unclouded.blogg.se

Ja igår jobbade jag morgon för att hinna med ett besök hos logopeden vid 13 tiden, jobbet gick ganska bra även om rösten vaar bra trött när jag slutade. Gick till logopeden som sa, det märks att du har gått tillbaka till jobbet för du är mer spänd nu än sist och din andning ligger högre upp i kroppen än den gjorde vid förra besöket. 

Jaha du, det var värst! Fast hon hade helt rätt dessutom, vilket jag insåg när jag började göra mina övningar. Vi tänjde lite på nackmusklerna, gjorde knasiga rörelser med käken, rullade med axlarna och sedan var det dags för lite andningsövningar. Tänk att det ibland kan vara så svårt att ta riktigt djupa andetag nerifrån magen, logopeden uppskattade inte riktigt hur jag andades utan tyckte vi skulle byta övning eftersom jag inte riktigt kom ner med andningen i kroppen, så jag fick "hänga" mot en vägg istället. Känns lite lagom fånigt att lägga pannan mot en vägg och stå lutad mot den med hängande armar medan jag ska andas djupt och avslappnat samtidigt som jag skall ge ifrån mig massa ljud på utandningen. 

 

När Ulrika, min logoped, var nöjd med hur jag andades var det dags att "prata" lite, vi började med korta ord, andas in och säg "ja" på utandningen, sen in igen och "jo" på utandningen. sen in och "ju" på utandningen, känner jag mig lagom fånig än? Vi går vidare med fler korta ord men lägger till rörelser nu, andas in och säg "plöh!" samtidigt som du kastar en "lerklump" på golvet. What!? =-O Och så andas vi in igen och säger "plah!" på utandningen samtidigt som vi kastar en ny "lerklump" på golvet. Andas in och på utandningen säger vi "ploh!" och kastar ytterligare en "lerklump" på golvet. I feel bloody ridiculous!! X-)

 

Så ställer vi oss med fötterna i höftbredd, avslappnat i knäna och andas lugnt, avslappnad käke och halvuppen mun, sen går vi upp på tå och släpper ner hälarna i golvet med en duns samtidigt som vi andas ut. Först en gång och sedan två gånger snabbt efter varandra varpå man låter "ööh", "öööhööh", "ööh" ungefär som ett barn som sitter på pappas knä och studsar upp och ner. Jag känner mig fullständigt totalt gör fånig och så säger Ulrika, detta kan du gå iväg och göra på jobbet när du känner att du spänner rösten. Men ställ dig så ingen ser dig för annars tror de inte att du är klok. NO SHIT! YOU DON'T SAY!  Herrejösses till och med Buffy tittar på mig som om jag är tossig när jag gör övningarna hemma, jag kan bara tänka mig vad folk på jobbet skulle tänka om jag ställde mig så där.. *Hahahahaha*

 

För att släppa mina tokigheter och gå in på någon annans så måste jag berätta om min söta hund som ni säkert alla vet om. Min lille Buffy, som tror jag är tossig när jag gör mina övningar, han fick en present av Jimmy förra veckan när vi varit på Liseberg. Jag hittade en så söt hundtröja i rött med vitt "fluff" runt luvan och tassarna och så stod det HO-HO-HO på ryggen. Jimmy bestämde sig för att köpa den till Buffy, han har blivit en riktigt bra husse, och igår kväll när vi skulle ut på promenad var det ganska kallt så då ville Buffy ha tröja på sig. Jag tog på honom "tomte-tröjan" och sedan kopplet och så gick vi ut, han blev hur söt som helst i den och verkade gilla den starkt, han studsade om kring och såg jätteglad ut, lite som om han blev valp på nytt. Alltid kul att se en nästan nio årig hund hoppa omkring som en 6 månaders valp. =)

 

Har fått order av min logoped att lära mig slappna av men det har visat sig svårare än jag trodde, hade själv ingen aning om att jag var så spänd. Men nu när jag försöker fokusera på att slappna av så inser jag att jag spänner mig väldigt ofta. Så hur lär man sig slappna av då??

 

Brukar se i filmer hur de säger till folk "go to your happy place" och det låter ju som en bra plan! =)

Då ska jag bara klura ut vart jag har mitt "Happy place", hur ser det ut och ännu viktigare vart ligger vägen dit? Finns det någon karta eller det kanske är en viss busslinje som går dit? Jag har ingen aning men jag har iaf börjat leta. ;o)

 

När jag funderar på mitt "Happy place" så undrar jag lite vad jag vill ha där, hur det ser ut och det första jag ser framför mig är ett trästaket. Ja fråga mig inte varför men så är det, jag ser ett trästaket, en stor öppen äng, röda berg långt bort och några träd här och där. Jag tänker mig solen sakta påväg upp över horisonten, en svag bris som får gräset att svaja och vilda mustanger som går och betar på ängen. Underbara vackra mustanger, vilda, fria i olika färger. Jag kan se mig själv strosa runt på upptrampade stigar på ängen, bort mot bergen och lyssnar till naturens ljud. Jag kan höra mustangerna som frustar lite lätt, syrsorna som spelar och vinden som får gräset att sakta svaja.

 

Kan föreställa mig hur jag går bort mot bergen och kullarna, bort från ängen, jorden och gräset byts ut mot rödbrun sten och grus. Jag hör hur gruset knastrar under mina stövlar när jag sakta tar mig fram längs sluttningen. Beger mig uppför mot en utstickande klippa ett 20-tal meter upp, solen börjar värma och dammet som rör sig i vinden fastnar på min hud och mina kläder. Stundtals är det lite svårt att hitta bra fotfäste, men jag kämpar mig vidare uppåt, mitt mål är klippan och jag ska nå den.

 

Efter en bra stunds klättrande når jag upp till klippan, jag står där uppe och ser ut över "världen" omkring, jag ser gröna ängar, de vilda mustangerna, kor och får som går och betar på ängar längre bort. Jag ser stora rancher, bilar som river upp damm på grusvägarna. Längre bort ser jag en glittrande sjö som omsluts av en träddunge, cowboys som rider ikapp en kalv som förirrat sig bort från hjorden. Jag sitter där uppe på klippan, känner vinden i mitt hår, solen som stiger på himlen och smeker mitt ansikte, jag njuter av skådespelet nedanför en stund innan jag sluter ögonen och blir ett med tystnaden om kring mig samtidigt som mina andetag blir djupare och lugnare för varje sekund som går...

 

Ja nu vet jag hur mitt "Happy place" ser ut men hur jag ska hitta dit det vet jag inte..

 

Igår var min första dag på jobbet på länge med min krångliga röst. Det var jobbigt, den blev rasslig till och från men jag tog mig igenom mina 3.5 timmar. Fick ta det lugnt och inte stressa, sitta och tänka på att slappna av, jag hade inte en aning om att jag spänner mig så mycket på jobbet. Ja det är helt galet, jag fick påminna mig själv om att slappna av varannan minut nästan.

 

Nu sitter jag här och funderar på varför det regnar så mycket, vi har ju inte direkt ont om vatten så regnet kan väl dra vidare ner till Afrika där det behövs eller något. Behöver ta en promenad med Buffy men han gillar inte att bli blöt om tassarna så han har inte gått upp än, kul hur djur känner på sig när det är eller ska bli dåligt väder. 

Jag har märkt det flera gånger när jag varit ute och gått med Buffy hur det har varit helt okay väder lite små soligt, några moln men inget regn. Sen helt plötsligt har han börjat dra hemmåt och vägrat lyssna på mig när jag vill att promenaden ska vara lite längre. När vi sedan nästa hunnit hela vägen hem så är himlen helt grå, det kan ibland gå på någon minut och så öppnar sig himmelen. Vissa gånger lyssnar jag inte på Buffy utan fortsätter promenaden och det brukar jag ångra ganska rejält när regnet kommer. Måste lära mig att lyssna på honom för han verkar vara mycket bättre på att förutspå vädret än SMHI

 

27:e november idag, det är 8 månader sedan jag och älsklingen träffades första gången och 1 månad kvar tills vi får nycklarna till nya lägenheten. Ska bli så underbart och lite spännande eftersom Jimmy bara har sett 4-5 bilder på lägenheten och inte har en aning om hur den ser ut i övrigt. Så det ska bli intressant att se vad han tycker om vårat nya hem, blir lite som med Buffy och Arsim, jag väljer lägenheten och de får bara flytta med helt enkelt. ;)

 

En sak jag verkligen gillar med nya lägenheten, bortsett från läget och att den är så ny och fräsch är att den har tvättmaskin och torktumlare i lägenheten så man slipper alla de där otäcka svinstiorna till gemensamma tvättstugor som vi använder oss av nu. I dessa gemensamma tvättstugor vågar man knappt tvätta för man är orolig att kläderna ska bli smutsigare än innan eftersom folk inte städar överhuvudtaget efter sig. Diskmaskinen som vi får köpa till riktigt bra pris är också något som jag verkligen gillar, kan vara skönt att slippa oroa mig för att slå sönder saker när jag ska diska dem. Nu kommer jag bara kunna ställa in dem i maskinen. =)

Sen är en ytterligare underbar sak med lägenheten att det finns hiss upp till den så Buffy slipper slita ut sina leder genom att gå i massa trappor, då kan vi lägga energi på långa promenader utan att han ser ut som om han måste bestiga Mount Everest varje gång vi kommer in i trappuppgången. 

 

Ja det finns många fördelar med nya lägenheten. =)

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sedan väcka Buffy för att tvinga ut honom på promenad.

Ha en underbar tisdag raringar!

