unclouded.blogg.se

Ja nu är vi på väg upp till Stockholm och Tele2 Arena. Det var en jäkla massa bussar som lämnade Lidköping imorse kl 9! Någon sa att det var 65 (!!!!!) st. Kommer bli sånt ös på arenan att det är galet. När jag hörde antalet bussar med Villa-supporters så kom jag att tänka på Cool Candys låt om Villa "det finns nog inget enda lag i vårat långa land, som skapar sådan hysteri och starka vänskapsband.." (eller något sådant) Detta stämmer så bra, det måste vara helt tomt i Lidköping i dag! Själv åkte jag ju från Göteborg för att åka med en av supporterbussarna till finalen, man kan bara inte missa detta! 

 

Dagen till ära har jag dels fixat blå-vita naglar och dels köpt blå-vit ansiktsfärg, skall något göras så skall det göras ordentligt!! Lånade ut färgen till några andra goingar på bussen också så att vi är flerasom är lika snygga. 

I år tror och hoppas vi på att guldet följer med hem till Lidköping, VSK får klara sig med ett silver!

 

Det kommer att skrikas som attans på arenan idag och Stockholm kommer att vara blått och vitt, vackra färger det!

 

Kommer att lägga upp bilder sedan efter finalen när jag är hemma vid en dator (med andra ord imorgon)

 

FORZA VILLA! OLE, OLE, OLE!!! GOOOOOOOOO VILLA!!!

Under snart två års tid har jag utbildat mig till Juridisk assistent - Paralegal en yrkeshögskoleutbildning som när jag sökte till den lovade att 9/10 får jobb direkt efter utbildningen.

Jag har under min utbildning presterat på topp och kan med stolthet säga att jag har riktigt bra betyg och känner mig redo att ge mig ut i arbetslivet inom detta för mig nya yrke.

Om två och en halv vecka tar jag min examen, något som jag både ser fram emot och fasar för. Sedan februari har jag nämligen sökt alla jobb jag kunnat hitta inom yrket och även skickat ett antal spontanansökningar. Min förhoppning var att om jag började söka jobb i tid så skulle jag hinna få ett jobb innan min examen så att jag sedan slapp stå där med en högskoleexamen och ändå lika hopplöst arbetslös som innan.

Kanske var det så att jag trots allt inte började söka tidigt nog?
Kanske är jag den 1/10 som inte får något jobb?
Kanske är hela den svenska arbetsmarknaden ett stor förbaskat MOMENT 22!?

Alla jobb jag har sökt har jag nämligen fått svaret, du är en jätte duktig tjej, ambitiös, intelligent och verkligen en toppkandidat för tjänsten, MEN, vi valde ändå att anställa någon som har några års erfarenhet. Jaha, det var tråkigt! Jag har sökt tillsvidare tjänster, vikariat, visstidsanställningar och alla säger samma sak.

Så, om jag är nyutbildad inom ett yrke, jag är en toppkandidat och allt detta men mina 22 veckors erfarenhet är inte tillräckligt. Om jag aldrig får chansen att jobba inom yrket, HUR ska jag då få någon erfarenhet? ALLVARLIGT, kan någon förklara detta för mig?
Hur kan man skapa ett sådant moment 22 på arbetsmarknaden?

Varför kan det aldrig räcka med att ha utbildningen, viljan att lära och hungern att ta sig an nya utmaningar?

Så om två och en halv vecka så kommer jag sitta här med min utbildning, mina studieskulder och vara precis lika förbaskat arbetslös som innan eftersom det fortfarande finns folk, med eller utan utbildning, som har mer erfarenhet än mig. Ja men det känns ju fantastiskt! Jag är SÅ glad att jag till slut tog mitt förnuft till fånga och utbildade mig som så många sagt att jag måste göra om jag någonsin vill ha ett fast jobb.

Man behöver jobb för att få erfarenhet och flera års erfarenhet för att få ett jobb och för att få flera års erfarenhet behöver man få ett jobb som man måste ha flera års erfarenhet för att få.. Ja, just det! Good luck with that!

Moment 22 är vad det är!

Nu är det så att jag varit lite frånvarande här igen, är det någon som har märkt av det?

Jag ska inte ens försöka be om ursäkt och skriva att jag ska bli bättre på att göra inlägg här för jag är kass på att göra regelbundna inlägg. Så är det bara!

 

Idag säger min ganska nya mobil (ja jag köpte mig Sonys nya Experia, Z2:an för er som bryr er) att det är den 5:e juni. Vad betyder den 5:e juni då? Jo det betyder att jag har tre veckor kvar på min LIA, TRE VECKOR BARA! :-O *springer runt i lägenheten och ser alldeles chockad ut*

 

Oki, jag är lugn igen, vart var vi nu någon stans?

Just det, tre veckor kvar på VCC, jag har tyckt att platsen var lite mindre lärorik än vad jag hade önskat men efter ganska mycket påpekande så kom de på att jag visst inte behövde lära mig copy/paste funktionen utan andra svårare saker och att jag faktiskt är en tillgång på företaget. Så nu sitter jag och skriver om lite guidelines och direktiv, några engagement letters och lite sånt. Väldigt mycket engelska kan jag tillägga så jag är glad att jag haft en liten genomgång av legal English i skolan eftersom jag nu kunnat korrigera juristernas texter lite fint.

Det är fortfarande väldigt mycket copy/paste och kopiering/printning/scanning osv men det är lite roligare när man har annat att variera med. :)

 

En fördel när man skall skriva om direktiv och guidelines eller printa ut saker är givetvis att man har tillgång till en dator. Detta hade jag givetvis, märk väl att jag nu skriver i imperfekt (alltså dåtid, för er som inte orkar fundera på vilket som var vilket nu igen). Nu gissar jag att många av er läste om meningen, insåg att så faktiskt är fallet och i nästa sekund tänkte "VAD HAR PAOLA GJORT NU!?" 

Eller hur, visst gjorde ni? Jag vet allt att ni gjorde det! Varför tror ni alltid omedelbart att lilla oskyldiga jag skulle vara skyldig? Jag menar, vad skulle jag kunna göra som leder till att jag just nu inte har någon dator på LIA:n?

 

Hrrmm... ja vad.. det kan man verkligen undra. 

Teoretiskt sett kan det faktiskt vara så att datorn helt enkelt var gammal eller var ett måndags exemplar och gick sönder. Men jag gissar att ingen av er faktiskt tror på att så var fallet?

 

Eller??

 

Nej, jag trodde inte det heller. Och i sanningens ögonblick så måste jag erkänna att DET VAR MITT FEL! :-O

Jag fullständigt AVRÄTTADE min jobbdator. X-| *NOOOOOOOO!!!*

 

Så vad hände egentligen då?

Ehh, haha, ja man kan väl börja med detta:

 

1. Det var morgon

2. Jag vaknade alldeles för tidigt

3. Mitt skrivbord var alldeles för litet

4. Datorn var extremt seg

5. Jag har hört att koffein ska vara uppiggande.

 

Om vi då sätter samman detta vad får vi då?

Jag kommer till LIA:n först av alla och hämtar en kopp kaffe (eftersom jag vaknat extremt tidigt idag) innan jag sätter mig ner och arbetar vid min sega dator. När kaffet är uppdrucket och jag har fått ordning på en del av mina uppgifter så har även de flesta andra kommit till jobbet. All is well, so far..

 

Min handledare kommer in med en uppgift till mig, jag ska leta upp ett styrelseprotokoll i en pärm. Visst kan jag göra det säger jag och hämtar en andra kopp kaffe som jag ställer på skrivbordet bredvid datorn.

När det kallnat lite så lyfter jag upp koppen och ska dricka men istället så lyckas jag på något vis tippa koppen i luften och hälla hela koppen över, wait for it, DATORN!

 

Denna börjar låta konstigt och tjuta jättehögt som värsta larmet och sedan efter en stund så svartnar den och blir dödens tyst. *OH NO!*

Jag sliter ur kontakten, springer till toaletten och hämtar massor med papper och börjar frenetiskt torka upp vad som känns som en insjö av kaffe. Hällde även ut en halv kopp ur själva datorn närjag ställde den på högkant. :-O

 

Gick till min handledare och erkände att jag precis mördat min dator och hennes kommentar blev "hur gick det med dina kläder? Fick du på dem med eller klarade de sig?" Tror ni jag blev glad över det eller?

 

Sen hade jag möte med en av juristerna och fick lite nya arbetsuppgifter och ett nytt kontor med FÖNSTER! :-O :-D Sen fick jag gå hem eftersom jag avrättat min dator och inte kunde jobba. Så kan det gå!

 

Nu har jag helg och önskar er alla en riktigt trevlig national dag och en trevlig helg i övrigt!

 

<3 <3 <3

"You never were famous for your ability to wait patiently, and you're not about to change that now. You may, however, want to try it for a few minutes." Så här sa mitt horoskop idag och jag får väl erkänna att det är otroligt sant. Och det senaste har jag verkligen fått mitt tålamod prövat.

 

Igår kom jag till min LIA och tänkte, ja nu är så gott som alla på avdelningen i Ryssland (så även min handledare), kvar på vår våning är Corporate Compliance och två assistenter förutom mig. Min handledare sa att hon hade ordnat med arbetsuppgifter åt mig till veckan så jag hade höga förhoppningar om att äntligen få något att göra på min LIA. Men dagen började med att jag fick ringa IT-support för att mitt lösenord inte fungerade, sen insåg vi att jag inte blivit tilldelad access till de program jag behövde för att kunna göra de uppgifter min handledare lämnat till mig så där satt jag och gjorde ingenting nästan hela dagen. Fick ringa och förboka en taxi och korrigera en powerpoint presentation (uppgifter som ena assistenten egentligen skulle gjort) sen fick jag gå hem.

