unclouded.blogg.se

Sitter som vanligt här i soffan och tar en kopp kaffe efter morgonpromenaden, utanför fönstret hänger en talgboll som älsklingen köpt och hängt upp. Den ser lite kal och ensam ut där ute men det ska väl vara så. ;)

Håller på lite med datorn, läser några mail och kollar runt lite, med jämna mellanrum kollar jag upp på talgbollen. Ingen där ännu, fortsätter dona med datorn och ser plötsligt i ögonvrån hur något "fladdrar till" utanför fönstret. Tittar upp och ser en liten talgoxe som sitter på räcket, tar fram mobilen, startar kameran och så tittar fågeln på mig och flyger iväg. Rackarns också, då kör vi om ritualen!

 

Fortsätter med datorn, sätter på lite spotify och lyssnar på lite modern country, plötsligt är den lille rackaren där igen men flyger så fort jag tar fram kameran. Efter en 3-4 gånger börjar jag tro att fågeln faktiskt väntar på att jag ska upptäcka honom och ta fram kameran innan han flyger iväg, han tittar nämligen på mig när jag tar upp mobilen och precis när kameran är igång så flyger han sin kos. Det kanske är en hon till och med, vem vet, möjligen en fågelexpert men inte jag.

 

Tydligen måste man ha ordentligt med tålamod för att fota en liten fågel som äter på en talgboll, ett problem bara, tålamod är inget jag direkt är välsignad med så hur ska detta sluta. Jag väntade, och väntade, och för lite omväxlings skull så väntade jag lite till, allt detta liggandes på soffan med armarna stödda mot armstödet och mobilkameran riktad mot räcket på den franska balkongen, plötsligt var fågel där och jag rör tummen för att ta kortet och så RINGER FÖRSÄKRINGSKASSAN!!!! *GAAAAH*

 

Jag skippar fågeln, svarar i mobilen och pratar med försäkringskassan som bara ringer för att få numret till min chef så hon kan kolla om jag som är anställd som telefonintervjuare, specifikt som telefonintervjuare, kan få andra arbetsuppgifter så att jag kan jobba. Hon får numret, jag svarar på lite andra frågor, lyssnar på hur hon förklarar att jag från och med den 6:e eller 8:e januari kommer bli utredd om jag kommer att kunna gå tillbaka till mitt arbete eller inte, lyssnar bara med halv uppmärksamhet eftersom fågeln sitter på räcket och retas med mig som om den vet att jag inte kan ta kort för tillfället.. Jag förklarar lite fint för kvinnan i telefonen att jag med 95% säkerhet kommer börja studera på heltid den 7:e januari och inte kommer behöva oroa mig för huruvida jag kan jobba heltid igen eller inte..

Hon tackar för mig tid och säger att hon ska ringa min chef så att hon sedan kan betala ut mina pengar till mig.

 

Jag lägger på luren och sätter igång kameran för att ta kort på den lilla retliga fågeln som sitter och vrider och vänder på sig utanför fönstret, i samma sekund som kameran är igång så flyger den lilla jäkeln sin kos!!!

*Andas Paola, andas*

Då väntar vi lite till då, jag ska fånga den lilla rackaren!

 

Efter mycket väntan, många suckar och utan flera störningsmoment så kommer den lille rackaren tillbaka, talgbollen var tydligen alldeles för frestande för att låta bli. ;)

Och där låg jag på lur med kameran i högsta hugg..

 

Så underbart, Buffy och jag tog en ordentlig sovmorgon idag, det behövde jag verkligen kände jag. Sen tog vi på oss och gick ut i blåsten och solen. Det kändes helt fantastiskt att komma ut och se blå himmel istället för grå och att känna solens strålar mot ansiktet istället för regndroppar.

Sol är glädje, sol är energi och sol är värme! Även om det blåser ganska rejält ute så var det underbart, solen som värmde ansiktet som vinden kylde ner. 

 

Buffy som annars brukar vara ganska seg i benen när det regnar hade en väldans fart idag, han valde en riktigt långpromenad men istället för att gå jättelångsamt formligen flög han fram. Ibland stannade han upp för att nosa och innan han började gå igen slöt han ögonen och höjde nosen mot himlen och solen. Sen tassade han på i full fart ett tag innan han gjorde samma sak om och om igen. Så nu har jag kommit på vad som får min hund att fungera, han går på solenergi! Det måste vara därför han alltid är så seg och slö när det är regnigt och grått ute. ;)

Jag kan inte direkt säga att jag inte förstår honom för även jag känner mig både piggare och gladare när solen skiner, vi är inte direkt bortskämda med solsken i år. Nu ligger min lille kille dock bredvid mig i soffan och sover, ser bra skönt ut faktiskt och han är så söt när han sover med. ;oP

 

Har gått runt nu ett tag och kollat efter en jacka som klarar av hundpromenader och helt vanligt användande när det är regnigt och kallt ute. Jag måste erkänna att det är lätt frustrerande!