<3 <3 <3

Ja idag är dagen då jag ska prova min röst på jobbet igen, kommer börja med halvtid som läkaren rekommenderat och sedan se hur det fungerar innan jag utökar till heltid igen. Det är ju lite nervöst idag eftersom jag vissa dagar känner mig bra i halsen och andra inte så bra men vi får hålla tummarna helt enkelt. =)

Ska bli skönt att få något att göra igen även om det bara är 3.5 timmar om dagen, jag har tröttnat på att klättra på väggar. =P

 

Igår fick vi ett sms från kvinnan som bor i nya lägenheten, hon ville sälja sina persienner och sin diskmaskin till oss sa hon när vi hade fått lägenheten men vi tackade nej eftersom hon ville ha 6000:- i totalpris för det. Igår skrev hon att vi kunde få både persienner och diskmaskin för 2000:- eftersom hon var tvungen att bli av med dem, då tittade jag på Jimmy och sa let's get back to bussiness, det priset kan vi acceptera! Så nu kommer vi vara så sjukligt bortskämda i nya lägenheten, tvättmaskin, torktumlare OCH diskmaskin, vi kommer ha det så bra! Men vilka elräkningar! ;oP

 

Nu är det dessutom bara 1 månad och 1 dag kvar tills vi får nycklarna och jag vill bara att dagarna ska skynda sig iväg så det blir den 27:e december någon gång. Något annat som börjar närma sig, förutom julafton då, är dels min födelsedag (bara 11 dagar kvar till den) och dels börjar det närma sig antagningsbesked från komvux (bara 22 dagar till det). Mycket att vänta på nu och jag hatar fortfarande att vänta! Hoppas att jag kommer in på utbildningen, jag skulle bli så fruktansvärt besviken om jag inte gjorde det. En annan bra grej jag fått reda på är att om jag kommer in på utbildningen så får jag hjälp från Unionen med materialkostnaderna så jag inte blir ruinerad på böckerna, det gillar jag! =)

Men som sagt, först måste jag komma in på utbildningen. *håller tummarna*

 

Ser fram emot mycket nu i december och hoppas att går i lås som det ska. 

Ha en bra måndag raringar!

<3 <3 <3

Ja nu kommer det vara fullt upp för mig de närmaste veckorna, jobba halvtid frånn och med imorgon för att se om rösten orkar med, besöka logopeden 1 gång i veckan, plus en massa packande och städande.

 

Som ni redan vet har jag tjuvstartat med packningen av min lägenhet och igår var älsklingen och jag där och packade en del av köket. Idag blir det en ny tur till L.A för att packa resten av köket och kanske tjuvstarta med flyttstädet lite. Det är mycket att göra inför en flytt och vi har två stycken lägenheter att fixa iordning dessutom. 

Dock tycker jag på något sätt att i alla fall flyttpackningen är rätt avslappnande, det är på något sätt som att man packar ner allt det bra för att sedan lämna allt som varit bakom sig och bege sig mot nya bättre tider. Kanske är det bara jag som tycker det men då får jag vara ensam om det för så känner jag. ;) 

 

Ikväll ska vi på något sätt dessutom hinna med att laga lasagne, jag älskar verkligen att laga och äta lasagne, tror jag var Garfield i ett tidigare liv. Favorit sättet att göra lasagnen på är med färska pasta plattor, dolmio pastasås, nötfärs, lite grovhackade morötter, cheddar eller mozzarellaost och knorrs bechamelsås, Glöm allt som har att snåla med bechamelsåsen att göra, och se till att morötterna inte blir mjuka för rätt tuggmotstånd i lasagnen.

 

Det bästa med att laga lasagne och även annan mat nu förtiden är att älsklingen gillar att laga mat han också vilket gör att vi alltid är två om det. Visst blir allt mycket roligare när man är två!? =)

 

Till och med en flytt känns roligare när man är två! Snart är det dags att ta mitt pick och pack för att sedan bli sambo, ja det känns underbart! Tror 2013 kommer bli ett riktigt bra år, det kan knappast bli tuffare än detta året. Hade jag inte haft min älskling vet jag inte om jag orkat med detta året så nu tar vi vårat pick och pack och lämnar 2012 bakom oss, eller snart i alla fall. =)

 

Ha en härlig söndag raringar!

<3 <3 <3

Om 3 dagar är det 8 månader sedan jag träffade dig, jag hade sedan länge helt gett upp hoppet om det manliga släktet men du har fått mig att inse, alla män är inte stöpta i samma form. Det är så roligt när folk frågar vart vi träffades och du svarar "Vid Gustav Adolf!". Det är en sanning med modifikation, vi träffades där första gången vi sågs, vid Gustav Adolf statyn på Gustav Adolfs torg här i Göteborg men vi hade träffats virtuellt innan. 

 

Det låter lite fånigt att erkänna att vi träffades på en dejtingsajt men det är helt enkelt sanningen. Jag hade loggat in på ett gammalt konto jag skapat på spraydate, hade inte varit inne där på väldigt länge, använde det inte riktigt längre men loggade in en gång var 6:e månad fbara för att ha kvar kontot varför vet jag inte. 

I februari loggade jag iaf in och så tänkte jag, vad fasen jag skriver om min presentation bara för skojs skull när jag ändå är inne. Det var en fredagskväll, jag var uttråkad och så där lagom trött i huvudet som man kan bli efter en hel dag med "Utomordentligt Nöjd, Mycket Nöjd, Ganska Nöjd, Ganska Missnöjd, Helt Missnöjd", och jag surfade runt på lite folks sidor för att få inspiration till min egen presentation innan jag bestämde mig för att bara vara mig själv, jag menar, alla andra är ju redan upptagna så dem kan jag inte vara.

 

Så skrev jag om min presentation, nu minns jag inte riktigt vad jag skrev men kul hade jag iaf, som alltid när jag skriver. ;oP

Efter ett bra tags skrivande var jag ännu tröttare i huvudet, kande att jag inte riktigt fick till presentationen och började fundera på om jag skulle avsluta kontot helt men bestämde mig för att bara logga ut som vanligt, det kostade inget att ha sidan så den kunde få ligga där tänkte jag. Så jag förde muspekaren mot "Logga ut" knappen och skulle precis klicka där när du dök upp på "Online" listan.

 

Jag kommer ihåg hur jag tänkte att du såg så busig ut på bilden du hade, och så snygg!!

Jag bestämde mig för att klicka på bilden och läsa presentationen innan jag loggade ut, jag satt ju ändå bara hemma och gjorde ingenting så  varför inte?

Så jag klickade på bilden, läste din presentation och tänkte, den här killen är helt rätt för mig!

Jag insåg att jag skulle ångra mig om jag inte åtminstone försökte få kontakt med dig så jag satte mig och komponerade ett mail till dig, jag minns inte exakt vad jag skrev men det var lite lagom långt och jag vet att jag avslutade med något i stil med "Nu har jag väl lyckats skrämma bort dig.."

 

Någon dag senare så svarade du att jag inte hade skrämt bort dig, du svarade på en del frågor jag skrivit och sen skrev du att du just vid det tillfället redan träffade någon från spray som du bestämt träff med ett par gånger fram över och att du inte är typen som dejtar flera personer på en gång. Jag tänkte, givetvis har han redan träffat någon, men han var iaf ärlig. Sen skrev du också att om det inte blev något mellan er och jag fortfarande var singel då så ville du gärna lära känna mig. =)

 

Det gick några veckor och sen bestämde jag mig för att skriva och fråga hur dett gått med influensan du legat med när vi hördes första gången, du svarade inte och jag tänkte att det kanske fungerat mellan dig och den andra tjejen men efter nästan 2 veckor kom det ett mail från dig, du svarade att du var bättre nu och att det inte riktigt känts rätt med tjejen du träffat så om du ville gärna lära känna mig bättre.

Vi utbytte flera sidor långa mail varje dag under någon vecka innan du dagen då jag och min syster var påväg till Studenternas i Uppsala för att se Villa Lidköping spela SM-Final i bandy för första gången på 29 år gav mig ditt mobilnummer i ett mail. Vi smsade ganska mycket under den dagen och bestämde även att vi skulle träffas fredagen där på för middag och bio. Jag var så nervös och glad!

Bandyfinalen utspelade sig, Villa fick tyvärr åka hem med en förlust trots en otrolig insats men jag var glad ändå! =)

 

Dagen därpå skickade du ett sms där du skrev att du gärna ville träffa mig innan fredagen om det var okay med mig, om det var!, jag sa att vi kunde träffas efter jobbet dagen efter om du inte hade något emot att ta en promenad med 2 st tokiga hundar, jag var ju bara tvungen att se hur du var med hundar och hur Buffy bedömde dig. Så vi bestämde att vi skulle träffas vid Gustav Adolf statyn när du slutat jobbet och jag varit hemma och hämtat hundarna, min spårvagn var sen så jag smsade att jag skulle bli lite sen, du var dock också lite sen så jag kom först. Så nervör jag var när jag stod där och väntade, jag tänkte på vad som skulle hända, om du skulle gilla mig, om Buffy skulle gilla dig, om jag skulle gilla dig lika mycket efter jag träffat dig och där kom du gående över torget i mörkblå jeans, en brun-beige stickad tröja svart jacka och svarta skor. Jag minns att jag tänkte "Oh, vilken snygging, och stil har han också!" Du kom frm och gav mig en kram, en röd ros som du bad om ursäkt för att den var lite ledsen eftersom du köpt den på lunchen, sen satte du dig på huk och hälsade på Buffy som bara satt där och såg ut som om han tänkte "Hej, dig gillar jag, varsågod och träffa min matte!"

 

Vi promenerade bort till slottsskogen, Buffy och Tilja visade upp sig från sin a absolut sämsta sidor och skällde på allt med fyra ben och svans, du sa inte mycket men jag visste att du var blyg för det hade du redan förvarnat mig om så jag pratade på vilket alla som känner mig vet att jag är bra på. ;) Efter några timmars promenad hade mörkret fallit, vi började gå tillbaka, B & T började bli trötta i tassarna så du erbjöd dig att bära den lilla vita manliga hunden eftersom jag var tvungen att bära Buffy. Jag minns att du såg ut som om du var rädd att hon skulle gå sönder, jag visste att du skulle bli en underbar husse till Buffy om det fungerade mellan oss. Och jag hade rätt!

Buffy och även katterna föll stenhårt precis som jag.

 

När vi hade skiljts åt så smsade du och skrev att du hoppades att du inte skrämt bort mig med min blyghet, jag svarade att jag inte var så lättskrämd och vi höll kontakten fram till fredagen då jag fått bestämma vilken film vi skulle se på bio, jag hade valt Wrath of the Titans inte så romantisk film men jag hade gått och funderat på att se den filmen att bra tag, du hade valt restaurang och bokat bord. Dinner 22 hette restaurangen, bordet var bokat till 19:00 och bion kl 21:00. Vi började med älgcarpaccio med västerbottenschips och ruccola, sen blev det renytterfilé med rotfrukt och potatiskaka till varmrätt och det tog sån tid att få maten så den planerade efterrätten fanns ingen tid för om vi skulle hinna med filmen. Men allt som allt var det en av de bästa kvällarna i mitt liv, allt ifrån middagen till den första kyssen innan vi skildes åt. Jag var så lycklig när jag satt på vagnen hem den kvällen och fortfarande när jag ser dig, håller om dig eller vaknar bredvid dig känner jag mig lika lycklig. 