 

Assistenterna som skickat både mail och SMS till min handledare hoppades att jag skulle ha access till de program jag behövde när jag kom idag på morgonen men så vart inte fallet. Sara (min handledare) hade inte ens svarat på det som de skickat. Fram till kl 10:30 satt jag helt sysslolös och sen efter ytterligare ett SMS till Sara, där de bad henne ge mig access eller skicka sina uppgifter fick jag låna hennes inlogg så att jag äntligen kunde börja jobba. Resten av dagen satt jag och loggade om massa filer som skulle från mellanarkivet till centralarkivet och tiden gick otroligt fort. När jag väl gick hem vart jag glad över att äntligen gjort en dag där jag hållt mig sysselsatt mer än fem minuter.

 

Imorgon när jag kommer till jobbet så kan jag sätta igång så fort jag kommer istället för att försöka vänta tålmodigt, det kommer kännas underbart! :-D

När Sara väl kommer tillbaka från Ryssland hoppas jag dessutom på att få vara med lite mer och lära mig hennes dagliga arbete så att jag får lära mig hur det är att vara Paralegal på VCC. Det är trots allt därför jag är där! 

 

Jag vill lära mig så mycket jag bara kan om så mycket som jag bara hinner med på de nio veckor jag är där. En vacker dag ska jag ut i arbetslivet och stå på mina egna Paralegal ben och så måste jag ha en liten grund att stå på. Men än så länge är jag Paralegal-trainee och det ska jag försöka få ut så mycket som möjligt utav.

 

Nu har det gått extremt lång tid sedan jag skrev här senast, jag vet, jag är fruktansvärt dålig på att hålla igång ett regelbundet skrivande. *Skäms på mig*

 

Vad har jag för ursäkt för det långa uppehållet då?

Jo jag har haft så mycket att göra i skolan detta året. Det har varit många kurser som skulle klaras av, tentor, inlämningsuppgifter, uppsatser och mycket annat. Vid sidan av detta har jag dessutom jobbat minst två kvällar i veckan och det har varit tufft. Någonting var tvunget att åsidosättas och jag ville inte åsidosätta skolan och hade inte råd att åsidosätta jobbet så därför blev det bloggen som fick ta en paus.

 

Men det positiva med allt slit som jag haft är att det har gett utdelning. Alla mina kurser som är slutförda och alla tentor (utom den första) har jag fått högsta betyg på. Till och med när jag var säker på att det bara skulle bli ett godkänt så fick jag högsta och lite stolt är jag allt över mig själv för det.

 

Nu på våren har det nästan varit värst, tenta på tenta, massor med inlämningsuppgifter 9 olika kurser att ta sig igenom. Svåra kurser som Associationsrätt, Straff- & Processrätt, Ekonomi och Legal English för att nämna några. Men jag har klarat dem alla med bravur, den tuffaste var nog Legal English tentan som var på 10-12 sidor minst. Som jag slet med den! Men det gav mig det resultat jag ville ha så jag klagar inte!

Vid sidan av alla dessa kurser och tentor skulle vi dessutom ansöka om LIA-plats, det skulle till största delen göras på "fritiden" om man nu har någon när man är student. ;)

Jag skrev ca 25 ansökningar innan jag slutligen fick ett JA och då blev det inte på ett ställe som jag alls hade planerat, det var ett av två alternativ skolan gav mig efter att mina första ansökningar misslyckats och när de sa att jag fick platsen om jag ville ha den så tackade jag ja. Så vart hamnade jag då? Jo, jag hamnade på Volvo Car Corporation (VCC) och deras Group Legal.

 

Jag tar sedan igår bussen ut till Torslanda och spenderar mina dagar i deras arkiv där de ställt in ett bord, en stol och en dator. Det låter lite trist och jag tycker det samma men jag smög med mig ett inramat foto på min pälsbollsprins in idag så nu har jag det lite muntrare där jag sitter. ;)

Vad får jag göra då?

 

Första dagen var det inte mycket, blev fotograferad så att de kunde i ordningställa mitt passerkort, blev presenterad för ordinarie personal på avdelningen samt en praktikant från Göteborgs Universitet, fick ordnat med mailadress och fick fixa en fullmakt åt en person i Italien. Sen fick jag faktiskt gå hem! :-o

 

Dag två hände det lite mer. Jag kom till "jobbet" före min handledare, fick bli uppsläppt i hissen där mitt lånepasserkort inte släppte in mig, kunde inte hämta kaffe eftersom jag visserligen kommer in i köket men inte ut därifrån med mitt lånepasserkort. Så jag startade datorn och ställde upp fotot på Buffy på mitt skrivbord. Sen stack någon trevlig människa som jag tyvärr inte minns namnet på in huvudet och frågade mig om jag överlevt gårdagen vilket jag ju som syntes hade gjort. 

Ca tio minuter senare kom Sara som är min handledare till jobbet och dagen kunde starta med en gång. Jag fick mitt kaffe, ställde min lunch i kylen och sedan fick jag mina första uppgifter.

 

Den ena var att jag skulle uppdatera en lista med firmatecknare för de olika bolagen och kontrollera så att namn på personerna samt företagen var korrekta. Jag fick dessutom ordna fem olika fullmakter, kopiera och scanna in en Notarius Publicus som jag tidigare hämtat i ett budat kuvert åt min handledare. Samtidigtsom jag hämtade kuvertet fick jag med mig mitt ordinarie passerkort (fick ordnat med förhöjd säkerhet på kortet så jag kommer in på avdelningen) samt fick en liten klisterlapp med en metallring och ett microchip i att sätta på passerkortet så att jag kan skriva ut och kopiera. Jag blev bokad för ett IP möte till imorgon kl 9 så att jag ska få vara med och hjälpa till med lite annat än bara ordna med fullmakter och liknande. Ska bli riktigt intressant!

Jag tror faktiskt att detta var allt för dag nummer två.. Nu har ni iaf fått en liten hum om vad man får syssla med de första dagarna som Paralegal Trainee på VCC.

 

Men nu har klockan sprungit iväg så mycket att det är dags att tassa ut med Buffy innan vi ska borsta tänderna och sedan sova. Imorgon bär det av till VCC igen och då får vi se vad, förutom IP mötet, dagen sedan har att erbjuda.

 

God natt och sov gott alla goingar!

 

För några veckor sedan så blev jag utvald att vara test-masai, alltså testa hur ett par MBT-skor hjälper mig som har fibromyalgi och stundtals väldiga problem med smärta i muskler bland annat. Så jag fick testa ett par Malaika Mid Black, en vattentät vinterkänga med antihalk-sula och jag tänkte berätta lite vad jag tycker och tänker om den skon nu efter att ha gått i den några veckor.

 

 

Först vill jag börja med att måla upp en bild av mina förväntningar/förhoppningar.

Jag valde just denna sko eftersom jag ville ha en sko som skulle stå ut med mitt sätt att leva, alltså en sko som skulle tåla både kyla och väta. En sko som jag inte behövde halka omkring med när det var halt ute och en skor som alltså skulle hålla mig varm och torr om fötterna på otaliga hundpromenader, oavsett väder, men ändå vara snygg nog att ha till skola/jobb. Jag hoppades givetvis även att skon skulle hjälpa mig med mina problem med fibromyalgin. Under en lång period innan jag fick hem mina MBT-skor hade jag haft väldigt ont i musklerna i ryggen, vissa dagar så ont att jag knappt kunde stå. Jag hoppades att dessa skor skulle lindra besvären och göra dagarna lite lättare att ta sig igenom. När jag såg skon Malaika på bild tänkte jag, "åh, en underbar vinterkänga", jag såg den pälsklädda kanten på skon och såg framför mig hur hela insidan av skon var fodrad i samma material. 

 

Nu till verkligheten då.

När jag fick se skon i verkliga livet såg den precis ut som på bilden, MEN, den var inte varmfodrad vilket var en enorm besvikelse. Den mysiga pälsbeklädnaden var enbart högst upp i skaftet och alltå inte genomgående i hela skon, i övrig var det enbart ett textilfoder i skon. Väldigt synd för en icke varmfodrad vinterkänga är inte en riktigt vinterkänga enligt mig, så där förlorar den lite poäng tyvärr. Dock var den enormt skön att ha på, den var relativt vattenavvisande, inte som goretex men ändå funktionsduglig. Den har bra grepp på många underlag, i slaskigt väder och knottrigt halt underlag är sulan enormt bra men på glansis är den inte mycket till hjälp utan då är det nog dubbar som gäller. Men sulan fyller sin antihalk-funktion ganska bra bortsett från detta måste jag säga så där kammar skon hem lite poäng. Sen hade jag personligen föredragit vanliga hål till snörena istället för metall "öglor" men det är bara en småsak. 

 

 

Så nu när vi klarat av själva den "kosmetiska" delen av skon så tänkte jag gå in lite mer på själva funktionen av sulan. Nästan varje dag de senaste veckorna har jag använt denna känga och mina ryggbesvär har minskat med 80%. Innan jag fick dessa skor så var det till och med jobbigt att gå vissa dagar och att göra annat som att bära tunga saker eller klättra upp för kullar och liknande var det knappt tal om. Men ganska omgående efter att jag börjat använda dessa skor kände jag hur smärtan i ryggen började lätta. Efter någon vecka kunde jag inte bara klättra upp för kullar utan till och med klättra i träd. En enorm glädje för mig som ändå bara är trettioett år gammal.