 

På en jacka står det 3000 mm waterproof, på nästa står det 5000 mm waterproof och så finns det ännu höger siffror.. Ja men det låter väl bra, 3000 mm waterproof, eller?? Fast 5000 mm waterproof måste ju vara bättre, det är iaf 2000 mm högre än den med 3000 men sen har vi även Gore-tex som vad jag förstår har 45000 mm och då känns genast 5000 mm rätt kasst! Eller?? 

 

Varför måste allt vara så krångligt? Jag vill bara ha en förbenad jacka som håller mig varm när det är kallt, torr när det regnar och som håller mig varm och torr när det är kallt och regnar! Samtidigt vill jag inte bli ruinerad, jag menar Gore-tex i all ära men det är ju svindyrt!!!! =O

Så då kollar jag givetvis på jackor lite mer i min prisklass, alltså under 1000:- och så är jag tillbaka till mitt förvirrade sinnestillstånd.

 

Jag hittade en relativt snygg och praktisk jacka på KappAhl, priset var överkomligt 899:- är man medlem får man just nu dessutom 25% rabatt så då kommer vi ner på runt 700, strax under. Jag gillar jackan för att den har luva, muddar i ärmarna så det inte blåser in, djupa och bra sidofickor med knappförslutning, bröstfickor med dragkjedja och även en innerficka, fickor är väldigt viktiga tycker jag! ;) Sen har den möjlighet att ändras i midjan så den får lite figur jackan och det inte ser ut som om man tagit på sig ett tält.

 

 

Men nu åter till vattentätheten, det hänger en lapp på den där det står 5000 mm Waterproof och det låter ju bra men hur bra är det egentligen?

Är det nog för att jackan ska klara 5 min i duggregn medan man tar sig till bussen eller lite tätare regn under de 30-45 minuterna jag rastar hunden?

 

Vad jag försöker säga är väl egentligen, varför kan de inte bara skriva "KLARAR LÄTT DUGGREGN", "KLARAR NÅGOT TÄTARE REGN", "KLARAR ÖSREGN" istället för att använda antal mm. För vad betyder egentligen 5000 mm waterproof?

Ja jag har i alla fall inte en jäkla aning, behöver jag nämna att jackan fortfarande hänger kvar inne på KappAhl och jag promenerar min hund i en jacka som jag gissar har 0 mm waterproof för den säger bara *sluuuurp* när jag kommer ut i regnet. ;)

 

Faktiskt tror jag att affärerna skulle tjäna på att skriva på ett sätt som vanliga dödliga förstår istället för att använda något skumt fackspråk. Jag vill inte veta hur många millimeter den klarar utan om den klarar att vara ute i svenskt väder. Det är ju inte direkt så att jag kan fråga regnet, jaha regnet hur många millimeter är du idag då?

Nej, jag gillar inte märkningarna som används som ni förstår, när jag inte förstår vad märkningen betyder är det väldigt svårt att veta om jackan är prisvärd. Och jag vill verkligen inte köpa ytterligare en jacka som inte är värd pengarna, så gott om dem har jag inte, pengarna alltså.. =P

 

Btw, det regnar ute. ;)

 

Ses imorgon raringar! <3 <3 <3

Känner mig ganska nöjd idag!

Fick lite av de pengar jag väntat på igår så jag passade på att svänga förbi frisören för att kolla om de hade tid för lilla mig. Det hade de! =) Äntligen fick jag alltså klippt mig så nu slipper jag se mig i spegeln varje dag och tänka, "jag behöver verkligen klippa mig!", det är riktigt skönt kan jag lova. Men lite chockad blev jag ändå i morse när jag gick in i badrummet och det står en främmande människa där. Haha, nej så illa var det inte, det var visst bara jag kom jag på efter en sekund ungefär. =P

 

Håret blev riktigt snyggt tycker jag, I Love It!!! =D

 