 

 

Du är den underbaraste killen som finns, du är en perfekt husse till Buffy, du lagar god mat, du är mysig och kramig och du får mig att skratta. Nu ska vi snart flytta så vi kan bo i vårt hem inte ditt eller mitt, jag ser fram emot det otroligt mycket, jag vet att det inte alltid är lätt att vara i ett förhållande men alla svårigheter går att övervinna om man gör det tillsammans. Jag vet nu att jag har hittat den sista pusselbiten för att känna mig hel, du är den sista pusselbiten min älskade. Med dig känner jag mig hemma oavsett vart jag är, jag känner mig trygg oavsett vilken situation jag befinner mig i, jag känner mig varm hur kallt det än må vara bara jag har dig hos mig. Jag fick kyssa många grodor innan jag hittade min prins men det var det värt! Jag älskar dig Jimmy! Att träffa dig var som att vinna drömvinsten på lotto!

 

Idag vaknade jag och jag vet inte varför men jag ville så gärna att det skulle vara snö ute när jag såg ut genom fönstret, det var det inte. =(

Jag som alltid har älskat vintern och så har jag hört att vintern och kylan inte ska komma fören i februari, FEBRUARI!!? Det är ju jättelångt dit! :'(

 

Många av er kanske är glada över detta faktum för jag brukar läsa många klagomål på vintern om att det är massa snö, is på bilrutorna, halt och kallt men det är ju det som är så underbart.

Tänk dig att vakna upp på morgonen och se hur snön gnistrar vit i ljuset från gatubelysningen, träden som står där stolta i sin vita glittrande skrud och spår från djur över den vita gräsmattan. Det är så otroligt mysigt och det finns så mycket mer till exempel känslan av kylan som nyper i kinderna när man kommer ut, friskheten i luften, snön som knarrar under skosulorna när man går vägen fram och stjärnhimlen ovan som aldrig är så klar som en riktigt kall vinternatt. 

 

Sen måste ni erkänna att det är otroligt mysigt när snön faller, stora flingor som seglar ner mot marken, täcker den mer och mer för varje minut som går. Det är på något sätt så lugnt när snön faller, när det ligger ett litet lager av snö på vägarna och alla ljud från bilarna tycks slukas av den. Som om någon vill att inget skall kunna störa vinterns skönhet, tystheten faller på något sätt tillsammans med snön.

 

Ja jag längtar efter vinter, finns inget så underbart, så vackert! <3

 

Det var en tidig morgon för mig idag, Buffy som inte är särskillt morgonpigg av sig i vanliga fall väckte mig kl 04:35 och sa att han ville ut och äta gräs. Ja det är ju också en intressant sak att vilja sysselsätta sig med kl 04:35 på morgonen kan man ju tycka! =P Upp gick jag iaf och ut med, sen stod jag där i blåsten med min kära jacka som gick upp till och från så jag höll på att frysa halvt ihjäl. =(

 

Efter ungefär 30 (!!) minuter av gräsätande så tyckte Buffy att det var alldeles för ruggigt för att vara ute så tidigt på morgonen så vi gick in igen, jag var smart och kröp ner under täcket bredvid min älskling som låg och sov fortfarande, vaaaarmt var det! =) *mys*

 

Sen kanske en timme senare var det dags för älsklingen att gå upp, jag snoozade lite, efter att han duschat och det var dags för frukost så väckte han mig med en kyss. *me like*

Vi åt frukost tillsammans innan jag och Buffy följde honom till bussen, när Jimmy väl var vid hållplatsen tyckte Buffy det var ett ypperligt tillfälle att ställa sig och äta gräs i ytterligare 30 minuter, inte så att jag höll med dock eftersom det blåste små djävlar och föll ett tätt duggregn under tiden. *brrrr*

Men vad gör man inte för de man älskar! ;) <3

 

När klockan blev 09:30 var det min tur att ta bussen, idag var nämligen dagen D, dagen då jag äntligen skulle köpa min nya, varma, vind och vattentäta vinterjacka! =) Idag var det "Grand Opening" av "Nya" KappAhl i Nordstan, 25% rabatt på hela köpet, riktigt bra! =) Så jag åkte in och blir helt stum, det var värsta Idol-kön utanför KappAhl!!! =-O

Ja vill folk köpa kläder så vill de, var bara att ställa sig i kön och vänta. När klockan blev 09:59:50 så stod någon från KappAhl och räknade ner 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0!!! Och sedan släppte de in folk, spännande att få handla efter en nedräkning! ;o) 

 

Folk knuffade och gick på en som om de skulle komma in i butiken fortare bara för det, men jag körde bak armbågarna och visade vart skåpet skulle stå så de slutade. När jag sedan kom fram till dörren och skulle få komma in stod det en väldigt finklädd kvinna och en otroligt stilig man utanför och gav mig en rabattkupong på 100kr eftersom jag tydligen var en av de 100 första kunderna i affären. Jag klagade inte utan gick raka vägen till jackan jag redan spanat in, tog min storlek, kontrollerade att den var hel och ren och gick sedan till kassan. Väl där lämnade jag fram jackan, rabattkupongen, mitt klubbkort och fick betala. Jackan såldes till sitt ordinarie pris som var 899:- men eftersom det var "Grand Opening" och jag var en av de 100 första kunderna i butiken fick jag först 100:- i rabatt och sedan dessutom 25%, jag betalade därför bara 574:- för jackan! 

 

Nu sitter jag här hemma, har en ny skön jacka och är 325:- mindre fattig än vad jag hade räknat med att vara.. =D

Ja ibland är det bra att köpa saker till ordinarie pris, det kan bli mycket billigare så! ;o)

 

Ha en go dag mina raringar!

<3 <3 <3

Idag var det folk hemma från något företag som skulle kolla ventilationen så att den var okay. Det är ju bra kan man tycka men jag tyckte det kändes lite skumt.

De gjorde nämligen exakt samma sak som ett par andra killar gjorde när de var här för några veckor sedan, så varför kollar man samma sak två ggr på typ 1 månad?? Jag har ingen aning men nu är de klara och jag hoppas de väntar med att komma igen till vi har flyttat ut. Jobbigt att ha massa folk här som ska böka med fläkten och ha sig, så måste man anpassa sina tider efter dem också eftersom man har husdjur och så.

 

Snart ska jag iväg till logopeden för att andas lite igen, vet inte om det hjälper något men jag får väl vara en snäll flicka och göra dem till viljes så att jag kan gå tillbaka till jobbet och tjäna lite pengar innan jag ska börja studera. Hoppas bara jag nu kommer in på mina kurser, ansökningsperiodens sista dag var igår och nu är det bara att vänta tiill den 18:e december innan jag får veta hur det blir. Har jag nämnt att jag avskyr att vänta?!

 

När jag nu ändå sen är inne i stan ska jag passa på att kolla in om kappahl har kvar jackan jag kollat på, synd bara att inte f-kassan betalade ut pengarna i tid för att jag skulle kunna utnyttja mina 25% rabatt på den. Får se om ajg köper den idag eller om jag väntar och hoppas på ett nytt rabatterbjudande, hade inte varit fel eftersom pengar inte växer på träd. Dock behöver jag en ny jacka, den ajg har går nämligen upp av sig själv och det är inte bra när det är kallt, blåsigt och blött ute har jag märkt.

 

Nej, hinner inte skriva mer nu för Buffy måste rastas och jag skall hinna äta lunch innan jag måste iväg och andas!

 

Ha en go dag raringar! 

<3 <3 <3

Nu har mitt hjärta åkt iväg till jobbet, Buffy och jag skulle ta en promenad när vi följt honom till bussen men inte då. Enligt Buffy var det kallt och ruggigt ute så han ville gå raka vägen in och lägga sig i soffan för att sova lite mer. Han är inte värst morgonpigg min lille pälsbollsprins, ja det smeknamnet är det Pernilla min goa vän som har gett honom.

 

Pernilla är en väldigt speciell person, på ett bra sätt, vi fann varandra när vi båda jobbade som TM-säljare i Skövde, ibland blev det mer prat oss emellan än sälj men det kan bero på att vi två är gjorda för annat än att sälja över telefon. Jag glömmer aldrig hur glad jag blev en dagen då vi för första gången "umgicks" utanför jobbet, det var dagen då jag fått avliva min älskade Lucky, min goe katt som jag haft sedan året innan jag flyttade hemifrån.

 

 

Det var mamma som tog honom till veterinären åt mig eftersom jag jobbade, sen vet jag inte varför men av någon anledning ringde hon mig på jobbet för att säga att hon var påväg dit med honom, jag som älskar mina djur över allt annat började gråta där på jobbet. ='( När vi sedan slutade var det ganska långt tills min buss skulle gå och då erbjöd sig Pernilla att köra mig hem så jag skulle slippa vänta på bussen en dag som denna. Jag blev jätteglad, sen satt vi och pratade hela vägen hem, om hur lite vi egentligen gillade jobbet och att tvinga på folk saker de inte ville ha, lille Lucky och lite annat, och efter det träffades vi jätteofta. Nu när jag bor i Göteborg så träffas vi inte alls lika ofta dock och det är något jag saknar! Ja jag saknar min vän, min tokiga, otroligt roliga och snälla vän!!

 

Igår var vi på EM och kollade lite mer på garderober till nya lägenheten, finns mycket som är både fint och praktiskt. Man kan bestämma storlek, inredning, färg, typ av dörrar, ja nästan allt kan man välja. Riktigt bra tycker jag, då kan man inreda ena halvan för älsklingen och andra för mig! =D

 

När vi kollat lite garderober så svängde vi in på en zoo butik och köpte en flaska Feliway, eller vad den nu hette, skulle tydligen vara bra för att få lyckliga katter vid förändringar. Man sprayar lite här och där i den nya omgivningen så känner sig katten som hemma och blir lugn, yeah right tänker ni kanske nu, sånt fungerar aldrig!