 

I och med att mina ryggbesvär lättade så lättade även besvären med migrän som jag brukade få pga att jag spände mig av smärtan. Mycket av muskelsmärtorna har lindrats av dessa skor och även känslan av att gå på glas som jag brukar ha på morgonen när jag precis kliver ur sängen har minskat. Nu fruktar jag inte att ställa ner fötterna på golvet och resa mig ur sängen på morgonen längre för nu är det inte helt olidligt även om det fortfarande gör ont. Med andra ord, den fungerar som lindring även för mig som fibromyalgiker och gör att jag kan njuta av mina promenader med hunden samt ta mig igenom mina dagar med mindre ont. En bra väg till ett lite bättre liv kan man säga.

 

Sammanfattningsvis så vill jag alltså ge MBT Malaika Mib Black 3,6 fötter av 5 möjliga som vinterkänga och 4,7 fötter av 5 möjliga som höst/vår känga.

 

 

Idag är det fredagen den 13:e september, jag brukar inte kalla just dessa fredagar mer otursamma än  vanligt men idag var ingen lycklig dag för mig. Jag är nu precis hemkommen från veterinären där jag sagt ett sista farväl till min lille Arsim. Ja, en gång i tiden var han liten, när jag och Camilla hittade honom och hans bror Fady så var de inte mycket större än att de fick plats i varsin handflata. Arsim den lille busen har vägt så lite som 520 gram, ingen som såg honom som vuxen tror riktigt på det men det är dagens sanning. 

 

 

Han fick ingen bra start på sitt liv, blev utslängd tillsammans med sina syskon, lämnad att dö..

Uttorkade och på gränsen mellan liv och död fann vi dem en vacker höstdag i augusti 2003, veterinären då trodde aldrig de skulle överleva, de var för uttorkade och för tidigt "tagna" från sin mamma. Men tillsammans visade vi dem att de hade fel. De överlevde och blev två st välmående små rackare, mina små pojkar. <3

 

Ja det är just så läget är i mitt liv just nu. Både underbart å ena sidan och frustrerande å andra sidan.

Igår hade vi juridik, mycket av den varan vilket inte är så konstigt med tanke på vilken utbildning jag går, vi hade även IT-verktyg. Ja där ska vi lära oss hur man hanterar Microsoft Office paketet, ni vet, Word, Power Point, Excel och sådant. Kanske låter som en barnlek men, nej, det är mycket att lära sig. Word t ex har blivit så mycket mer komplicerat sedan jag använde det senast, typ 95. Idag hade vi sedan kommunikation, det är riktigt kul, vi lämnade in vår första inlämningsuppgift, av någon anledning lade läraren min ensam under sin kalender istället för i höge med de andra. Jag undrade givetvis varför, jag hade gärna låtit min ligga "i högen", men endast han vet varför han gjorde så. Vi fick även "med oss" vår andra uppgift i ämnet, att förbereda en muntlig gruppresentation där vi i grupper om tre skall välja ett ämne och sedan prata tre minuter var om detta. Kommer bli riktigt intressant tror jag. =)

Så, detta är då den underbara delen av mitt liv, tillsammans med mitt privatliv såklart, ;)

Om man ska prata om den frustrerande delen av mitt liv då, vad kan det vara, jo men jobbet såklart. Från början så är det ganska svårt att kombinera heltidsstudier med deltidsarbete, vilket alla som provat på det vet, men för utom detta så är det rent omöjligt att komma överens om ett smidigt upplägg med min arbetsgivare. De skickar ut information om att det finns lediga pass dag och kväll, att de inte klarar av att fylla behovet trots en stor "pool" av anställda men när jag då försöker kontakta dem för att boka in mig så får jag svaret,nej, det är full då. Jaha, men nyss kunde ni inte fylla behovet så what's up? Sluta terrorisera mig med massa information om att det finns massa lediga pass både dagar och kvällar om det inte finns det är min åsikt. Jag vill och behöver verkligen få det att fungera med något sorts extrajobb vid sidan av studierna men det är så frustrerande när det håller på så här. Först kommer givetvis studierna, jag måste lägga hundra procent energi på dem, så är det bara. Sen kan man alltid frambringa lite extra energi till att jobba men det måste finnas någon gräns för hur energi tömmande det får vara att försöka få jobbet att gå ihop med skolan.
Enligt min åsikt så har de enorma problem med organisationen på det företaget och de borde verkligen tänka om. Istället för att envisas med dag och kvällspass och snurra runt med dagkompetens och så vidare borde de göra det möjligt att boka in sig timmar. Idag kan jag jobba mellan 8-12, så kan jag boka in mig mellan 8-12, eller en annan dag kanske jag kan jobba mellan 14-19 då kan jag boka de tiderna istället. De skryter med att det är ett perfekt extra jobb att ha vid sidan av studierna men det är det inte, arbetstiderna är alldeles för stela för det. Visst, vill man lägga 75% energi på studierna och resten på att jobba så går det men studerar man på heltid behöver man möjlighet till lite flexibilitet och det finns det inte mycket på det företaget tyvärr.

Men men, nog om det, jag ska försöka få in lite jobb här och där, försöka få ekonomin att rulla på en rak linje och njuta av att studera på en otroligt intressant utbildning där jag får lära mig massor med nya saker och samtidigt lära känna fantastiskt många nya trevliga människor.

Ja då var det söndag igen då.

 

I morgon är det slut på vilan och dags att sätta igång hjärnan på fullt ös igen. Veckan börjar med lite juridik, inte helt fel, tycker det är intressant med juridik. =)

 

I helgen har jag hunnit med massor känns det som, igår tog vi sovmorgon, sen åt vi frukost och tog en långpromenad med Buffy. Efter det drack vi lite kaffe, skrev inköpslista och gjorde oss i ordninginnan vi gav oss iväg till Liseberg! =)

 

På Liseberg var det FULLT med folk. Det var längesedan jag såg så mycket folk där. Tror det var djuren som lockade dit folk, eller kan det ha varit solen? ;)

I alla fall fanns det mycket smått och gott man kunde titta på, massa sylt, skålar, korgar och fina handdukar mm. Jag köpte Francescas julklapp och en gästhandduk till oss. 

 

Ja nu är det fredag, och jag säger förlåt till er som kikat in på bloggen under veckan bara för att hitta "inget". Är väl medveten om att jag lovade att försöka bli bättre på att skriva här nu igen och jag menade det verkligen, men det har varit MYCKET nu denna veckan! Här kommer det iaf! =)

 

Dag 1: Måndag morgon, jag går upp strax efter älsklingen som ska till jobbet, jag ska inte vara på skolan fören klockan 14:00 så jag tyckte jag kunde sova lite extra. ;)

Vi åt frukost, han frågade mig om jag var nervös och jag bara skrattade. Klart som attans jag är! Det är upprop på min nya utbildning som jag haft nedräkning till i säkert 60 dagar minst. 

Jag gick omkring hela förmiddagen och var superpirrig, som man alltid är när det är något nytt och spännande på gång i livet. Väl på skolan så börjar vi prata några av oss som har blivit antagna och givetvis är där tidigt. Vi står och diskuterar hur det känns och vad vi tror ska hända under uppropet. Sedan öppnas dörren till salen, vi blir insläppta och det första man ser är ett bord med kanellängd och kaffe, jag älskar redan det här stället. ;oP

 

Lärarna presenterar sig, vi får presentera oss själva lite kort och sedan går de igenom lite hur upplägget av vår utbildning kommer se ut ungefär. Vi får även veta att priset för att köpa lagboken genom skolan bara är 720:- istället för 1095:- och det är ju en fullständigt underbar sak att få höra. =)

 

När jag var klar på uppropet så var det dags att åka iväg till jobbet, vilket fick mig att tänka på något som rektorn sa på uppropet, "det är säkert någon som funderar på om man kan jobba deltid och läsa denna utbildning samtidigt, man kan men gör det inte!", lite jobbigt eftersom det är ett måste att jobba deltid som student idag. =/

Så jag pallrar mig iväg till jobbet och terroriserar lite folk om deras "förmögenheter" innan jag trött som få trallade hem för att sova.

 

Dag 2: Tisdag morgon, Jimmy går upp och duschar innan jobbet, kommer och klappar mig på axeln, frågar mig om jag ska göra honom sällskap vid frukosten eller sova vidare. Trött som attans tittar jag på honom och säger, jag ska jobba ikväll och upp tidigt till skola imorgon så jag sover nog gärna en stund till. Han kysser mig och säger sov gott. Sover vidare till kl 08:30 när Buffy tycker att det är dags för en lite promenad, skönt med sovmorgon! =)

Promenerar Buffy, sätter mig i soffan och klurar på hur jag ska boka upp mig på jobbet veckan som kommer och softar lite med något avsnitt Suits. Sedan äter jag lunch, thai green curry kycklingwok om jag inte minns fel. Efter det är det dags att ta en långpromenad med Buffy innan det blivit dags att pysa iväg till jobbet. På jobbet får jag veta att det blir bilar dagen till ära, skönt på ett sätt, det går bra på rutin. 

Sitter på jobbet och läser Avtalsrätt - En introduktion mellan samtalen och kollegan bredvid mig ser att jag är inne i boken, inser att det är kurslitteratur men tycker ändå att det är passande att varje gång jag läser i boken ställa frågor om vad jag läser, om det är en grundkurs, om det är intressant, om det är mycket att lära sig, om det är svårt.. Mina extremt korta svar blev, Paralega, nej, högskoleutbildning, ja, ja och ja speciellt när någon ställer massa frågor när jag sitter och läser min kurslitteratur. =P

Trots allt tar arbetspasset slut, någon minut senare än normalt eftersom jag fick en intervju en minut i nio.  Jag sticker ut från jobbet, hoppar på bussen hem och tänker, Yes, inget mer jobb fören nästa torsdag!

 

Dag 3: Onsdag morgon, så dödens trött att det inte är sant, men idag har jag min första lektion!! Woohoo!!

Samma rutin som alltid, upp, ut med Buffy, äta frukost, fixa i ordning mig, dricka kaffe och jaga iväg till bussen. Skolan börjar klockan 09:00, Kommunikation är ämnet för dagen, vad ska hända då?

