Vad har Sverige emot country?
Det är en fråga jag ständigt ställer mig i dagens Sverige. När man lyssnar på radio så finns det massa kanaler inriktade på populärmusik, det finns kanaler som spelar mycket dansband, r&b, rap och det finns en specifik kanal bara för rock, men skulle man gud förbjude vilja lyssna på country jag då får man köpa en skiva eller flytta utomlands. Det är så gott som omöjligt att få en countrylåt spelad på radio, hur kommer sig detta?
Vissa säger att det beror på att svenskar inte är intresserade av att lyssna på country men jag säger bara, I beg to differ!!
I lördags spelade ett av världens största country band i Sverige, de spelade både i Göteborg och Stockholm och vi var många glada fans där för att se dem och lyssna på underbara countrytoner. Tillsammans med Rascal Flatts, bandet som hade konserterna, fick vi även njuta av Jill Johnssons underbara stämma. Med andra ord, detta var country är den är som bäst. Och jag tror att talar både för oss i Göteborg och de i Stockholm när jag säger att det var en kväll att minnas. Rascal Flatts hade inte lagt mindre krut på framträdandet bara för att de var på besök i "lilla Sverige" utan de hade lagt fokus på att ge oss valuta för pengarna både grafiskt och musikaliskt.
De började hela konserten med en countdown, där de hade en gigantisk klocka projicerad på väggen bakom scenen. Nedräkningen skedde från när det var fem minuter kvar till start och när klockan stod på noll så "exploderade" scenen. Om vi inte var laddade innan så blev vi det där och då. Förväntningarna höjdes något enormt och när grabbarna kom in å scen så kokade hela stället.
De började hela konserten med en låt ni alla troligtvis har hört även om ni inte är medvetna om det. "Life is a Highway" signaturmelodin till filmen "Bilar". Och ni som säger att vi svenskar inte gillar country, ni kanske skulle varit där då, låten hann inte mer än börja förän hela publiken sjöng med. Rascal Flatts rev av låt efter låt, Stand, Here's to you, I'm movin' on, Bob that head. De pratade och skämtade på scenen och gav en sju helsikes show. Sen säger de att de är otroligt glada att inte bara få vara här i vårt vackra land och vår vackra stad utan att även ha Jill Johnsson där med sig. Och ut på scenen kommer Jill och tillsammans sjunger de "Come wake me up" en så otroligt vacker låt att man nästan smälter.
Rascal Flatts är grymma på scen och Jill lika så men tillsammas har de skapat en magisk låt, tror jag har fullt medhåll från restrerande besökare.
Konserten höll på i drygt nittio minuter och under restrerande tid efter Jill så sjöng Rascal Flatts låtar som Melt, Bless the broken road, Fast cars and freedom och på slutet rockade de loss med några Journey låtar.
Denna kväll var helt magisk och hela Trädgår'n fullkomligen kokade, detta är en kosert att minnas och att skriva om.
Så då åter till det här med att Sverige verkar hata country.
När Beyoncé var i Sverige så skrevs det i flera tidningar och på flera löpsedlar både innan och efter, när det var melodifestival och ESC så var det samma sak där, likadant med Lady Gaga men nu när ett av världens största country band äntligen kommer till Sverige hur mycket skrivs då? INTE ETT ENDA ORD!
Vad är det med journalister och tidningsredaktörer i Sverige, varför är det så fruktansvärt tabu att tala eller skriva om country?
Sluta lämna countryn i skym undan och släpp fram den i rampljuset!
Country är lika stor del av vår kultur som rock, R&B, rap, dansband och folkvisor så sluta sålla åt oss, sluta bestäm vilka artister vi ska få information om och låt oss bestämma det själva.
Alla artister förtjänar att bli omskrivna när de kommer hit för en konsert oavsett vilken genre de hör hemma inom.
Jag är besviken på våra tidningar som inte sagt ett ord om Rascal Flatts, riktigt besviken, och ensam är jag inte heller!
Thank you Rascal Flatts for blessing us with your visit. We hope you come back again soon!
http://www.youtube.com/watch?v=0-trDVfNldc