Efter vi inhandlat denna flaska så gick vi in på Mediamarkt och Elgiganten för att spana datorer, ja vi är ju trots allt två personer i hushållet som egentligen behöver en ny dator. Jimmy hittade en som han verkligen gillade men jag har inte riktigt hittat något som matchar vad jag vill ha prestanda mässigt och prismässigt.

 

Sen var vi klara vid Bäckebol, då drog vi oss över till L.A för att hämta lite kläder och liknande, vi skulle även hämta "lille" Arsim. Vi plockade och donade lite i lägenheten, städade ur kattlådan, tvättade den, plockade i ordning allt som "Simmi" behöver och så var det dags att plocka upp honom och få in honom i kattburen. "Mjaaaaauuug viiiuuull iiiiauuuuiiiinte!" Väl inne i kattburen försökte han leka Houdini, som tur är var han inte särskillt duktig på detta så han blev kvar i buren.

 

Vi stoppade in alla saker, plus kattburen med "Simmi" i bilen och gav oss av mot Kyrkbyn, "Mjaaaauuu?" lät det till och från ur kattburen, men det gick ändå mot vad jag förmodat bra. När vi kom hem till Jimmy och Arsim fick syn på Buffy så kom de "Mjaaaauuuuu, mjaaaaaaaaaaaaauuuuuuu!!!" Och Arsim började rycka i gallret på buren med framtassarna. Jag gick runt i lägenheten och sprayade lite med den nyinköpta "Happy Cat" sprayen och lät "Simmi" sitta kvar i buren en stund med smöriga tassar. Han satt där och små jamade till och från, stressade upp sig själv lite, försökte dra upp gallret med tassarna och då insåg han att tassarna var kletiga av smör så han kom av sig och tvättade dem lite. Sen samma visa igen, försöka rycka i gallret, inse att tassarna är smöriga och slicka lite på tassarna. 

 

Efter att vi tagit en fika bestående av en marabou mjölkchokladkaka och en kopp kaffe så tyckte jag att det var lika bra att släppa ut Arsim och låta honom bekanta sig med nya omgivningen. Jag lyfte ut honom ur buren och bar iväg med honom till kattlådan som vi provisoriskt ställt i hallen, enda platsen den rymdes på i lägenheten, sen visade jag in "Simmi" i köket där mat och vatten stod och sen läta jag honom ströva fritt. Han letade reda på första bästa smala, mörka, skyddade gömställe och kröp in där. Han är modig min "lille" katt! Där inne låg han iaf några timmar, han var framme och gick på lådan när vi var ute och rastade Buffy men det var allt. Lite senare vid ungefär halv åtta, åtta på kvällen så gaskade han upp sig och kom ut för att undersöka nya lägenheten, han gick runt i vardagsrummet och verkade känna sig riktigt modig. Fyra väggar, ett golv att gå på, en tv-bänk jag kan klättra på, en kruka med "smask, smask" en blomma i, "ARSIM, NEJ!", oooops, arg matte, inte äta blommor var det ja...

Hmm... en bokhylla finns det också, många fack på denna, ooooh här kunde man gå in..

 

Efter en stunds kollande i vardagsrummet kom han fram till dörröppningen ut till resten av lägenheten, smyger fram, tittar ut i nästa rum, ser helt skräckslagen ut och springer med magen tryckt mot golvet in under sängen och gömmer sig. Sekunden senare går han fram till dörren som om han tänker, jag fixar detta jag är modig! och när han ser nästa rum runt kröken på dörrposten så ser han förskräckt ut och gömmer sig under sängen igen. *hahaha* ja modig katt det där, men han vrålar inte iaf, sparyen fungerar alltså! =)

 

Ungefär 30 min senare vågade han dock gå runt i hela lägenheten och kolla, lite nervöst var det men han vågade. ;) Natten var lite värre, han gick och kollade i lägenheten, kom upp i sängen och kelade en minut eller två och kollade vidare i lägenheten. Så höll han på hela natten men han jamade inte en massa iaf vilket var skönt, han verkade inse att det inte var så hemskt att bo här. Dock såg han bra chockad ut när han idag på morgonen ställde sig vid balkongdörren, som alltid, och ville att vi skulle öppna så han fick gå ut. Ja, öppna kunde Jimmy göra men döm om Arsims förvåning när han tittar ut genom dörren och det inte finns någon balkong där! =D

Han såg ut som om han tänkte "WTF, NÅGON HAR STULIT BALKONGEN!!" Arsim kom springande in i rummet jamande "Mjjjjjaaaaaauuu, mjaaauuu, mjaaaauuu!" Nästan lite som om han sa, "matte balkongen är borta, DEN ÄR BORTA!! =O"

 

Nu har han dock lugnat ner sig igen och verkar ganska nöjd med livet även i Jimmys lägenhet så jag hoppas bara att han tar den "riktiga" flytten lika bra sen i slutet av december. 

 

Ha en härlig måndag raringar!

<3 <3 <3

 

Jag vet inte om ni märkt det men en av mina favoritsysselsättningar på morgonen är att sätta mig med en datorn i knät och en kopp kaffe bredvid mig. Detta har jag även gjort nu idag, måste vakna varje morgon inte bara ibland.

 

Idag är dock inte som alla andra dagar, idag är det kaos här hemma. ;)

Har sedan i onsdags tjuvstartat med flyttpackningen, gått igenom lådor från förrådet, sorterat ut minnen från allt skräp och dessutom packat ner en del av det som stod i hyllorna.

Nu sitter jag och tittar på alla mina lådor och tänker, hur i h-e ska allt detta PLUS älsklingens saker få plats i nya lägenheten?!?!

 

Igår tog jag buss-spårvagn-buss och åkte hem från Kyrkbyn till Angered, detta gick riktigt bra, Buffy satt i mitt knä och tittade ut genom fönstret, väskan stod bredvid mig i sätet och alla förbindelser var i tid som omväxling. Det är inte ofta det händer att bussar och spårvagnar är i tid, blir nästan chockad när det händer. ;)

 

Väl hemma var det dags att kolla kylen, frysen och skafferiet för att se vad som behövde inhandlas i matväg. Blir mycket handlande när man bor på två ställen, går inte att storhandla när man är 3 dagar på ena stället och 4 på andra, ska bli skönt att slippa det. Slipper det gör vi ganska snart, tiden går så himla fort, det är idag 1 månad och 13 dagar kvar tills vi troligtvis får tillgång till den nya lägenheten. SOM JAG LÄNGTAR!

 

När jag kollat vad som behövdes och skrivit upp det i mobilen, där jag har resten av mitt liv också, så satte jag mig och väntade en stund på att älsklingen skulle sluta jobbet. Vid 16:30 kom ett sms som sade att han gick från jobbet och skulle smsa när han hoppade på spårvagnen så jag kunde ta bussen och möta honom vid affären. När jag sen kom dit gick vi och handlade lite smått och gott som behövdes, i kassan passade jag på att använda en rabattkupong jag fått med posten 10% rabatt är det ju ingen som tackar nej till nu när maten är så dyr. =)

 

Vi åkte hem och lagade mat, det blev tacogratäng, det blev riktigt gott! Sen tittade vi lite på tv innan det var dags att ta ut Buffy på sista promenaden. Det duggregnade ute så Buffy tyckte vi skulle ta den korta promenaden, vi passerade förskolan som är inhägnad med 2 m högt staket och där inne är det 3-4 hundar. En stor som attans rottweiler, två andra hundar som var lite längre bort som jag inte såg vad det var och en kamphund. Rottweilern upptäckte Buffy och sprang mot staketet och skällde till, Buffy blev osäker och skällde till, ägaren kallade på sin hund och den gick. Men, då kom kamphunden farandes mot staketet och började skälla och springa utmed staketet för att hitta en utgång, Buffy kände sig osäker, hotad och skällde ännu mer. Ägaren lyckades inte få grepp om sin hund som sprang fram och tillbaka, hoppade mot staketet, försökte klättra över och även försökte slita sönder staketet med sina käkar.

 

Vi sa till ägaren att fånga in sin hund för om den kommer ut så.. Ägaren, en kvinna i kanske 25-30 års åldern, säger "Han vill bara leka..". YEAH RIGHT!!! 

Nu säger jag absolut INTE att ALLA hundar av kamphunds raser är aggressiva, det beror helt på ägaren, men den här hunden ville verkligen INTE LEKA!

Jag har väl aldrig sett en hund som vill leka, försöka slita sönder ett staket med käkarna för att komma ut till hunden på andra sidan. Det är sånna hundägare som gör de raserna livsfarliga, ägare som inte kan kontrollera sina hundar och som skyller hundens beteende på att den vill leka! Jag blir så arg på sånna människor, de borde skaffa en hamster eller något istället!

 

När jag flyttade hit till Lövgärdet gjorde jag det helt utan fördomar, jag sa att det inte var något större fel på att bo här, inget fel på folket och att det gick lika bra att bo här som någon annanstans i Sverige. Nu efter att ha bott här lite över ett år säger jag så här, VAD FASEN BOR DET FÖR FOLK HÄR?!

 

Förutom alla hundägare som jag tycker borde skaffa en hamster istället så har vi folk som verkar tycka att trappuppgången är en förlängning av deras lägenhet och folk som tror att det är okay att skaka av dukar med servetter och matrester samt sopa ner krossat glas på grannens balkong. Sen har vi dessa konstiga människor som tror att gräsmattorna utanför deras fönster är komposten och slänger ut kilovis med mat där istället för att slänga det i moloken för matavfall, jag menar VAD FASEN!?

Nej, jag är otroligt glad att vi fick lägenheten i Eriksberg för efter lite över ett år här så håller jag med alla som sa det när jag flyttade hit, ANGERED går INTE att bo i det är något fel på folket här!

 

Allt ifrån barn som inte förstår innebörden i ordet NEJ till hundar som "bara vill leka". Nej tack! Ska bli otroligt skönt att komma härifrån! =)

 

Nu är det dags för tvättstugan, är väl grisig som vanligt där nere! 

Ha en go dag raringar!

<3 <3 <3

Sitter som vanligt här i soffan och tar en kopp kaffe efter morgonpromenaden, utanför fönstret hänger en talgboll som älsklingen köpt och hängt upp. Den ser lite kal och ensam ut där ute men det ska väl vara så. ;)

Håller på lite med datorn, läser några mail och kollar runt lite, med jämna mellanrum kollar jag upp på talgbollen. Ingen där ännu, fortsätter dona med datorn och ser plötsligt i ögonvrån hur något "fladdrar till" utanför fönstret. Tittar upp och ser en liten talgoxe som sitter på räcket, tar fram mobilen, startar kameran och så tittar fågeln på mig och flyger iväg. Rackarns också, då kör vi om ritualen!