Detta är vad jag vet, läraren heter Brian, är amerikan och pratar lite lustig men bra svenska, vi ska lära oss att kommunicera, "agera" och lära oss 34 namn. Jag som är så bra på namn.. X-)

Lektionen börjar med att vi hälsar på läraren, går igenom en liten snabb introduktion och sen får vi skjuta undan bord och stolar innan vi tar rast. Jaha, vad ska hända sen då?

När rasten är slut så ger han oss en lapp där det står "Find someone who..." Japp, lära känna övningar.. Vi fick göra den och sen fick vi sätta oss i en cirkel och köra "namn-leken" Jag satt i början av cirkeln, (sån tur!!),  så jag behövde bara komma ihåg namnen, Natasha, Cintia, Sandra, Eleonor, Raymonda, Venus, Marie-Louise, Johannes och sen säga mitt eget. Pierre där emot tyckte jag synd om, han var sist i cirkeln. ^-^

 

Efter lekarna var det dags för en genomgång av kommunikationsprocessen, detta gjorde han genom att visa ett bildspel och prata på om hur man kommunicerar och så vidare. Dagen tog slut klockan 12:00, ganska skönt eftersom jag var trött efter jobbet kvällen innan. Tog det relativt lugnt på onsdagen efter skolan, tyckte jag gjort mig förtjänt av det. ;)

 

Dag 4: Torsdag morgon, och första Juridikpasset börjar kl 08:30, Henrik, en jurist från Göteborg är lärare i introduktionskursen. Kommer även ha honom i Avtals- och Köprätt som börjar om ca två veckor. Han går igenom på ett bra sätt, tar det svåraste först så att vi ska veta att det inte kommer bli svårare än då. Fick en genom gång av hur en lag blir till, vilken ordning lagarna finns och så vidare. Han togäven upp egna fall som exempel när han förklarade vissa saker, ställde frågor till oss och berättade även om domstolssystemet. Man tänker inte alls på att det är så många olika domstolar häri Sverige. De man tänker på oftast, iaf jag, är Tingsrätten, Hovrätten och Högsta domstolen. Men det finns ju några fler än så. Man han Förvaltningsdomstolen, Kammarrätten, Högsta Förvaltningsdomstolen, Migrationsdomstolen mfl.

Efter 6 timmars Juridik var det dags att gå hem, man var bra trött i huvudet vid detta laget kan jag lova! Men det var både roligt och intressant. Med mig hem hade jag mitt senaste nyförvärv från kurslitteraturlistan, Sveriges Rikes Lag, för alla som undrar så är den JÄTTETUNG!! På köpet när man beställde boken fick man även en väska, enda "felet" med den var att det står SVERIGES RIKES LAG på ena sidan.

 

Väl hemma så passade jag på att ta en lång promenad med Buffy, möta upp Jimmy när han kom från jobbet och när vi kom hem och hade ätit så tog vi en sväng iväg till affären. Efter affären bar det av raka vägen till P&T för ett tränings pass. Jag körde ett kort konditionspass samt mage och ben övningar. Magen tog jag på maskinen Abdominal crunch, körde 5 gånger 50 upprepningar med 20 KG i vikt, jobbigt värre!! För benen körde jag istället Squat-övningar, alltså i detta fallet att hålla en skivstång mot övre delen av bröstet och ta mig ner/upp i hukande ställning samt även framfall också detta hållandes skivstången fast mot axlarna bakom nacken istället. Det bästa med träningen var nog att bruset som uppstått i huvudet efter 6 timmars juridik helt försvann. =)

Efter gymmet, duschen och en promenad med Buffy var det äntligen dags att sova igen!

 

Dag 5: Fredag morgon, Juridik på schemat idag igen! =D

Började med 2½ timmes genomgång av bland annat civilprocesser och brottsmålsprocess. Hur dessa är uppbyggda, vad som är skillnader och likheter. Gick igenom lite mer om domstolar, rättegångssalar, nämndemän, kärande och svarande, målsägande och tilltalad mm. Ännu mer information i en för veckan överhettad hjärna. ;oP

Helt underbart nog fick vi kortare lektion än vad som stod på schemat för att vi skulle hinna äta lunch innan vi skulle iväg på nästa grej, ett studiebesök.

 

Tog då sällskap med Leila och Alexandra till Nordstan där vi satte oss på Slimfood och åt lunch, trevligt att sitta och prata över en bit mat med "likasinnade", vi samtalade om skolan, fritid, resor, barn,djur och så vidare. När vi var mätta och glada så tog vi oss till Drottningtorget och hoppade på spårvagnen till Södra Ullevi, där ifrån gick vi till Tingsrätten som var målet för vårt studiebesök.

Döm om min förvåning när jag går in genom dörren och får ta av mig jackan, lämna över min väska, fick se en människa gå igenom alla fack, skaka min vattenflaska, öppna den, lukta på den sätta på korken och sedan blev jag skickad genom en metalldetektor och den tjöt!!!!! NEEEEEEJ!! Det visade sig att det bara var mina skor. *haha*

 

Sen fick vi träffa en notarie och som jag förstod det 2 st domstolssekreterare. Dessa gick igenom lite om hur deras (ett av våra möjliga) jobb var upplagt. Vi fick kolla hur det såg ut på vår potentiella arbetsplats, blev visade hur deras filsystem såg ut, vi fick fika bestående av kaffe och bulle och sen fick vi en lite introduktion gällande exakt vilka arbetsuppgifter som man hade som sekreterare. De svarade på våra frågor och alla höll sig inom ramarna för bra frågor att ställa, tills precis innan vi skulle sluta för dagen då kom den frågan man absolut inte ska ställa! "Får jag fråga ensak? Vad är det för typ av yrkesroll vi sedan kan söka när vi är klara och vad tjänar man?" Det blev dödstyst i hela rummet.. Sedan förklarade hon att, jo men det är ju rollen som domstolssekreterare ni kan söka när ni är färdigutbildade. Inget om lönen utan där avslutades det. Varför måste folk alltid vara så dumma!! Ingen vill ha någon som frågar "Vad kan jag tjäna på att jobba här?" De vill ha någon som säger, "oh detta vill jag jobba med, det låter intressant och utvecklande!" Så var skoldagen och veckan slut.

 

Väl hemma tog vi en sväng till affären igen, måste ha färskt bröd imorgon till frukost. Sen gick vi hem och beställde pizza på pizzahome.se. De snikna rackarna tig fem kronor i avgift för att man betalade med kort på nätet! =@ Är inte helt övertygad om att det faktiskt är tillåtet. Not to self, kolla upp det. Bara för att. ;)

Vi beställde från Sannergårdens Pizzeria och jag måste säga att det var GOTT!!!

Kollade på Get The Gringo när vi åt, fasen att man aldrig upphör att förvånas över Mel Gibsson, han är så grym. Riktigt rolig och intressant film, klart värd att se på!

 

Nu hoppas jag att jag gottgjort faktumet att jag inte skrivit på hela veckan för nu är jag trött. Dags för en promenad med Buffy och hjärtat innan man intar sängen och njuter av en god natts sömn samt lite sovmorgon i morgon.

Ha en trevlig helg alla och sov gott med! <3 <3

Ja, så var nedräkningen nere på timmarna då, jag sitter här i soffan med datorn i mitt knä och funderar på vad med ett upprop som är så himla skrämmande..

Alltså inte skrämmande som en skräckfilm eller folk som helt random får för sig att massmörda folk bara för att de anser att världen spårat ur, mer som en bergochdalbana. Den där pirriga känslan när man är på väg upp för till exempel första backen i Balder och vet att precis runt kröken så kommer en backe med 70 graders lutning och du har inget annat val än att åka ned för den. Eller känslan du har när du ska på en första dejt, står där på vald mötesplats och ser personen du ska träffa komma mot dig.

Idag är det dags för första skoldagen, men det är egentligen ingen skola idag, det är uppropet där man gör klart att man verkligen tänker gå den här utbildningen. Kommer man inte idag så förlorar man sin plats, jag tänker givetvis gå för jag vill ha min plats.

 

Men åter igen, vad är det som gör att jag är så otroligt pirrig? 

Det är inte direkt så att jag måste göra ett prov idag,jag behöver inte bevisa vad jag kan eller att jag förtjänar min plats, jag har redan visat vad jag går för och förtjänat min plats. Men ändå har jag miljoner fjärilar i magen...

Vad gör fjärilarna där?

Det är ett upprop, inga lektioner, inga prov, vad är det som är så skrämmande?

Kan det vara att idag är dagen då jag sätter mig i vagnen, spänner fast bältet, drar ner bygeln och påbörjar min resa genom en tvåårig bergochdalbana? Kan det vara förväntningarna på vad som komma skall som gör att jag är så nervös och pirrig trots att det bara är ett upprop idag?

 

Ja man kan nog jämföra det med en bergochdalbana, jag vet att detta är början på en resa som jag samlat mod till att påbörja länge. Jag har, som ett barn, väntat på att ha rätt "längd", jag har letat efter rätt "nöjespark", kämpat mig fram i "kön". När jag haft "åkattraktionen" i sikte så har jag räknat "besökarna" som står mellan mig och "åkturen" tills jag äntligen får komma fram, sätta mig i vagnen, knäppa fast bältet, dra ner bygeln och börja rulla ut från "stationen". Idag kl 14 börjar min åktur och jag är vansinnigt pirrig, som man alltid är första gången man ska åka en ny åkattraktion. Kanske har jag gjort er helt förvirrade eller så har jag lyckats förklara precis hur jag känner mig idag inför uppropet på Juridisk assistent - Paralegal utbildningen. It's going to be a ride to remember!  =D

 

 

Idag är det söndag, vädret är lite förvirrat, solen skiner och det regnar om vart annat. Jag vaknade kl 08:55 och trodde att det var måndag. Blev nästan lite förskräckt där ett tag men tog ett djupt andetag och insåg att det bara var söndag. 

