare på positionen som lärare?
Förr hade man inte utbildningar på minst 3,5-5,5 år för att bli lärare av något slag, man valde ut den kunnigaste personen i socknen och satte den att utbilda barnen. Nu får man knappt ens jobb som förskolelärare utan att ha läst 3,5 år på en lärarutbildning. Sen spelar det ingen roll hur kunnig du är när det gäller att ta hand om barn. Visst vill man det bästa för sina barn men vad är det som säger att den som är utbildad lärare är den kunnigaste läraren?
Kanske har jag fel men jag skulle inte vilja påstå att våra gamla är dumma bara för att de inte har den kunskap du tillgodogör dig i gymnasiet eller på högskolan. Visst, många gamla har bara gått grundskola, flickskola, realskola eller liknande men ändå vänder vi oss till dem när vi känner oss osäkra på något vi stöter på här i livet. De har kanske inte kunskapen om ämnet men de har säkerligen kunnandet för det har de fått från livets skola!
Vi lever i ett samhälle där kunskap blir allt viktigare och kunnande bara är något man fnyser åt, är det inte så? Företagen använder utbildning och kunskap för att sålla bland arbetssökande istället för att välja bland alla och välja den som är kunnigast. Om och om igen söker de efter någon att fylla samma position, med otaliga krav på kunskap och utbildningar. De anställer någon med kunskapen och sedan någon eller några månader senare så är den personen avskedad och de söker någon ny. Jag tror fortfarande att du oavsett hur mycket studier du går igenom aldrig kan tillgodogöra dig det kunnande som du får i livets skola. Du måste göra mer än bara läsa dig till hur det fungerar, du måste ut i samhället och ta del av andras kunnande i ämnet. Du kan inte lära dig dansa vals genom att läsa om det du måste öva upp kunnandet genom att utöva dansen.
Samhället må tycka att kunskap är viktigast men jag håller på kunnandet!
Bara för att du läst om hur man framför en bil eller motorcykel betyder det inte att du har kunnande nog att göra det. Du behöver någon med kunnandet att framföra en bil som visar dig hur du ska göra, varför måste man annars ha haft sitt körkort minst 5 år felfritt för att få vara handledare till någon som skall övningsköra? Kan det vara så att du annars bara har kunskapen om att köra bil men inte kunnande nog för att föra kunskapen vidare?
Man kommer inte långt med kunskap utan kunnande!