 

Fortsätter med datorn, sätter på lite spotify och lyssnar på lite modern country, plötsligt är den lille rackaren där igen men flyger så fort jag tar fram kameran. Efter en 3-4 gånger börjar jag tro att fågeln faktiskt väntar på att jag ska upptäcka honom och ta fram kameran innan han flyger iväg, han tittar nämligen på mig när jag tar upp mobilen och precis när kameran är igång så flyger han sin kos. Det kanske är en hon till och med, vem vet, möjligen en fågelexpert men inte jag.

 

Tydligen måste man ha ordentligt med tålamod för att fota en liten fågel som äter på en talgboll, ett problem bara, tålamod är inget jag direkt är välsignad med så hur ska detta sluta. Jag väntade, och väntade, och för lite omväxlings skull så väntade jag lite till, allt detta liggandes på soffan med armarna stödda mot armstödet och mobilkameran riktad mot räcket på den franska balkongen, plötsligt var fågel där och jag rör tummen för att ta kortet och så RINGER FÖRSÄKRINGSKASSAN!!!! *GAAAAH*

 

Jag skippar fågeln, svarar i mobilen och pratar med försäkringskassan som bara ringer för att få numret till min chef så hon kan kolla om jag som är anställd som telefonintervjuare, specifikt som telefonintervjuare, kan få andra arbetsuppgifter så att jag kan jobba. Hon får numret, jag svarar på lite andra frågor, lyssnar på hur hon förklarar att jag från och med den 6:e eller 8:e januari kommer bli utredd om jag kommer att kunna gå tillbaka till mitt arbete eller inte, lyssnar bara med halv uppmärksamhet eftersom fågeln sitter på räcket och retas med mig som om den vet att jag inte kan ta kort för tillfället.. Jag förklarar lite fint för kvinnan i telefonen att jag med 95% säkerhet kommer börja studera på heltid den 7:e januari och inte kommer behöva oroa mig för huruvida jag kan jobba heltid igen eller inte..

Hon tackar för mig tid och säger att hon ska ringa min chef så att hon sedan kan betala ut mina pengar till mig.

 

Jag lägger på luren och sätter igång kameran för att ta kort på den lilla retliga fågeln som sitter och vrider och vänder på sig utanför fönstret, i samma sekund som kameran är igång så flyger den lilla jäkeln sin kos!!!

*Andas Paola, andas*

Då väntar vi lite till då, jag ska fånga den lilla rackaren!

 

Efter mycket väntan, många suckar och utan flera störningsmoment så kommer den lille rackaren tillbaka, talgbollen var tydligen alldeles för frestande för att låta bli. ;)

Och där låg jag på lur med kameran i högsta hugg..

 

Så underbart, Buffy och jag tog en ordentlig sovmorgon idag, det behövde jag verkligen kände jag. Sen tog vi på oss och gick ut i blåsten och solen. Det kändes helt fantastiskt att komma ut och se blå himmel istället för grå och att känna solens strålar mot ansiktet istället för regndroppar.

Sol är glädje, sol är energi och sol är värme! Även om det blåser ganska rejält ute så var det underbart, solen som värmde ansiktet som vinden kylde ner. 

 

Buffy som annars brukar vara ganska seg i benen när det regnar hade en väldans fart idag, han valde en riktigt långpromenad men istället för att gå jättelångsamt formligen flög han fram. Ibland stannade han upp för att nosa och innan han började gå igen slöt han ögonen och höjde nosen mot himlen och solen. Sen tassade han på i full fart ett tag innan han gjorde samma sak om och om igen. Så nu har jag kommit på vad som får min hund att fungera, han går på solenergi! Det måste vara därför han alltid är så seg och slö när det är regnigt och grått ute. ;)

Jag kan inte direkt säga att jag inte förstår honom för även jag känner mig både piggare och gladare när solen skiner, vi är inte direkt bortskämda med solsken i år. Nu ligger min lille kille dock bredvid mig i soffan och sover, ser bra skönt ut faktiskt och han är så söt när han sover med. ;oP

 

Har gått runt nu ett tag och kollat efter en jacka som klarar av hundpromenader och helt vanligt användande när det är regnigt och kallt ute. Jag måste erkänna att det är lätt frustrerande!

 

På en jacka står det 3000 mm waterproof, på nästa står det 5000 mm waterproof och så finns det ännu höger siffror.. Ja men det låter väl bra, 3000 mm waterproof, eller?? Fast 5000 mm waterproof måste ju vara bättre, det är iaf 2000 mm högre än den med 3000 men sen har vi även Gore-tex som vad jag förstår har 45000 mm och då känns genast 5000 mm rätt kasst! Eller?? 

 

Varför måste allt vara så krångligt? Jag vill bara ha en förbenad jacka som håller mig varm när det är kallt, torr när det regnar och som håller mig varm och torr när det är kallt och regnar! Samtidigt vill jag inte bli ruinerad, jag menar Gore-tex i all ära men det är ju svindyrt!!!! =O

Så då kollar jag givetvis på jackor lite mer i min prisklass, alltså under 1000:- och så är jag tillbaka till mitt förvirrade sinnestillstånd.

 

Jag hittade en relativt snygg och praktisk jacka på KappAhl, priset var överkomligt 899:- är man medlem får man just nu dessutom 25% rabatt så då kommer vi ner på runt 700, strax under. Jag gillar jackan för att den har luva, muddar i ärmarna så det inte blåser in, djupa och bra sidofickor med knappförslutning, bröstfickor med dragkjedja och även en innerficka, fickor är väldigt viktiga tycker jag! ;) Sen har den möjlighet att ändras i midjan så den får lite figur jackan och det inte ser ut som om man tagit på sig ett tält.

 

 

Men nu åter till vattentätheten, det hänger en lapp på den där det står 5000 mm Waterproof och det låter ju bra men hur bra är det egentligen?

Är det nog för att jackan ska klara 5 min i duggregn medan man tar sig till bussen eller lite tätare regn under de 30-45 minuterna jag rastar hunden?

 

Vad jag försöker säga är väl egentligen, varför kan de inte bara skriva "KLARAR LÄTT DUGGREGN", "KLARAR NÅGOT TÄTARE REGN", "KLARAR ÖSREGN" istället för att använda antal mm. För vad betyder egentligen 5000 mm waterproof?

Ja jag har i alla fall inte en jäkla aning, behöver jag nämna att jackan fortfarande hänger kvar inne på KappAhl och jag promenerar min hund i en jacka som jag gissar har 0 mm waterproof för den säger bara *sluuuurp* när jag kommer ut i regnet. ;)

 

Faktiskt tror jag att affärerna skulle tjäna på att skriva på ett sätt som vanliga dödliga förstår istället för att använda något skumt fackspråk. Jag vill inte veta hur många millimeter den klarar utan om den klarar att vara ute i svenskt väder. Det är ju inte direkt så att jag kan fråga regnet, jaha regnet hur många millimeter är du idag då?

Nej, jag gillar inte märkningarna som används som ni förstår, när jag inte förstår vad märkningen betyder är det väldigt svårt att veta om jackan är prisvärd. Och jag vill verkligen inte köpa ytterligare en jacka som inte är värd pengarna, så gott om dem har jag inte, pengarna alltså.. =P

 

Btw, det regnar ute. ;)

 

Ses imorgon raringar! <3 <3 <3

Känner mig ganska nöjd idag!

Fick lite av de pengar jag väntat på igår så jag passade på att svänga förbi frisören för att kolla om de hade tid för lilla mig. Det hade de! =) Äntligen fick jag alltså klippt mig så nu slipper jag se mig i spegeln varje dag och tänka, "jag behöver verkligen klippa mig!", det är riktigt skönt kan jag lova. Men lite chockad blev jag ändå i morse när jag gick in i badrummet och det står en främmande människa där. Haha, nej så illa var det inte, det var visst bara jag kom jag på efter en sekund ungefär. =P

 

Håret blev riktigt snyggt tycker jag, I Love It!!! =D

 

Nu kommer jag inte behöva drömma om att jag går och klipper mig heller, men då börjar jag givetvis genast fundera, vad kommer jag drömma om nu då? Hoppas det blir något trevligt, flytten kanske, eller ännu bättre jag kanske drömmer om att vi redan flyttat och jag äntligen får inreda vår nya lägenhet. ;o) Givetvis menar jag att VI ska inreda vår nya lägenhet inte jag, Jimmy får komma med förslag så klart, sen gör jag precis som jag själv känner ändå men han måste ju få känna sig delaktig. ;-D

 

Det är lördag idag, på lördagar ska man mysa med sina nära och kära men inte då, Jimmy passar på att jobba han! =P Jag ska dock inte klaga, han tänker på att det är dubbelt betalt och vi behöver pengarna till flytten, jag har en väldigt smart pojkvän! =)

Men eftersom han jobbar får jag sitta här hemma med bara Buffy som sällskap som vanligt. Börjar tröttna på att sitta hemma, får väl ta och göra lite andnings och avslappningsövningar så jag sen kan komma tillbaka till jobbet. Saknar mina kolleger faktiskt, kanske inte alla men, vissa mer än andra och andra lite mindre än vissa! ;o)

 

Tänkte behålla mitt jobb några kvällar i veckan i början av studierna för att få in lite mer att leva på så inte älsklingen behöver känna att han drar hela lasset själv, tycker så synd om honom när f-kassan strular och tar massa tid på sig så han får betala allt, sen ska jag även söka mig andra deltidsjobb tänkte jag också så jag kan skona min röst så mycket som möjligt. Kan tänka mig att jobba några kvälla/helger i butik, det är roligt! =)

 

På tal om butiker igår var jag lite snäll mot mitt hjärta, han har varit så snäll och offrat sig när jag inte haft pengar, jag köpte en liten spontan vardagspresent till honom. Inget dyrt och glammigt men något jag vet att han behövde, ett litet paraply fick han att ha i väskan, hans gamla blåste sönder och ett tag lånade han mitt men det blåste sönder det med. =P

 

Nej, om jag skulle ta och ordna lite lunch kanske, magen kurrar ordentligt nu.