 

Nu sitter jag här och tänker på att det faktiskt är höst. Många tydliga tecken på detta har man sett. Temperaturskillnaden från dag till natt, gula löv som faller från träden, kalla vindar som "tjuter" utanför fönstret och imorgon är det skolstart! 

En barndomsvän frågade mig nyss om jag var lika nervös/pirrig som hon inför morgondagen. Vi ska börja olika utbildningar på varsitt håll i landet men jo, jag är otroligt pirrig inför morgondagen precis som hon. Har planerat vad jag ska ha på mig, köpt nya kläder och skor, beställt en ny jacka (får se om den passar), köpt böcker, fixat i ordning frisyren, kollat schemat en miljon gånger och börjat kika lite i mina juridikböcker. Tydliga tecken på att jag är pirrig. Kommer förmodligen ha svårt att somna ikväll eftersom tankarna redan går på högvarv men planen är att köra ett stenhårt träningspass vid 18-19 tiden ikväll så att jag är helt slut när det är dags att lägga sig.

 

Jag har under veckan som gått hunnit fundera på om jag tagit mig vatten över huvudet när jag sökt till högskolan och en utbildning inom juridik men kommit fram till att jag faktiskt måste sluta tvivla på mig själv. Jag är bättre än jag ger mig själv credit för och jag måste tänka på detta. Jag vet att detta är den rätta utbildningen för mig men pirrig är jag. Min nedräkning är på sista dagen och det känns både helt absurt och helt underbart. Jag har hunnit vila upp mig under denna veckan som vi varit lediga och känner mig fit for fight och redo att ta tag i två års studier.

Helst hade jag nog sett att jag redan varit igång med utbildningen men den som väntar på något gott sägs det ju..

Första två veckorna är det mycket "introduktion" i juridiken, träff med tidigare studenter och sedan kör det igång hårt, första tentan verkar bli i mitten av oktober och andra redan i slutet av november så det blir mycket hårt arbete framöver. 

 

Min nedräkning började den 19:e juni och idag är sista dagen på den, känns otroligt spännande men samtidigt lite sorgligt. ;) Det är alltid trevligt att ha någonting att vara förväntansfull över, något att se fram emot, räkna ned till. Men dagarna flyger fram och alla nedräkningar når såsmåningom sitt slut, så även denna. Idag är det den 1:e september och jag har små men många fjärilar i min mage. ;)

 

Ska försöka hålla igång min blogg lite bättre nu i höst igen, vet att jag varit dålig på att skriva det senaste men har inte haft rätt inspiration direkt. Kommer dock ha många intryck att dela med mig av nu i och med skolan skulle jag tro så då får jag försöka hålla er uppdaterade så gott det går, ni som nu vill läsa alltså. =P

 

Ha en helt underbar söndag gott folk och lycka till imorgon alla ni som precis som jag har skolstart imorgon! =)

<3 <3 <3

 

 

Jag måste börja med att säga, SÅ UNDERBART SKÖNT VÄDER VI HAR! =D

 

Är hemma från jobbet med min fibromyalgi, mindre roligt eftersom det tar på ekonomin att var sjuk men måste man så måste man och jag vill inte börja utbildningen med att vara sjuk så då "offrade" jag jobbet istället.

Dagen idag börjades med att göra älsklingen sällskap till frukosten, sedan följde Buffy och jag med honom ett par hållplatser med bussen till Sannergården. Otroligt skönt väder att promenera i, synd bara att man ibland har sånna ryggsmärtor att man knappt kan få luft, men jag lyckades njuta lite ändå. =)

 

Gick där och tänkte på att der är fredag idag, den 23:e Augusti, vilket betyder att folk är lite extra glada eftersom de fått in lönen på kontot idag. =) 

För mig betyder denna dag både att det är lön, att jag och älsklingen snart har vår semester och att jag börjar skolan om 10 (!!!!!) dagar! =D

 

Jag vet, jag är tjatig med mina nedräkningar men jag ser fram emot att få börja något så otroligt mycket. För att inte bli tokig av min väntan har jag fixat och ordnat lite inför starten. Köpt lite nya kläder som passar till både skolan och studiebesöken, kollat in schemat så jag vet vad som väntar mig och igår tog jag mig in till student bokhandeln och inhandlade kurslitteratur för 2018:- samt klippte och blekte håret så jag är fullständigt redo att börja skolan. =)

Har visserligen Sveriges rikes lag kvar att köpa men den kan man enligt välkomstbrevet köpa via skolan till ett "förmånligt pris" så jag väntar med den lite.

 

Så hur blev allt detta då?

Jo frisyren blev awsome som alltid nu när jag hittat en härlig frisör som lyssnar på vad jag vill.

Sitter här i soffan och tänker på att det snart är dags. Snart är dagen här! Dagen då min högskoleutbildning börjar. Ja det trodde ni inte va? Att jag skulle läsa på högskolan? Jag vet att ni är många som anser att jag är sämre än er bara för att jag inte gick klart gymnasiet, varit arbetslös en stor del av mitt liv och inte åker iväg på massa dyra resor som jag egentligen inte har råd med. Jag vet att ni tyckte jag slängde bort mitt liv bara för att jag hoppade av skolan, men vet ni, jag behövde det. Jag behövde leta reda på mig själv, mitt min vilja att lära och viktigast av allt, jag behövde leta reda på den väg jag ville gå.

 

När jag började gymnasiet hade jag ingen som helst aning om vad jag ville bli, jag var sjukt trött på allt vad skolan hette och orkade verkligen inte bry mig om hur bra eller dåligt jag gjorde ifrån mig. Jag var vilsen, fulständigt ute i mörkret och inte blev det bättre av alla er som pushade mig att jag var tvungen att bita ihop och ta mig igenom det. Vet ni vad, det var jag inte. Jag överlevde ändå, jag tog mig vidare i livet, lyckades flytta till Göteborg, träffa en underbar kille, få ett jobb jag hatar ;) men som ledde mig in på mina funderingar gällande vad jag egenligen ville bli när jag "blir stor". Det fick mig att göra högskoleprovet som jag klarade dubbelt så bra som 90% av alla förstagångs provare på mitt första försök. Det fick mig att läsa upp några ämnen så att jag kunde välja mellan några olika utbildningar på högskolan och dessa kurser fick jag bra betyg på med. Hade jag läst historia också så hade jag med mina högskoleprovspoäng kunnat läsa till jurist men jag kände att jag nog inte vill vänta 6 år till innan jag blir färdigutbildad så jag valde att läsa till Paralegal istället. Och jag känner mig väldigt trygg med det valet, eftersom jag gör detta för mig själv och inte för någon av er. Jag vill läsa detta och är helt övertygad om att jag kommer bli en grym paralegal. 

 

I väntan på att jag skulle hitta min väg här i livet gjorde jag många misstag och jag kommer säkert att göra många fler. Men jag skäms inte för det, jag skäms inte för vem jag är, jag är stolt över mig själv för jag är stark.Jag tar mig över eller igenom alla hinder jag stöter på här i livet, mer än vad många andra gör. Jag tar mig framåt även om jag ganska ofta i mitt liv fått höra att jag är värdelös, att jag är en bitch som tror att jag är något, att jag inte är lika bra som mina systrar bara för att jag inte har skaffat barn eller gift mig. 

 

I väntan på att jag skulle hitta min Jimmy så sprang jag på några stolpskott till killar, jag blev grundlurad, fick krossat hjärta och sa att jag aldrig mer skulle ge en kille chansen att krossa mitt hjärta. Än så länge har jag inte gjort det heller. ;)

 

Nu sitter jag här i väntan på att det ska bli dags att sova. Imorgon börjar en ny arbetsvecka med ordinarie tider från åtta på morgonen. Jag kan inte säga att jag ser fram emot det men jag är glad att jag har ett jobb att gå till även om det är ett jag inte gillar särskilt mycket. Jag söker andra jobb under tiden jag har detta för att komma vidare till något mer utvecklande.

 

Nu är det dessutom bara 29 dagar kvar tills jag påbörjar resan mot ett liv som högskoleutbildad och vad gör det om jag då har ett mindre stimulerande jobb tills dess och kanske under tiden jag studerar. Det är bara ett tillfälligt stopp i väntan på att kunna jobba som paralegal. Och jag tjuvkikar på mitt schema som jag kommer att ha under första terminen i skolan och där på är det nästan bara juridik. Det kommer bli sjukt kul och en himla utmaning, jag ser fram emot det något enormt.

 

I väntan på allt det goda måste du först ta dig igenom en massa ont, trist och tråkigt. Men när du väl hittat din väg så som jag gjorde då är du stadigt på väg mot ett lyckligt och fulländat liv. 

 

Ha en trevlig kväll nu mina vänner, i väntan på att det ska bli läggdags ska jag nu ta mina älsklingar och gå ut på en sista kvällspromenad.

Jag hittade ett kort på mig och min bästa vän från när jag var barn/ungdom och när jag såg detta kort så började jag fundera över det där med vänskap. Hur definierar man ordet vänskap egentligen? Finns det några särskilda kriterier för vad som gör en person till en vän och inte bara en människa som du säger hej till ibland och kanske frågar hur läget är? Jag minns när jag var yngre och vi var vänner jag och "Becka" som hon kallades på den tiden, vi träffades ofta, pratade i telefon när vi inte träffades och hade alltid massa "hyss" för oss när vi "va" som det hette på den tiden. Ja, det var så längesedan att det faktiskt får heta "på den tiden" nu. Vi spelade Super Mario, sov över, hängde alltid ihop i skolan och efter skolan. Vi gick på stan, gick och badade, mockade stallet åt min granne eller cyklade omkring och hade alltid tid för varandra. Om vi mot förmodan inte hade tid just den stunden eller dagen som den andra personen ringde och ville prata så ringde man alltid upp så fort man kunde.