Nu kommer jag inte behöva drömma om att jag går och klipper mig heller, men då börjar jag givetvis genast fundera, vad kommer jag drömma om nu då? Hoppas det blir något trevligt, flytten kanske, eller ännu bättre jag kanske drömmer om att vi redan flyttat och jag äntligen får inreda vår nya lägenhet. ;o) Givetvis menar jag att VI ska inreda vår nya lägenhet inte jag, Jimmy får komma med förslag så klart, sen gör jag precis som jag själv känner ändå men han måste ju få känna sig delaktig. ;-D

 

Det är lördag idag, på lördagar ska man mysa med sina nära och kära men inte då, Jimmy passar på att jobba han! =P Jag ska dock inte klaga, han tänker på att det är dubbelt betalt och vi behöver pengarna till flytten, jag har en väldigt smart pojkvän! =)

Men eftersom han jobbar får jag sitta här hemma med bara Buffy som sällskap som vanligt. Börjar tröttna på att sitta hemma, får väl ta och göra lite andnings och avslappningsövningar så jag sen kan komma tillbaka till jobbet. Saknar mina kolleger faktiskt, kanske inte alla men, vissa mer än andra och andra lite mindre än vissa! ;o)

 

Tänkte behålla mitt jobb några kvällar i veckan i början av studierna för att få in lite mer att leva på så inte älsklingen behöver känna att han drar hela lasset själv, tycker så synd om honom när f-kassan strular och tar massa tid på sig så han får betala allt, sen ska jag även söka mig andra deltidsjobb tänkte jag också så jag kan skona min röst så mycket som möjligt. Kan tänka mig att jobba några kvälla/helger i butik, det är roligt! =)

 

På tal om butiker igår var jag lite snäll mot mitt hjärta, han har varit så snäll och offrat sig när jag inte haft pengar, jag köpte en liten spontan vardagspresent till honom. Inget dyrt och glammigt men något jag vet att han behövde, ett litet paraply fick han att ha i väskan, hans gamla blåste sönder och ett tag lånade han mitt men det blåste sönder det med. =P

 

Nej, om jag skulle ta och ordna lite lunch kanske, magen kurrar ordentligt nu.

Ha en superskön lördag raringar!

<3 <3 <3

Sitter här med mitt morgonkaffe efter att ha följt älsklingen till bussen och gett Buffy sin morgonpromenad.

Tänker tillbaka på vad Jimmy sa idag på morgonen, "du pratade i sömnen i natt igen", WTF jag pratar inte i sömnen!!! Eller??

Tydligen har jag gjort det flera gånger den senaste tiden och då undrar jag givetvis genast, varför har jag börjat med det? Varför pratar man egentligen i sömnen? Uppenbarligen är man ganska otydlig och osammanhängande, speciellt om personen som ligger bredvid får för sig att fråga "Vad sa du?". När Jimmy gjorde det mot mig i natt så ska jag tydligen ha mumlat och sluddrat något helt förvirrat om att "han måste väl halvera den" eller något liknande. Halvera vad då? Älsklingen fick för sig att jag var vaken iaf för jag hade trots allt ögonen öppna och så hade jag "gosat mig närmre". Jag, å andra sidan, har inget minne av detta what so ever! 

 

Vad jag minns av natten är att jag drömde om att gå till frisören, ja jag behöver och vill verkligen klippa mig så otroligt mycket att jag till och med drömmer om det. ;oP

Sen minns jag också att Jimmys alarm var oförskämt nog att väcka mig innan det var färdig klippt!! 

Jag har hört att drömmarna är själens spegel eller något liknande, så jag tolkar det som att min själ tycker jag ser för jäklig ut i håret och borde göra något åt det. Det finns säkert en anledning till att jag pratar i sömnen just nu men jag har ingen aning om vilken det skulle vara, jag säger så här, Ut med det bara! =)

 

Under dagen idag hade jag tänkt börja titta lite i mitt förråd, jag ska ju trots allt flytta snart, eller ja om nästan 2 månader men allt är ju relativt. ;oP

Ska gå igenom de lådor med saker som står där inne och kasta lite för jag har kommit på att man hittar på en anledning till varför sakerna hamnar där inne, anledningen man hittar på är "Jag kan behöva de här längre fram". Men den verkliga anledningen till att saker hamnar i förrådet är "Jag behöver inte de här så jag ställer dem i förrådet för jag kanske ångrar mig om jag kastar dem". Doh! Så egentligen är det inget förråd man har utan ett personligt soprum.