Ha en superskön lördag raringar!

<3 <3 <3

Det känns lite som att detta år, 2012, är lite av ett motgångsår för mig och min familj.

Otroligt mycket har hänt och det börjar kännas lite motigt, tycker min familj har drabbats nog nu!

 

Det hela började med min mykoplasma som övergick till dubbelsidig lunginflammation i januari/februari, redan där borde jag förstått att detta skulle bli ett tuff år. Kort efter det var det mammas tur, hon fick läggas in och göra en lårbensamputering, hon fick mediciner som inte var kompatibla med henne så hon blev riktigt dålig. 

 

Sen i april började min arbetsgivare jäklas och vägrade ge mig de timmar jag var berättigad till enligt avtalet, istället avbokade de mina pass och skickade hem mig. Strax därefter fick jag veta av läkaren att jag har fibromyalgi, en livslång sjukdom som även min kära mamma har men jag hoppats på att slippa. 

 

När jag väl fick komma tillbaka till jobbet så åkte jag på en förkylning som satte sig på stämbanden vilket ledde till att jag var tvungen att sjukskriva mig eftersom jag måste ha min röst för att kunna sköta mitt jobb. Under tiden jag varit sjukskriven har jag åkt på alla virus och bakterier ni kan tänka er så jag får aldrig bli riktigt frisk av någon anledning. Förutom virus och bakterier så måste jag dagligen kämpa med min fibro, mina leder och muskler värker, jag har en otroligt envis trötthet som vägrar ge med sig, migrän som kommer ständigt och jämt, iskalla händer och fötter, kasst immunförsvar ( som jag skrev innan ), är otroligt kraftlös i mina armar och händer vilket leder till att jag tappar saker hela tiden. Fibromyalgi är en jäkligt jobbig sjukdom och nu förstår jag vad mamma levt med alla dessa år. Förutom det jag skrev innan gör fibron mycket mer som t ex att man känner sig otroligt stel, ständit rinnande näsa, problem med andningen, kliande och värkande öron, sömnproblem.. ja ni fattar.

 

För att gå vidare till nästa olycka i min familj så ser vi till min syster, hon var på Grönan och lyckades bryta fingret i, jag tror det var lustiga huset, hur lyckas man? Ja jag vet inte men det är nog ytterligare ett bevis på att detta år går i olyckans tecken.

 

Efter min systers lilla olycka så var det mammas tur igen, flera gånger fick hon åka in med ambulans, ena gången var det att hon hade extremt lågt blodvärde så de fick ge henne flera påsar blod, hon vart dessutom uttorkad så de fick ge henne flera påsar med dropp. Hon har åkt in akut för att hennes blodtryck var farligt lågt och hon knappt var kontaktbar, det visade sig att hennes blodsalter var höga så de fick ge henne insulin för att sänka dem, men eftersom mamma är diabetiker fick de även ge henne glukos för att motverka insulinet.

I samma handvändning slutade mammas njurar att fungera, ja hon skrämde oss rejält där. När de fått ordning på hennes njurar så var det dags för hennes kvarvarande ben att jäklas så hon åkte på blodförgiftning i benet till råga på allt. 

 

Ja man blir lite lätt trött på allt som hänt och fortfarande händer känner jag, nu ligger mamma på KSS för att utvärdera om de kan rädda hennes ben eller inte. =(

Samma dag som mamma åkte in till KSS var olyckan framme och knackade på min systers dörr igen, kl 4 på morgonen igår började hennes hus brinna, mannen som sov i huset när det hände lyckades ta sig ut tillsammans med katterna och ett par jeans, resten slukades av lågorna. Alla deras behörigheter och minnen slukades av lågorna, ja allt verkligen. Känns fruktansvärt men jag är samtidigt glad att ingen kom till skada.

 

Jag känner bara att det får vara nog nu, jag vill inte ha mer 2012!!

Min familj har drabbats tillräckligt nu!

 

Sitter här med mitt morgonkaffe efter att ha följt älsklingen till bussen och gett Buffy sin morgonpromenad.

Tänker tillbaka på vad Jimmy sa idag på morgonen, "du pratade i sömnen i natt igen", WTF jag pratar inte i sömnen!!! Eller??

Tydligen har jag gjort det flera gånger den senaste tiden och då undrar jag givetvis genast, varför har jag börjat med det? Varför pratar man egentligen i sömnen? Uppenbarligen är man ganska otydlig och osammanhängande, speciellt om personen som ligger bredvid får för sig att fråga "Vad sa du?". När Jimmy gjorde det mot mig i natt så ska jag tydligen ha mumlat och sluddrat något helt förvirrat om att "han måste väl halvera den" eller något liknande. Halvera vad då? Älsklingen fick för sig att jag var vaken iaf för jag hade trots allt ögonen öppna och så hade jag "gosat mig närmre". Jag, å andra sidan, har inget minne av detta what so ever! 

 

Vad jag minns av natten är att jag drömde om att gå till frisören, ja jag behöver och vill verkligen klippa mig så otroligt mycket att jag till och med drömmer om det. ;oP

Sen minns jag också att Jimmys alarm var oförskämt nog att väcka mig innan det var färdig klippt!! 

Jag har hört att drömmarna är själens spegel eller något liknande, så jag tolkar det som att min själ tycker jag ser för jäklig ut i håret och borde göra något åt det. Det finns säkert en anledning till att jag pratar i sömnen just nu men jag har ingen aning om vilken det skulle vara, jag säger så här, Ut med det bara! =)

 

Under dagen idag hade jag tänkt börja titta lite i mitt förråd, jag ska ju trots allt flytta snart, eller ja om nästan 2 månader men allt är ju relativt. ;oP

Ska gå igenom de lådor med saker som står där inne och kasta lite för jag har kommit på att man hittar på en anledning till varför sakerna hamnar där inne, anledningen man hittar på är "Jag kan behöva de här längre fram". Men den verkliga anledningen till att saker hamnar i förrådet är "Jag behöver inte de här så jag ställer dem i förrådet för jag kanske ångrar mig om jag kastar dem". Doh! Så egentligen är det inget förråd man har utan ett personligt soprum.

 

Okay, nu ska jag inte säga att allt i mitt förråd är sånt som borde slängas, mitt julpynt till exempel skulle jag aldrig slänga. Enda anledningen till att det ligger i förrådet är att folk har så mycket åsikter när jag råkar ha det kvar i April så jag måste helt enkelt ta ner det och lägga det i förrådet. Fick jag bestämma skulle det aldrig åka ner, JAG ÄLSKAR JULEN. =D

 

Idag blev jag lite rörd när älsklingen gick till jobbet, han var något sen så han gick en minut före mig och Buffy som skulle gå på morgon promenad. När Buffy och jag gick ut i trappuppgången så spran Buffy ner för trapporna, ut genom dörren, stannade och vädrade i luften och satte av i högsta fart åt det håll som Jimmy gått. Det var bara att springa efter. Vi småsprang en liten stund, ca 2/3 av vägen till hållplatsen men det var lite halt idag så där i en kurva halkade Buffy till. Han ramlade inte men blev lite rädd och stannade till, vädrade i luften igen, tittade framåt för att se om han såg Jimmy och sen tog han ner öronen och så lite sorgsen ut, nästan som om han tänkte "jag hinner inte ifatt honom..". Det är kärlek det! Nu ligger han bredvid mig i soffan och sover, kanske för att jag alltid har  sagt att tiden går fortare om man sover och att Jimmy dessutom kommer tillbaka ikväll. =)

 

Så här kunde det se ut på morgonen när vi följde Jimmy till bussen när Tilja bodde hos oss.

 

Insåg idag också att det är den 7:e November, jösses vad dagarna går fort, var det inte Oktober nyss??

Ja dagarna fullkomligen rusar fram och det finns ingen hejd på det hela. Så idag är det alltså 30 dagar kvar till 30, fasen vad kul. Hoppas de där 30 går fort då för älsklingen sa att han hittat den perfekta presenten till mig igår, han har visserligen inte köpt den ( tänk om han bara tar med mig till affären och säger "Titta här älskling, den perfekta presenten till dig står i affären, jag har inte köpt den men visst är den perfekt? " ;oP

Oh, hoppas han inte läser min blogg och får några idéer!! =$ Jag gillar nämligen presenter. ;)

 

 

Idag är det även 2 månader exakt på dagen tills vårterminen på komvux startar, hoppas, hoppas att studievägledaren hade rätt när han sa att jag garanterat kommer in eftersom jag inte har något slutbetyg från gymnasiet. Jag skulle bli så besviken om jag inte kom in, har ställt in mig på att börja studera och lyckas med det också. Just nu står det "Under behandling" på min ansökan, undrar vilken typ av behandling. Ansiktsbehandling kanske, eller drogbehandling? Nej, jag vet, en hårbehandling inklusive klippning! ;)

 

Ja det är något jag behöver, pengar till och en tid för klippning, mitt hår ser hemskt ut. Eller som älsklingen sa här om dagen när jag sa att mitt hår ser hemskt ut, "Nej då, det ser inte hemskt ut! Du är inte lika snygg som när vi träffades men.." *SMOCK!!!!!* Nej, jag slog honom inte men jäklar att det var nära! =P

Tror det första jag ska göra när f-kassan äntligen behagr betala ut min sjukpenning är att boka en tid för klippning. Synd bara att jag inte har möjlighet att åka upp till Lidköping då så jag kan klippa mig hos bästa Annette! Det är sant, vill du ha en bra frisör så finns ingen annan, jo möjligen Malin som jobbar hos Annette. Jag blir aldrig lika nöjd när jag klipper mig någon annanstans som jag blir när jag åker till Annette, det är galet avslappnande att gå dit, jag vet att även om jag bara säger "Klipp något tufft!" så kan jag lugnt luta mig tillbaka och veta att jag kommer gå därifrån med en riktigt snygg frisyr som passar mig perfekt. Ja det är något jag verkligen saknar med Lidköping, Annette's Hår & Nagelmakeri!

 

I'm in desperate need of a haircut! =P

 

När jag varit hos Annette ser det mycket bättre ut.

 

 

En sak jag faktiskt har funderat på är ordet service minded eller serviceinriktad, det ska enligt vad jag fått förklarat för mig betyda att man är tillmötesgående, ödmjuk, hjälpsam, lyhörd, förstående och uppmärksam vilket ju låter helt förträffligt.