Ja, det var tider det!

 

Då funderade jag aldrig på vad som definierade en vän, det var så självklart då. Men varför funderar jag nu då?

Jo, jag och "Becka" växte upp, hon fick barn och jag, ja jag fick för mig att stan var för liten och flyttade till en större stad med mer möjligheter. Så vi växte kanske ifrån varandra lite, hon som småbarnsförälder och jag som då var den eviga singeln. Jag träffade lite nya människor, jag kallar dem "vänner" men är de det då?

 

Är det en enda av dem som skulle ta sig tid och träffa mig, eller en enda av dem som skulle höra av sig till mig om inte jag hört av mig först? Nej, det är ju inte det. En av mina "vänner" skulle komma och hälsa på mig i min nya lägenhet när jag precis hade flyttat till Göteborg, hon bodde här och vi hade varit vänner sedan 2005. Jag flyttade till Göteborg i juli 2011 och i februari 2012 hade hon fortfarande inte haft tid att hälsa på i min nya lägenhet. Hon svarade inte på mina sms, inte när jag ringde så när jag rensade bland folk på FB som jag inte haft någon kontakt med det senaste halvåret så var hon en av de som försvann från listan, när jag sedan någon månda efter skickade ett sms till henne så svarade hon "du tog bort mig från Facebook så vi är inte vänner längre".Men vi var ju vänner innan jag lade till dig på Facebook så hur fungerar det?

 

En annan av mina "vänner" smsade jag till i mars i år och frågade om vi skulle ta en fika eftersom det var så sjukt längesedan vi sågs. Jag fick svaret att det var lite fullt just nu men att personen i fråga skulle höra av sig när det blev lite fler luckor. Måste vara jobbigt att ha så fullt upp att man inte har en enda lucka på fem månader...

 

Ibland känns det som att jag inga vänner har nu för tiden utan bara människor som jag vill vara vän till men som inte har tid, plats eller lust att ha en vän till. Folk som inte orkar ta sig tid att svara på ett sms, ta en fika eller bara umgås.

Förr visste jag precis vem som VAR min vän, jag visste precis vem som INTE var min vän men idag har jag ingen aning.

 

Kan någon skriva en lista på vad det är som gör en person till en vän och inte bara ett namn på en Facebook-lista eller en kontakt i någons mobil som aldrig används?

 

Kan någon svara på vad en vän egentligen är för något?

 

Det är en fråga jag ständigt ställer mig i dagens Sverige. När man lyssnar på radio så finns det massa kanaler inriktade på populärmusik, det finns kanaler som spelar mycket dansband, r&b, rap och det finns en specifik kanal bara för rock, men skulle man gud förbjude vilja lyssna på country jag då får man köpa en skiva eller flytta utomlands. Det är så gott som omöjligt att få en countrylåt spelad på radio, hur kommer sig detta? 

Vissa säger att det beror på att svenskar inte är intresserade av att lyssna på country men jag säger bara, I beg to differ!! 

 

I lördags spelade ett av världens största country band i Sverige, de spelade både i Göteborg och Stockholm och vi var många glada fans där för att se dem och lyssna på underbara countrytoner. Tillsammans med Rascal Flatts, bandet som hade konserterna, fick vi även njuta av Jill Johnssons underbara stämma. Med andra ord, detta var country är den är som bäst. Och jag tror att talar både för oss i Göteborg och de i Stockholm när jag säger att det var en kväll att minnas. Rascal Flatts hade inte lagt mindre krut på framträdandet bara för att de var på besök i "lilla Sverige" utan de hade lagt fokus på att ge oss valuta för pengarna både grafiskt och musikaliskt. 

De började hela konserten med en countdown, där de hade en gigantisk klocka projicerad på väggen bakom scenen. Nedräkningen skedde från när det var fem minuter kvar till start och när klockan stod på noll så "exploderade" scenen. Om vi inte var laddade innan så blev vi det där och då. Förväntningarna höjdes något enormt och när grabbarna kom in å scen så kokade hela stället. 

De började hela konserten med en låt ni alla troligtvis har hört även om ni inte är medvetna om det. "Life is a Highway" signaturmelodin till filmen "Bilar". Och ni som säger att vi svenskar inte gillar country, ni kanske skulle varit där då, låten hann inte mer än börja förän hela publiken sjöng med. Rascal Flatts rev av låt efter låt, Stand, Here's to you, I'm movin' on, Bob that head. De pratade och skämtade på scenen och gav en sju helsikes show. Sen säger de att de är otroligt glada att inte bara få vara här i vårt vackra land och vår vackra stad utan att även ha Jill Johnsson där med sig. Och ut på scenen kommer Jill och tillsammans sjunger de "Come wake me up" en så otroligt vacker låt att man nästan smälter.

Rascal Flatts är grymma på scen och Jill lika så men tillsammas har de skapat en magisk låt, tror jag har fullt medhåll från restrerande besökare.

Konserten höll på i drygt nittio minuter och under restrerande tid efter Jill så sjöng Rascal Flatts låtar som Melt, Bless the broken road, Fast cars and freedom och på slutet rockade de loss med några Journey låtar.

 

Denna kväll var helt magisk och hela Trädgår'n fullkomligen kokade, detta är en kosert att minnas och att skriva om.

Så då åter till det här med att Sverige verkar hata country.

När Beyoncé var i Sverige så skrevs det i flera tidningar och på flera löpsedlar både innan och efter, när det var melodifestival och ESC så var det samma sak där, likadant med Lady Gaga men nu när ett av världens största country band äntligen kommer till Sverige hur mycket skrivs då? INTE ETT ENDA ORD!

Vad är det med journalister och tidningsredaktörer i Sverige, varför är det så fruktansvärt tabu att tala eller skriva om country?

Sluta lämna countryn i skym undan och släpp fram den i rampljuset!

Country är lika stor del av vår kultur som rock, R&B, rap, dansband och folkvisor så sluta sålla åt oss, sluta bestäm vilka artister vi ska få information om och låt oss bestämma det själva. 

Alla artister förtjänar att bli omskrivna när de kommer hit för en konsert oavsett vilken genre de hör hemma inom. 

 

Jag är besviken på våra tidningar som inte sagt ett ord om Rascal Flatts, riktigt besviken, och ensam är jag inte heller!

 

Thank you Rascal Flatts for blessing us with your visit. We hope you come back again soon!

 

http://www.youtube.com/watch?v=0-trDVfNldc

Det är en underbar känsla att vakna upp på morgonen och inse att solen skiner och det faktiskt är sommar. Okay, kanske lite kallt vissa mornar för att vara sommar, det var bara 10 grader nu på morgonen, men solen käpar på bra och det blir varmt fort på dagen. Synd bara att man måste jobba när vädret är så här fint,borde läggas in ett lagförslag om att det är förbjudet att jobba mer än 3 dagar i veckan när det är så här underbart väder. Problemet med det är väl att vi skulle sluta som Grekland då skulle jag tro. =/

 

Nu sitter jag här på jobbet igen och ringer runt till massa stackare, många av kommentarerna jag får låter ungefär "jag börjar änna bli lite missnöjd nu för det är en sån väldig massa nöjdhetsundersökningar hela tiden". Det är relativt sant, jag var inne på västtrafiks sida igår och skulle lämna ett klagomål, hann inte mer än komma in på sidan innan det poppade upp en ruta där det stod något i stil med "Vi vill veta vad du tycker om besöket på hemsidan, vill du svara nu?" WHAT!? Min uppfattning om besöket på sidan är att jag inte hunnit bilda mig någon uppfattning eftersom jag precis kom in på sidan, kan den rutan inte komma upp efter en stund?

 

Sedan för ett tag sedan beställde jag hem Rascal Flatts senast album på CDON, direkt efter beställningen fick jag ett mail om att de ville att jag skulle betygsätta köpupplevelsen, inga problem det var iaf efter köpet jag fick frågan. När mina produkter sedan var på väg fick jag ytterligare ett mail om vad jag tyckte om köpet nu när mina varor var på väg och när varorna blivit levererade fick jag ett tredje mail där de ville att jag skulle betygsätta köpet nu när jag fått mina varor. MEN SERIÖST!? Kunde de inte väntat tills jag fått mina varor levererade innan de skickade ut undersökningen till mig? Då hade det räckt med bara en undersökning.

 

Så jag håller lite med mina intervjupersoner här på jobbet, det blir så mycket kundnöjdhetsundersökningar att man nästan blir missnöjd med det. På ett sätt måste jag väl ändå vara nöjd med att det görs en del kundnöjdhetsundersökningar eftersom jag skulle vara relativt arbetslös om de inte gjordes men samtidigt så kan jag känna att någon måtta får det väl ändå vara. En undersökning som tar åtta minuter om något man gjort som tog två minuter att genomföra kanske känns väl ambitiöst kan tyckas.

 

Då är egentligen frågan, hjälper eller stjälper alla dessa kundnöjdhetsundersökningar som den senaste tiden blivit så enormt vanliga? Ja man kan fundera på detta och det har jag gjort ganska mycket. Till viss del är det bra med kundnöjdhetsundersökningar, givetvis, det är alltid viktigt att försäkra sig om att kunderna är nöjda med dina tjänster men samtidigt kanske man skall ställa sig frågan, tar jag i för mycket nu? Behöver jag köra en tio minuters undersökning om hur nöjd min kund var när det bytte en lampa på sin bil? Måste jag mailbomba kunden med undersökningar om varje del av köpet istälet för att skicka ut en undersökning om alla delarna samtidigt? Kommer min kund bli gladare av att jag frågar sönder den eller kan det leda till att kunden faktiskt byter till någon annan leverantör/verkstad eller liknande?

