unclouded.blogg.se

Ja igår jobbade jag morgon för att hinna med ett besök hos logopeden vid 13 tiden, jobbet gick ganska bra även om rösten vaar bra trött när jag slutade. Gick till logopeden som sa, det märks att du har gått tillbaka till jobbet för du är mer spänd nu än sist och din andning ligger högre upp i kroppen än den gjorde vid förra besöket. 

Jaha du, det var värst! Fast hon hade helt rätt dessutom, vilket jag insåg när jag började göra mina övningar. Vi tänjde lite på nackmusklerna, gjorde knasiga rörelser med käken, rullade med axlarna och sedan var det dags för lite andningsövningar. Tänk att det ibland kan vara så svårt att ta riktigt djupa andetag nerifrån magen, logopeden uppskattade inte riktigt hur jag andades utan tyckte vi skulle byta övning eftersom jag inte riktigt kom ner med andningen i kroppen, så jag fick "hänga" mot en vägg istället. Känns lite lagom fånigt att lägga pannan mot en vägg och stå lutad mot den med hängande armar medan jag ska andas djupt och avslappnat samtidigt som jag skall ge ifrån mig massa ljud på utandningen. 

 

När Ulrika, min logoped, var nöjd med hur jag andades var det dags att "prata" lite, vi började med korta ord, andas in och säg "ja" på utandningen, sen in igen och "jo" på utandningen. sen in och "ju" på utandningen, känner jag mig lagom fånig än? Vi går vidare med fler korta ord men lägger till rörelser nu, andas in och säg "plöh!" samtidigt som du kastar en "lerklump" på golvet. What!? =-O Och så andas vi in igen och säger "plah!" på utandningen samtidigt som vi kastar en ny "lerklump" på golvet. Andas in och på utandningen säger vi "ploh!" och kastar ytterligare en "lerklump" på golvet. I feel bloody ridiculous!! X-)

 

Så ställer vi oss med fötterna i höftbredd, avslappnat i knäna och andas lugnt, avslappnad käke och halvuppen mun, sen går vi upp på tå och släpper ner hälarna i golvet med en duns samtidigt som vi andas ut. Först en gång och sedan två gånger snabbt efter varandra varpå man låter "ööh", "öööhööh", "ööh" ungefär som ett barn som sitter på pappas knä och studsar upp och ner. Jag känner mig fullständigt totalt gör fånig och så säger Ulrika, detta kan du gå iväg och göra på jobbet när du känner att du spänner rösten. Men ställ dig så ingen ser dig för annars tror de inte att du är klok. NO SHIT! YOU DON'T SAY!  Herrejösses till och med Buffy tittar på mig som om jag är tossig när jag gör övningarna hemma, jag kan bara tänka mig vad folk på jobbet skulle tänka om jag ställde mig så där.. *Hahahahaha*

 

För att släppa mina tokigheter och gå in på någon annans så måste jag berätta om min söta hund som ni säkert alla vet om. Min lille Buffy, som tror jag är tossig när jag gör mina övningar, han fick en present av Jimmy förra veckan när vi varit på Liseberg. Jag hittade en så söt hundtröja i rött med vitt "fluff" runt luvan och tassarna och så stod det HO-HO-HO på ryggen. Jimmy bestämde sig för att köpa den till Buffy, han har blivit en riktigt bra husse, och igår kväll när vi skulle ut på promenad var det ganska kallt så då ville Buffy ha tröja på sig. Jag tog på honom "tomte-tröjan" och sedan kopplet och så gick vi ut, han blev hur söt som helst i den och verkade gilla den starkt, han studsade om kring och såg jätteglad ut, lite som om han blev valp på nytt. Alltid kul att se en nästan nio årig hund hoppa omkring som en 6 månaders valp. =)