 

Om vi då går ut i verkligheten, vi kan börja med att kliva på en buss och senariot ser ut så här: Regnet öser ner ute, hållplatsen är full med folk som ska med bussen som närmar sig. Bussen har 3 dörrar och innanför varje dörr sitter en kortläsare så man kan betala för sin resa, bussen stannar vid hållplatsen, folk flockas för att ta sig in i bussen innan de blir helt dränkta och chauffören öppnar 1 (!!!) dörr av 3. Då är man service minded!

 

I senario #2 testar vi att kliva av bussen men här delar vi upp senariot i 2a och 2b.

Senario 2a: Sittandes i en halvfull buss som tycks köra rally på hisingens gator finner vi 2 st något äldre människor, dessa signalerar att de skall kliva av på nästkommande hållplats genom att trycka på stoppknappen men sitter kvar på sina platser för att inte falla när busschauffören framför fordonet likt en biltjuv på en rallybana.

När bussen stannat på hållplatsen reser de sig upp och går mot de bakre dörrarna som är de närmsta, dörrarna öppnas och kvinnan går av bussen men blir nästan klämd i dörrarna när busschauffören beslutar att 5 sekunder är mer än tillräckligt med tid för att 2 st passagerare skall hinna av och stänger dörrarna. Kvinnan som precis klarar sig från att bli klämd slår på dörrarna och trycker på öppna knappen för att chauffören skall öppna dem och släppa av hennes make också och mannen på insidan ropar till chauffören och ber honom öppna dörren eftersom även han skall av bussen. Busschauffören ignorerar honom fullständigt och kör vidare. Mannen tar sig fram genom bussen och säger till chauffören att stanna och släppa av honom var på chauffören svarar att han skall hålla käft och kliva av på nästkommande hållplats. Mannen får alltså en 5-10 min promenad tillbaka pga att chauffören inte brydde sig om att kolla så att alla passagerare gått av innan han stängde dörrarna. Ja det är tydligen också att vara service minded!

 

Senario 2b: Jag åker buss med min lille hund, trycker på stoppknappen för att signalera att vi skall kliva av och reser mig upp i god tid före hållplatsen, detta var någon dag efter ovanstående scenario. Bussen stannar på hållplatsen och öppnar dörrarna, jag låter Buffy gå före mig ner för trapporna och ut genom dörren men följer ändå ganska tätt efter. När Buffy är av bussen och jag halvvägs så stänger chauffören dörren varpå jag fick kasta mig av bussen, för att Buffy inte skulle släpas efter bussen till nästa hållplats, och blev själv nästan klämd i dörren. Busschauffören kör lugnt vidare och jag har ett och annat mindre artig ord som flyger över mina läppar. Ja det är kanske också att vara service minded..

 

För att inte hänga upp oss på vårt kära västtrafik så tänker jag ta ett helt annat scenario som sista.

I scenario #3 är vi på vuxenutbildningen Göteborgs Stad. Jag tar en nummerlapp och kollar upp på vilket nummer som fått hjälp senast. #003 står det så fint och jag tittar ner på min lapp #019 Yeeeey! *jag väntar*

En man som får hjälp frågar om en specifik vägledare och får höra att h*n inte jobbar just nu, "men jag kan kolla när h*n är schemalagd att komma in så kan du återkomma." <-- *Service minded*

Efter att ha väntat 20 min är det min tur, jag frågar efter den vägledaren jag pratat med förra gången då jag hade några följdfrågor till det han och jag pratat om, k***an som jag talar med svarar, "han jobbar inte nu så du får prata med någon av våra andra vägledare." Jag säger då att jag helst pratar med honom då jag har följdfrågor på saker han sagt när vi pratades vid senast så om du bara kan se efter när han jobbar nästa gång kan jag gärna återkomma. "Nej, det tänker jag inte göra, det är så här att vi har "DROP IN" och man kan inte boka tid med en specifik vägledare så du får prata med någon annan!" Ja men om jag får veta när han jobbar nästa gång så kan jag "DROPPA IN" just då och prata med honom eftersom det gäller det han sa. "Nej, du får ta en nummerlapp och prata med någon av de andra vägledarna för man kan inte boka tid med en specifik vägledare!" Jag tittade på henne och sa, ja det vill till att vara service minded, eftersom du är så otroligt trevlig och tillmötesgående kan du ta din nummerlapp och stoppa- och där svalde jag resten av meningen och gick min väg.

 

Så, då till min fundering, betyder orden service minded/serviceinriktad något alls för de som jobbar inom serviceyrken eller är det helt enkelt bara ord som "låter bra"?

 

Nu sitter jag här, lite sen in med min blogg för dagen men detta är pga att jag haft ett fullt schema idag.

Först vart jag till logopeden och lärde mig andas, spännande, jag som trodde jag kunde det. ;)

 

Sedan var jag och hade min lilla dust med vuxenutbildningen, efter att jag tagit fel spårvagn eller snarare rätt spårvagn fast åt fel håll, och fått promenera över vårt vackra Göteborg i strålande sol. =)

 

Därefter hade jag lite plock hemma i Jimmys lägenhet att ta hand om eftersom det återigen är dags för visning på torsdag. Jag passade på att titta på Cesar Milan också innan det var dags att studsa på bussen för att bege mig till L.A. Resan vart för övrigt som omväxling helt incidentfri! ;oP

 

Väl i L.A ringde jag till F-kassan och frågade om jag kunde räkna med att äta denna eller nästa månad, "jo men det kan ta upp till 30 dagar innan du får pengarna och det har ju bara gått 19." Så, nästa månad alltså! X-/

När jag var klar med det samtalet kände jag mig modig nog att försöka avsluta min ansökan till Komvux så den satt jag med i nästan 1 timme, det är svårare än man tror att fylla i en sådan ansökan. Men nu är den ifylld och skickad, bara att vänta på besked. Hur var det nu, jo just det, JAG ÄLSKAR ATT VÄNTA! ;oP

 

Strax kommer min älskade Jimmy in genom dörren, borde han iaf om han inte åkt vilse, så jag ska nog runda av detta nu.

 

Ha det bra i regnet raringar! <3<3

 

Mången gång i mitt liv har jag hört folk säga till mig och till andra, "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge." Vem kom på den egentligen? Hur dumt är det inte!? När något gott ska komma vill man INTE vänta, iaf inte jag! Jag vill ha det goda med en gång, jag menar, varför vänta? Jag väntar mycket hellre på de dåliga/hemska sakerna, ungefär tills jag dör.

 

Någon borde helt seriöst göra om talesättet så det lyder "Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge." Sen kan det finnas ett annat som lyder så här "Den som väntar på något hemskt väntar ALDRIG för länge." Det är trots allt de hemska sakerna man vill skjuta framför sig inte de goda sakerna i livet, håller ni inte med?

 

Till exempel, som ni säkert inte har missat, så ska vi flytta till ny lägenhet snart. *Can hardly wait!* Vårt ordinarie inflyttningsdatum är satt till 1 januari 2013, 2013 det låter vansinnigt långt bort, men vi har fått veta att vi kan flytta in redan 27:e-28:e december. Jag vet, det är bara 3-4 dagars skillnad men det underlättar så himla mycket! =)

Dock, även om vi får flytta in tidigare, tycker jag det är alldeles för långt till inflytt. Jag vill ha den nya lägenheten nu!! =P

 

Ett annat exempel är pengar, när man får lön eller liknande så räknas det som något gott antar jag att de flesta, precis som jag, tycker. Jag väntar på min sjukpenning och har så gjort i 18 dagar, det kan ta upp till 30 dagar att få dem men jag förstår fortfarande inte hur man kan tycka att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Jag behöver mina pengar och varje dag extra jag får vänta är värdelös eftersom jag inte ska ha pengarna till nöjen utan till mat mm. Jag tycker personligen att de på försäkringskassan borde antingen jobba snabbare eller helt enkelt återanställa alla stackars satar som fick sparken för något år sedan, de behövs uppenbarligen. Kanske skulle de få ut folks sjukpenning lite snabbare om de personerna fick komma tillbaka till jobbet. Eller kanske skulle det fortfarande ta lika lång tid, det kanske tar sån tid bara för att de vill avskräcka folk från att bli sjuka, jag vet inte. Det är inte kul att vänta iaf, så jag gör personligen om ordspråket HÄR och NU!

 

Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge! =P

Så enkelt är det bara!

 

Idag ska jag in till min läkare, jag får låtsas att jag är en administrativ uppgift eftersom det inte fanns någon annan tid jag kunde komma bortsett från mellan 13-14 idag då han har administrativ tid. Jag bryr mig inte så mycket bara jag får ordning på min förkylning och min hals så jag kan leva normalt igen. Det är ytterligare en sak jag inte vill vänta på.

 

Nu ska jag hämta lite mer kaffe och sedan blir det lite planerande inför allt som ska ske i mitt liv den närmsta tiden.

 

Ha en bra dag raringar och tack för att ni läser! =)

<3<3<3

Idag har vi varit och kollat lite på garderober och andra möbler vi kommer behöva till den nya lägenheten. Vi strosade runt på Ikea en liten stund och hittade flera alternativ som skulle kunna passa in. Det var mysigt att gå runt där och spana efter möbler till vårt nya gemensamma hem. Det bästa är att vi dessutom har ganska samma smak så vi behöver inte slåss om villen möbel som är snyggast och passar bäst in och det är skönt.

Vi passade även på att kika på persienner och andra mörkläggnings möjligheter, vi kom fram till att de persienner som nuvarande hyresgäst erbjöd oss att köpa måste vara gjorda av guld. Hon ville ha 2500:- för de som sitter i lägenheten och hon säger att de kostade henne 5-6 tusen, vi tackade nej eftersom det är väldigt mycket pengar och man kan dessutom köpa nya persienner mycket billgare än vad hon vill ha för de begagnade.

 

Ja ibland tror jag faktiskt mer på att köpa nytt framför begagnat, då vet jag vad jag får och i vissa fall kan man till och med komma undan billigare. ;-)

 

Efter Ikea passade vi på att handla mat på Coop och sen åkte vi hemåt för att laga lite god mat. Idag blev det tacos. Jag tror att tacos är så gott bara för att man äter det så sällan eller är det bara gott för att det är gott? 