 

Ja kundnöjdhetsundersökningar i all ära men det måste finnas någon sorts måttlighet i det hela, kunderna blir inte överlag nöjdare bara för att man frågar dem mer frekvent om hur nöjda de är. Bästa sättet att förbättra sin kundnöjdhet kanske istället är att ha undersökningarna lite mer sällan och sedan faktiskt förbättra sig på de punkter som kunderna klagar på.

 

Ett bevis på att det sällan tas någon notis om vad kunderna faktiskt tycker är allas vårt älskade Västtrafik. Hur kan man höja sina priser som de gör och sedan fullständigt ignorera alla klagomål som kommer in om kvalitén på deras "produkt". Jag upphör faktiskt aldrig att förvånas, även om jag kanske borde det, över hur lite de egentligen bryr sig om sina kunder.

Det är ständiga förseningar på både bussar och spårvagnar, chaufförerna kör som om de stulit både bussen och körkortet och dessutom avskyr att köra buss. Linjerna läggs om och informationen om detta är antingen undermålig eller felaktig och när man klagar så säger de, "ja så ska det verkligen inte vara". Men gör de något åt saken? Nej!

De borde skämmas! Vad väntar de på egentligen?

Igår när jag åkte hem från jobbet så hann jag knappt ens stämpla mitt kort, än mindre sätta mig ner innan chauffören hade trampat plattan i mattan och rivstartat från hållplatsen. Jag hade som tur var varit förutseende och höll mig i medan jag skulle stämpla mitt kort så jag lyckades undvika att ramla omkull. Värre var det senare under resan för en annan kvinna på bussen. Hon satt på den mittersta platsen i baksätet på bussen, hade sin väska vid fötterna och satt och försökte skriva något på sin mobiltelefon. Vid just den platsen finns absolut inget att hålla sig i och inget säkerhetsbälte heller. Kvinnan sitter helt lugnt på sin plats under de första 4 minuterna på resan trots att chauffören verkar tro att han är med i inspelningen av Fast & Furious och kör långt över laglig hastighet men när chauffören tvingas tvärnita vid ett övergångsställe för att någon faktiskt är påväg över när han kommer runt kröken så flyger den stackars kvinnan handlöst genom halva bussen. Brydde sig chauffören? NEJ! Han bara gasade på till hållplatsen där han skulle lämna över bussen till någon annan. Måste någon bli allvarligt skadad innan Västtrafik gör något åt sina fruktansvärda chaufförer?

 

I Västtrafiks fall kanske de borde göra en undersökning om hur resenärerna uppfattar hur bussar och spårvagnar framförs, eller kanske ha så kallade Mystery Passengers som åker med och kontrollerar.

 

 

Jag är inget bra alls på att skriva regelbundet i min blogg har ni kanske märkt? Jag har en tendens att antingen glömma eller ha för mycket annat att göra nu när jag inte är sjukskriven. =/

Mycket har dock hänt sedan 1:a maj.

 

Jag har gjort massa nationella prov i skolan, haft möten med vuxenutbildningsförvaltningen, varit på antagningstester till Yrkeshögskolan, fått gjort mina sista skoluppgifter och fått mina betyg. 

Jag har dessutom hunnit med att jobba, shoppa inför sambons systers bröllop (man måste klä upp sig när man ska på sådana saker), planterat grönsaker på balkongen och säkert mycket annat. ;)

 

Så hur känner jag nu när skolan är slut då? Fick jag de betyg jag anser mig förtjäna i mina ämnen?

Det känns skönt och samtidigt lite tomt att ha slutat skolan, jag trivdes riktigt bra med att studera och hoppas benhårt på att jag kommer in på min YH-utbildning till hösten. Samtidigt är det riktigt skönt att kunna ägna kvällarna åt att ta det lugnt istället för att sitta med näsan i skolböckerna. ;)

Det var många kvällar man fick sitta med skolarbeten, speciellt matematiken, men det var så värt det. Jag lyckades klara till och med matematiken, hur bra är inte jag! =D

Jimmy tyckte jag kunde använda mina betyg som ackord i en låt, tydligen skulle det vara en bra grund, B, B, C, D. jag har ingen aning. Är bara nöjd med att jag faktiskt fick så bra betyg som jag fick.

 

Om man då går vidare i livet och släpper skolan så kommer man på att i skarven mellan skolan och jobb är det snålt som fasen ekonomiskt. Fick bara 2200:- av CSN nu i maj, hur man nu ska klara av att leva på detta. Tur man är en "tuffing" och jobbar vid sidan av studierna så man får några kronor mer att leva på. Dock kan jag inte säga att det blev fett med pengar denna månad, det blev inte många kronor över efter att räkningarna var betalda. Men då blir man extra glad när man loggar in på banken och hittar ett meddelande om att skattepengarna kommer redan under nästa vecka! WOOOOHOOO!!! I CAN EAT AGAIN! =D

 

Om ni tycker att texten ni läser känns osammanhängande och förvirrad så beror det förmodligen på att hjärtat igår kom på den underbara idén att gå upp lite tidigare idag för att hinna träna innan jobbet. Ja, lite tidigare än vanligt är alltså kl 05:00 och jag tycker inte det var någon bra idé eftersom detta slutade med att jag har varit super galet trött hela dagen. Men som grädde på moset har vi bestämt att imorgon är ytterligare en bra dag att gå upp kl 05:00 för att gå till gymmet innan jobbet. Fråga inte, men JA jag tror att jag är fullständigt tokig eller så har jag bara slagit i huvudet för många gånger. ;)

 

Så nu är det iaf dags för en promenad med pälsbollsprinsen så man kan gå och lägga sig och soooooooova. =)

Puzz och godnatt gott folk! 

Det var väldigt vad dagarna går fort, nu var det jättelängesedan jag skrev här igen. Men jag får ursäkta mig själv med att det trots allt är en del att göra i skolan plus att jag försöker hinna med jobb, gym, hemmet och mina älsklingar samtidigt. Jag har ingen aning om hur jag hinner med det men det verkar som att det trots allt går ganska bra. Lyckades få vår engelskalärare sparkad, hon höll inte måttet och vi slösade 5 veckor med henne som vi nu inte kan få tillbaka. Lite synd men vi hoppas ändå på att alla i klassen skall hinna få sitt betyg till när terminen är slut. Förhoppningsvis får man bra poäng på de nationella proven som skall göras nu framöver, då borde man klara sig ganska bra på kursen tror jag. När det gäller samhällskunskapen så har vi nu gjort 4 prov tror jag att det är och jag har lyckats få ganska bra poäng på alla, tror jag som mest har haft 4 fel. Inte illa Paola!! *Klappar mig själv på axeln*

Och på tal om poäng, jag räknade nu ut vad jag kommer att få för normeringspoäng på högskoleprovet och jag chockade mig själv faktiskt, jag lyckades få 1,3 vilket jag tycker är ganska bra för att vara en första gångs provare. Finns säkert en del snorkiga typer där ute som sitter och tycker, "Jaha, det var väl inget det finns folk som får 2,0" men vem bryr sig? Jag är stolt över min egen prestation och är bra mycket bättre än snittet när det gäller både de som gör provet för första gången och de som gjort det mer än en gång! =P

 

Nu står det en mumsig broccoli- och skinkpaj i ugnen som jag har gjort från scratch så klart. Kan knappt vänta tills den är klar för det luktar så otroligt gott om den i hela lägenheten. Så det ska vi gotta oss med nu ikväll så här på valborg. Kan man ha det bättre? Ja faktiskt, jag överväger även att baka chokladmuffins, inte för att det är nyttigt eller för att jag behöver det utan för att det är så jäkla gott och jag kan göra det! ;o)

 

Imorgon är det första maj med, har ni koll på det?

Ja det är faktiskt därför vissa av oss är lediga imorgon, det är söndag fast onsdag, helg fast mitt i veckan, AND I  LIKE IT! =D 

Läste massa om att det skulle vara knasigheter med bussar och spårvagnar imorgon pga 1:a maj cortegen, skönt att man inte jobbar eller går i skolan så man slipper störa sig på det. Men nu ska jag ta mig en titt in i ugnen så jag ser hur många minuter till min goda paj behöver.

Vi hade finbesök idag. Svärmor, svägerskan med familj och svågern var här och hälsade på. Vi hade bakat chokladmuffins, tiramisu och glutenfria muffins att bjuda på. Dessutom hade vi äntligen fått tummen ur och ordnat lite i lägenheten. Ja det är SANT! :-D

 

Vi har till och med fått upp gardiner och några avv tavlorna, inte alla dock. Känns riktigt skönt att ha fått ordning, ibland behöver man helt enkelt en deadline för att komma i ordning helt. ;o)

Dock försvann helgen väldigt fort, det är redan söndags kväll och vi har inte suttit ner mycket under vår ledighet. Men fint blev det här hemma iaf, vi är så stolta över oss själva. :oP

 

Ja i onsdags firade vi ett år min Jimmy och jag. Det var slumpen och min nyfikenhet som förde oss samman och jag tackar min lyckostjärna för det. Ett talesätt säger att ingen är perfekt men Jimmy är helt perfekt för mig. Jag skulle inte vilja byta ut honom mot något. Han gör mig lycklig, han gör mig lack, han får mig att skratta och han får mig att gråta. Inget av detta är på något sätt negativt så tro inte det. Han får mig att känna och det är otroligt positivt! Jag hade byggt upp en gigantisk mur kring mitt hjärta, kring hela mitt liv, vägrade att släppa någon förbi den. Men Jimmy brydde sig inte om detta, han klättrade helt sonika upp på min mur och plockade sönder den sten för sten, från toppen till botten tills den var helt raserad. Nu har vi spenderat ett helt år tillsammans, vi har en gemensam lägenhet och jag som aldrig mer skulle bli sambo ångrar mig inte för ett ögonblick. 

