I väntan på..
Sitter här i soffan och tänker på att det snart är dags. Snart är dagen här! Dagen då min högskoleutbildning börjar. Ja det trodde ni inte va? Att jag skulle läsa på högskolan? Jag vet att ni är många som anser att jag är sämre än er bara för att jag inte gick klart gymnasiet, varit arbetslös en stor del av mitt liv och inte åker iväg på massa dyra resor som jag egentligen inte har råd med. Jag vet att ni tyckte jag slängde bort mitt liv bara för att jag hoppade av skolan, men vet ni, jag behövde det. Jag behövde leta reda på mig själv, mitt min vilja att lära och viktigast av allt, jag behövde leta reda på den väg jag ville gå.
När jag började gymnasiet hade jag ingen som helst aning om vad jag ville bli, jag var sjukt trött på allt vad skolan hette och orkade verkligen inte bry mig om hur bra eller dåligt jag gjorde ifrån mig. Jag var vilsen, fulständigt ute i mörkret och inte blev det bättre av alla er som pushade mig att jag var tvungen att bita ihop och ta mig igenom det. Vet ni vad, det var jag inte. Jag överlevde ändå, jag tog mig vidare i livet, lyckades flytta till Göteborg, träffa en underbar kille, få ett jobb jag hatar ;) men som ledde mig in på mina funderingar gällande vad jag egenligen ville bli när jag "blir stor". Det fick mig att göra högskoleprovet som jag klarade dubbelt så bra som 90% av alla förstagångs provare på mitt första försök. Det fick mig att läsa upp några ämnen så att jag kunde välja mellan några olika utbildningar på högskolan och dessa kurser fick jag bra betyg på med. Hade jag läst historia också så hade jag med mina högskoleprovspoäng kunnat läsa till jurist men jag kände att jag nog inte vill vänta 6 år till innan jag blir färdigutbildad så jag valde att läsa till Paralegal istället. Och jag känner mig väldigt trygg med det valet, eftersom jag gör detta för mig själv och inte för någon av er. Jag vill läsa detta och är helt övertygad om att jag kommer bli en grym paralegal.
I väntan på att jag skulle hitta min väg här i livet gjorde jag många misstag och jag kommer säkert att göra många fler. Men jag skäms inte för det, jag skäms inte för vem jag är, jag är stolt över mig själv för jag är stark.Jag tar mig över eller igenom alla hinder jag stöter på här i livet, mer än vad många andra gör. Jag tar mig framåt även om jag ganska ofta i mitt liv fått höra att jag är värdelös, att jag är en bitch som tror att jag är något, att jag inte är lika bra som mina systrar bara för att jag inte har skaffat barn eller gift mig.
I väntan på att jag skulle hitta min Jimmy så sprang jag på några stolpskott till killar, jag blev grundlurad, fick krossat hjärta och sa att jag aldrig mer skulle ge en kille chansen att krossa mitt hjärta. Än så länge har jag inte gjort det heller. ;)
Nu sitter jag här i väntan på att det ska bli dags att sova. Imorgon börjar en ny arbetsvecka med ordinarie tider från åtta på morgonen. Jag kan inte säga att jag ser fram emot det men jag är glad att jag har ett jobb att gå till även om det är ett jag inte gillar särskilt mycket. Jag söker andra jobb under tiden jag har detta för att komma vidare till något mer utvecklande.
Nu är det dessutom bara 29 dagar kvar tills jag påbörjar resan mot ett liv som högskoleutbildad och vad gör det om jag då har ett mindre stimulerande jobb tills dess och kanske under tiden jag studerar. Det är bara ett tillfälligt stopp i väntan på att kunna jobba som paralegal. Och jag tjuvkikar på mitt schema som jag kommer att ha under första terminen i skolan och där på är det nästan bara juridik. Det kommer bli sjukt kul och en himla utmaning, jag ser fram emot det något enormt.
I väntan på allt det goda måste du först ta dig igenom en massa ont, trist och tråkigt. Men när du väl hittat din väg så som jag gjorde då är du stadigt på väg mot ett lyckligt och fulländat liv.
Ha en trevlig kväll nu mina vänner, i väntan på att det ska bli läggdags ska jag nu ta mina älsklingar och gå ut på en sista kvällspromenad.