Efter tacosen så blev det en liten mysig filmstund i soffan, Monsters, Inc såg vi, hur i hela friden har jag kunnat missa den filmen?! :O Den var så söt och rolig emellanåt såklart! ;-)

 

Nu sitter jag i soffan och bloggar, how 'bout that, och Jimmy sitter vid datorn och dödar monster på Diablo 3. Ja, min Jimmy, han är speciell han! Det är inte varje dag man hittar en så fin kille! :-) Han är snäll, romantisk, rolig, kan kompromissa och dessutom är han en riktig snygging också! Ja jag hade tur där. Han lyssnar på vad jag gillar och inte gillar, köper julmust trots att han inte dricker det, bara för att jag älskar det. Han introducerade sushi för mig, god sushi för jag hade ätit det tidigare och då tyckte jag det var fruktansvärt, otäckt äckligt. Ja han är en riktig goding helt enkelt och jag är så lycklig att jag har hittat honom. Lucky, lucky me!

 

Imorgon är det måndag, det är den 5:e november, hur gick det till? Jag ska förbi min läkare, igen, och hämta sjukintyg *suck* ta mer prover *suck igen* sen tänkte jag svänga förbi studie och yrkesvägledningen igen för att prata med min vägledare lite snabbt inför ansökan eftersom det är dags att ansöka på tisdag. Sen på eftermiddagen ska jag åka ut till L.A för att möta upp stighetsrden och få min lägenhet besiktigad. Det förstår jag inte riktigt, varför besiktigar de lägenheten två nästan tre månader innan det är planerat att jag ska flytta ut?

Hur vet de då att de får med allt? Konstigt tycker jag! :-P

 

Nu har älsklingen spelat klart så nu säger jag puzz och hej raringar! ♥♥

Det är den 3:e November idag, känns lite galet, tycker inte det var längesedan det var Mars men ändå är det snart massa saker som är så långt från mars de kan komma om man ser bakåt iaf. ;o)

 

Tänk bara på detta, snart är det 7:e December, ja det börjar närma sig faktiskt, jag fyller snart 30. =) Det känns lite konstigt, jag tycker inte det var längesedan jag fyllde 18, känner mig inte riktigt som 30 heller. Men det kanske beror på att jag inte fyllt än. ;)

Tänker dock vänta med att fira min 30-års dag tills vi har flyttat till den nya lägenheten, blir mindre trassligt så och dessutom tänkte vi passa på att fira 60 år Jimmy och jag.

 

Den nya lägenheten, jag det börjar närma sig det med. Fick veta i torsdags att vi troligen kan få nycklarna redan den 27:e december istället för den 1 Januari. Yey!!!

Jag längtar så mycket att det är helt galet! =D

Den finaste lägenheten ever och jag får dela upplevelsen med finast killen ever! <3

 

Det börjar närma sig fler saker, hoppade nämligen över den som närmar sig fortast, om 3 (!!) dagar är det nämligen dags att ansöka till studierna, sen är det 2 månader tills jag börjar studera. Jag som så länge har varit skoltrött längtar faktiskt till den 7:e Januari när jag får börja. Lite konstigt måste jag säga men jag blir mer och mer säker för var dag som går att det är helt rätt väg för mig att gå just nu. Kollat upp iprincip allt redan och ansökningsperioden är inte här än. Jag är nog lite av ett kontrollfreak tror jag, måste veta allt och undersöka med mikroskop innan jag fattar ett beslut. Böckerna till skolan går på 2135:- om jag köper dem helt nya men sen finns även begagnat vägen man kan ta, då kan man komma undan lite billigare och det gillas.

 

3:e November sa vi ja, 51 dagar kvar till julafton, jag ÄLSKAR julen. Synd bara att det inte blir så mycket julpynt i år, i och med att vi kanske flyttar 3 dagar efter jul så blir det lite tight. Fast i och för sig, jag kan ju julpynta hemma redan nu och sedan ta ner dem  när vi ska flytta mina saker. =) Sa jag att jag ÄLSKAR julen?! Allt glitter, de fina färgerna, jag brukar blanda ganska många färger under jul. Jag har rött (givetvis), blått (min absoluta favoritfärg), grönt glitter är ett måste också. Sen tycker jag man gärna kan blanda in silver och guld glitter.

TOMTAR, man måste ha massa tomtar och tomteklädda figurer av alla dess slag. Julgardiner, vi får inte glömma gardinerna. Stora gardiner som täcker mycket av fönstret så det ser så där ombonat ut, gardiner med rött och grönt, eller med stora tryckta julstjärnor på. Sen vill jag ha snö på min jul! Åh, jag längtar. =)

 

Men just nu är det ösregn ute och jag måste klä mig för att rasta min lille pälsbollsprins.

Ha en underbar mysdag raringar! <3<3

Igår blev jag upphämtad av min systers sambo som körde mig upp till Lidköping så jag och min syster kunde hälsa på mamma tillsammans, det var väldigt snällt av dem!

 

Vi åkte strax innan 13 och kom fram till Lidköping lite innan 15, lämnade av Buffy i mammas lägenhet och sedan gav vi oss av mot sjukhuset och IVA. Under vägen dit så berättade min syster om mammas tillstånd på morgonen samma dag, vår morbror Tico hade kommit förbi på besök och pratat lite med henne. Maria sa att mamma hade varit väldigt förvirrad och då hade hon bland annat frågat hur det var med Mirko och hur han skulle ta sig hem nu, Mirko var min mammas lillebror, han gick bort för 7 år sedan. =(  Mamma hade också pratat om att det var 3 år sedan hon amputerade benet, vilket hon gjorde i våras. När Maria berättade detta trodde jag att jag skulle vara förberedd inför att träffa mamma men det var jag inte.

 

När vi kom dit så berättade sköterskan att det fanns en liten röd tråd i det mamma pratade om men hon var fortfarande förvirrad, hon hade även suttit upp på sängkanten lite på dagen. Njurarna har så sakteliga börjat komma igång efter att de tog bort alla hennes mediciner, men man får se vad som händer när medicinerna ska tillbaka igen. Just nu får mamma bara små duttar av morfin ibland och panodil, kan inte tänka mig att panodil hjälper mycket mot smärtan men det är iaf skonsammare för hennes njurar.

 

Inne i rummet låg mamma i en säng med huvudänden höjd så hon nästan satt upp, de hade satt dropp och liknande i halsen på henne och så hade hon något på vänster hand också. Runt henne stod flera olika monitorer som mätte massa olika saker, jag gissar på bland annat blodtryck och liknande. Hon såg så liten och blek ut, trött och nästan lite hopplös. Det var väldigt jobbigt att se henne så.. =(

 

När vi sa hej till henne öppnade hon ögonen, de såg alldeles tomma ut, lite som om hon inte riktigt var där men hon kände iaf igen oss.

Det var nästan det enda som inte var förvirrande, när hon sagt hej så började hon prata om att vi fick skicka iväg ambulansen så de inte blev kvar. Hon pratade om att de var jäkligt dåliga på att ge henne mat och vatten, att hon ville åka ner till kiosken och äta något. Sen började hon prata om att killarna som hämtade henne i ambulansen samma morgon var jättetrevliga först men när de insåg att hon skulle till akuten så ändrade de attityd helt och blev jätteotrevliga. Vi kunde bara säga, jaha var det så, hon hade ju inte åkt ambulans samma morgon, det var dagen innan.

 

Hon försökte hela tiden byta ställing för att hon hade ont, hon sa att båda fötterna sprängvärkte, vi nickade och sa jaså, det måste vara jobbigt. Hon verkade för tillfället ha glömt att hon förlorat ena benet. Sen ville hon ha något att dricka men tyckte inte om apelsinfestisen hon fått så de fick ordna med lite vatten åt henne. Det var en lättnad att iaf se henne dricka lite, även om det inte var mycket hon drack. 

 

Efter en liten stund ville hon komma upp ur sängen igen, hon ville åka till övervångingen där hon hade sitt sovrum och hon ville återigen åka ner till kiosken. Vi sa att kiosken var stängd, hon var ju trots allt inte pigg nog att åka någonstans. Då frågade hon, vad ska vi då hitta på? Vi får hitta på något när du blir bättre och kommer här ifrån mamma, sa vi. Jaså, ni har fortfarande inte förstått, säger mamma då. I det läget tänkte jag, nu har hon gett upp helt, och Maria sa förstått vad då? Det är en komplott, kommer det från mamma. Vi visste inte riktigt vad vi skulle säga. Det var lite skönt att hon sa det och inte, jag kommer inte här ifrån, men det var ändå väldigt jobbigt att se henne så.

 

Vi fick inte vara inne hos mamma så länge, det kom in en ny patient som var riktigt dålig så vi fick gå till anhörigrummet lite sa de. När vi suttit där 1,5 timme bestämde vi oss för att bege oss och komma tillbaka en annan gång. 

 

Nu sitter jag här hemma och oroar mig, jag träffade henne för två helger sedan när Jimmy och jag var uppe och hälsade på, hon såg riktigt pigg och kry ut. Hade bra färg, var pratglad, sammanhängande och åt jättebra och nu 1,5 vecka senare ser hon blek, trött och jättesvag ut, njurarna krånglar och hon har slangar överallt.

Jag vill inget annat än att hon ska krya på sig, jag är långt ifrån gammal nog att förlora min mamma, jag behöver henne fortfarande! =(

 

Älskar dig så mamma! <3

Återigen igår fick mamma åka in till akuten, hon hade lågt blodtryck och var knappt kontaktbar. Nu ligger hon på intensivvårdsavdelningen med insulindropp för att få ordning på blodsalterna och socker för att motverka insulinet eftersom hon har diabetes. 

 

Det har varit många turer till akuten för mamma i år, tycker så synd om henne, det får liksom vara bra nu. Hon kan väl få må bra någon jäkla gång tycker jag. Läkarna sa igår att de tror att hon kommer klara sig även denna gången, tror.., men hur många gånger till klarar hon sig?

Nu sitter jag och väntar på nya besked om hur hon mår, det är jobbigt och oroligt, jag vill ju att hon ska bli bra.

 

Jag hoppas du vet att du finns i mina tankar alltid mamma och jag hoppas du snart bli bättre.

Jag älskar dig så mycket och vill ha dig kvar!