 

Han finns där för mig och stöttar mig i mina val, ger mig inspiration och mod till att välja nya vägar, han får mig att vilja klättra över alla hinder istället för att helt enkelt vända och gå tillbaka. Han ger mig styrka, han ger mig mod och han får mig att må bra! <3

 

På vår 1-årsdag tänkte vi först gå på restaurang men sedan kom vi på att om vi lagar mat hemma tillsammans får vi lugn och ro, det blir billigare och mycket mysigare. =) Så det var vad vi gjorde och det var en helt underbar kväll med potatis i ugn, oxfilé och Cinzano Asti att dricka. Innan maten fick Jimmy sin present som jag köp på Aviani - passion for lingerie, lite dyrt men ett riktigt bra ställe. Man får ett otroligt personligt bemötande och väldigt bra service. =)

 

Efter Jimmy fått sin present så fick jag min, eller andra halvan av mig för när han kom hem från jobbet fick jag en underbar buket med röda rosor. Jag älskar verkligen att få blommor. <3

SItter här i soffanoch tittar utgenom fönstret, där ute skiner solen för fullt och termometern visarpå 19,2 grader i solen. Var ute på morgonpromenad med Buffy för dryga två timmar sedan och det var så varmt och skönt i solen redan då att jag nästan blev chockad.

Nu tänker man när man ser ut genom fönstret att nu måste det väl ändå snart vara dags? Dags för vår, dags för värme och dags för livet att komma tillbaka till vår värld!

 

Om en vecka är det påsk, då ska jag och hjärtat ta en liten biltur upp till Lidköping för att hälsa på lilla mamsen, var säkert minst 2 månader sedan jag såg henne nu så nu när ekonomin känns lite bättre denna månaden så tyckte vi att det väl ändå borde vara dags. Ska bli kul att se henne nu när hon fått må bra ett tag. =)

När vi ändå åker iväg till Lidköping så tänkte vi passa påatt sova över hos mamsen och kanske gå på lite tivoli under lördagen innan vi åker hem. Dessutom kan vi hinna träffa lilla-Nilla med om hon vill ta en liten tur till Lidköping från Skara. Hade varit riktigt kul. =D 

 

Efter Lidköping på vägen hem till Gbg så funderar vi även på att ta en liten tur förbi Bovallstrand men det beror väl på hur mycket vi orkar skulle jag tro. Kunde vara kul att åka dit dock, det är väldigt fint där ute. =)

 

Nej, om man skulle skippa datorn och bege sig ut i det fina vädret kanske, dumt att sitta inne när solen skiner ute.=P

Ni får alla ha en ritkigt underbar söndag!

 

<3 <3 <3

 

Det känns som att jag nyss vaknade, men det är trots allt snart 10 timmar sedan jag gick upp och nästan 11 timmar sedan jag vaknade av att älsklingens alarm ringde. 

 

Kom till skolan vid 10:20 och insåg då att de gjort om schemat helt, inga tider är desamma som förra veckan och nu måste jag läsa vissa lektioner på distans för att kunna få in jobbet i mitt schema. Dessutom kommer jag ha en förbenad håltimme på måndagar, vad sjutton gör man i gamlestan 1,5 timme? Inte en aning är mitt svar! =P Förutom detta så kommer jag ha världens segaste torsdag, 3 stycken 1,5 timmes lektioner efter varandra från 8:30-13:00 helt utan rast, vem orkar lära sig något de sista 2 lektionerna?? Något positivt med det nya schemat är att mina fredagar som tidigare varade från 12:00-15:10 är nu merahelt tomma, vad då att jag ska höra med chefen om jag kan få jobba dag två dagar i veckan istället för att jobba kväll. =) Jag menar, måste jag ändå distansplugga en engelska lektion för att kunna jobba kvällen så kan jag nog lika gärna distansplugga den lektionen och jobba dagen istället. Lite smart tänk tycker jag! ;-) Men jag måste ändå säga att tider är ett himla påhitt, speciellt när de skall ändras fram och tillbaka. 

 

Så är det snart tid att söka in till olika utbildningar med, dock har det visat sig att en utav de utbildningarna jag tänkte söka till hösten inte blivit finansierad av staten och därmed inte startar fören tidigast hösten 2014 om den då blivit finansierad då. Så nu behöver jag tänka om lite. Då har jag under dagen bollat lite med min underbara bästa vän Pernilla om en annan utbildning, Löne-, personal- och redovisningsekonom utbildning. Problemet med denna utbildning är att skolan inte hjälper till med praktikplatsen och jag är lite orolig för att inte kunna få tag i någon praktikplats och tvingas hoppa av utbildningen då som älsklingens bror fick göra. Hur ska man veta? Det är tuffa tider när man ska välja utbildning! Vad tror ni, skulle jag kunna hitta en praktikplats innom detta här i Göteborg?

Jag är väldigt sugen på någon liknande utbildning eftersom det är stor efterfrågan på just administrativ personal just nu. Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska göra men det blir väl till att fundera lite till. Har någon vecka på mig innan ansökningarna ska vara inne, men tiden går ju så fort, himla påhitt det där med att tiden springer iväg.

 

Här om veckan insåg jag också att det var 3 år sedan jag kollade synen, så jag gick till specsavers och gjorde en synundersökning, det visade sig att jag behövde lite mer styrka på mina glas så jag beställde nya glasögon. Det blev två olika bågar och enligt tjejen jag pratade med brukade det ta 7-10 dagar innan de blev klara, i mitt fall troligen tidigare, men de skulle smsa mig om ena bågen kom före den andra. Så jag gick och väntade men idag efter skolan hade jag fortfarande inget hört så jag svängde förbi och frågade lite snabbt hur det stod till och fick då veta att det ena paret hade kommit men de hade glömt att smsa mig. *doh* 

Fick ta med mig det hem där och då iaf så nu sitter jag här med mina nya bättre glasögon och funderar på hur mycket jag egentligen har missat på grund av att mina glas hade fel styrka. Nu ser jag allt iaf! ;)

 

Har jag fått mer timmar på mitt dygn eller har jag bara blivit bättre på att ta mig för saker? Förra året så tyckte jag inte tiden räckte till mer än att jobba och rasta Buffy i det närmsta. Men nu sitter jag här och tänker tillbaka på veckan som snart har gått och inser att jag då har hunnit gå i skolan varje dag, jobba två dagar, vara på gymmet 3 h, rasta Buffy 10-12 h, göra läxor och studera hemma 8-10 timmar och dessutom sova. Jag menar, hur i hela friden hinner jag med allt? ;)

 

Kan det vara solen som ger energi att orka med? Jo jag tror det faktiskt, nu på morgonen gick jag och Buffy promenaden på kajen, det var sol där och den värmde så gott att vi satte oss på en bänk och njöt en stund. Man kan riktigt känna hur energin återvänder till kroppen när man sitter med solen i ansiktet! 

 

Jag tror även att en annan anledning till att jag orkar och hinner med mycket mer i år kan vara att jag, ta i trä, fått vara relativt frisk i år. Har inte varit ordentligt sjuk sedan jul, har bara känt mig lite småhängig någon enstaka dag sedan dess. Så UNDERBART!!!! =D

 

Sen har nog andra saker spelat in när det gäller min nyfunna energi, till exempel det fantastiska nya läget, jag bara älskar att bo på Eriksberg! Lägenheten kan jag kanske fortfarande fundera på om den inte borde ha varit några kvadratmeter större men jag är övertygad om att vi faktiskt kommer få till det. 

En annan viktig anledning till min lycka och energi är min älskade Jimmy, han är så underbar, jag älskar honom och alla hans små fel och brister. De är verkligen små och även om jag blir putt på honom ibland så varar det inte särskilt länge för jag inser ganska snabbt att mina känslor för honom är mycket starkare än något irritationsmoment någonsin kan bli. Jag vet fortfarande inte hur jag hade sån tur att hitta honom men snart firar vi ett år tillsammans och jag hoppas det blir många till därefter. <3 <3

 

En annan sak som ger mig glädje och energi är min rara lilla Pernilla, jag önskar bara att jag finge träffa henne oftare. Hon är lite för långt bort för min smak och det finns lite för lite cash i kassan för att vi ska kunna träffas så ofta som jag skulle vilja. Men jag har henne alltid i mitt hjärta, mina tankar och viktigast av allt i min MOBILTELEFON! ;oD

 

Att min älskade mamma verkar må mycket bättre gör mig också väldigt lycklig, så skönt att slippa oroa sig för hur hon mår och vad som kommer hända här näst. Hon får ha sin söta lilla pälstuss hos sig, hon håller på och lär sig gå på sina proteser och har gjort vad som verkar vara en lyckad ögonoperation så hon ska se ordentligt på mer än ett öga. Ja min mamma är min inspiration och stolthet, hon är en riktig kämpe och viker sig inte oavsett hur mycket världen slänger mot henne. Hoppas jag snart får lite extra pengar i kassan så att jag kan ta med Jimmy och Buffy och hälsa på henne igen.Mamma precis som Pernilla är lite för långt bort rent fysiskt men de finns alltid i mitt hjärta och mina tankar. 

 

Livet är hårt ibland men man orkar och klarar så mycket mer om man har saker i livet att glädjas åt och att älska, och jag älskar min Jimmy, jag äslakr mina pälsisar (Buffy och Arsim), jag älskar min underbara Pernilla och jag älskar min fantastiska mamma! Ni är viktigast av allt i mitt liv och jag vet inte vad jag skulle göra utan er! <3 <3 <3