 

Okay, nu ska jag inte säga att allt i mitt förråd är sånt som borde slängas, mitt julpynt till exempel skulle jag aldrig slänga. Enda anledningen till att det ligger i förrådet är att folk har så mycket åsikter när jag råkar ha det kvar i April så jag måste helt enkelt ta ner det och lägga det i förrådet. Fick jag bestämma skulle det aldrig åka ner, JAG ÄLSKAR JULEN. =D

 

Idag blev jag lite rörd när älsklingen gick till jobbet, han var något sen så han gick en minut före mig och Buffy som skulle gå på morgon promenad. När Buffy och jag gick ut i trappuppgången så spran Buffy ner för trapporna, ut genom dörren, stannade och vädrade i luften och satte av i högsta fart åt det håll som Jimmy gått. Det var bara att springa efter. Vi småsprang en liten stund, ca 2/3 av vägen till hållplatsen men det var lite halt idag så där i en kurva halkade Buffy till. Han ramlade inte men blev lite rädd och stannade till, vädrade i luften igen, tittade framåt för att se om han såg Jimmy och sen tog han ner öronen och så lite sorgsen ut, nästan som om han tänkte "jag hinner inte ifatt honom..". Det är kärlek det! Nu ligger han bredvid mig i soffan och sover, kanske för att jag alltid har  sagt att tiden går fortare om man sover och att Jimmy dessutom kommer tillbaka ikväll. =)

 

Så här kunde det se ut på morgonen när vi följde Jimmy till bussen när Tilja bodde hos oss.

 

Insåg idag också att det är den 7:e November, jösses vad dagarna går fort, var det inte Oktober nyss??

Ja dagarna fullkomligen rusar fram och det finns ingen hejd på det hela. Så idag är det alltså 30 dagar kvar till 30, fasen vad kul. Hoppas de där 30 går fort då för älsklingen sa att han hittat den perfekta presenten till mig igår, han har visserligen inte köpt den ( tänk om han bara tar med mig till affären och säger "Titta här älskling, den perfekta presenten till dig står i affären, jag har inte köpt den men visst är den perfekt? " ;oP

Oh, hoppas han inte läser min blogg och får några idéer!! =$ Jag gillar nämligen presenter. ;)

 

 

Idag är det även 2 månader exakt på dagen tills vårterminen på komvux startar, hoppas, hoppas att studievägledaren hade rätt när han sa att jag garanterat kommer in eftersom jag inte har något slutbetyg från gymnasiet. Jag skulle bli så besviken om jag inte kom in, har ställt in mig på att börja studera och lyckas med det också. Just nu står det "Under behandling" på min ansökan, undrar vilken typ av behandling. Ansiktsbehandling kanske, eller drogbehandling? Nej, jag vet, en hårbehandling inklusive klippning! ;)

 

Ja det är något jag behöver, pengar till och en tid för klippning, mitt hår ser hemskt ut. Eller som älsklingen sa här om dagen när jag sa att mitt hår ser hemskt ut, "Nej då, det ser inte hemskt ut! Du är inte lika snygg som när vi träffades men.." *SMOCK!!!!!* Nej, jag slog honom inte men jäklar att det var nära! =P

Tror det första jag ska göra när f-kassan äntligen behagr betala ut min sjukpenning är att boka en tid för klippning. Synd bara att jag inte har möjlighet att åka upp till Lidköping då så jag kan klippa mig hos bästa Annette! Det är sant, vill du ha en bra frisör så finns ingen annan, jo möjligen Malin som jobbar hos Annette. Jag blir aldrig lika nöjd när jag klipper mig någon annanstans som jag blir när jag åker till Annette, det är galet avslappnande att gå dit, jag vet att även om jag bara säger "Klipp något tufft!" så kan jag lugnt luta mig tillbaka och veta att jag kommer gå därifrån med en riktigt snygg frisyr som passar mig perfekt. Ja det är något jag verkligen saknar med Lidköping, Annette's Hår & Nagelmakeri!

 

I'm in desperate need of a haircut! =P

 

När jag varit hos Annette ser det mycket bättre ut.

 

 

En sak jag faktiskt har funderat på är ordet service minded eller serviceinriktad, det ska enligt vad jag fått förklarat för mig betyda att man är tillmötesgående, ödmjuk, hjälpsam, lyhörd, förstående och uppmärksam vilket ju låter helt förträffligt.

 

Om vi då går ut i verkligheten, vi kan börja med att kliva på en buss och senariot ser ut så här: Regnet öser ner ute, hållplatsen är full med folk som ska med bussen som närmar sig. Bussen har 3 dörrar och innanför varje dörr sitter en kortläsare så man kan betala för sin resa, bussen stannar vid hållplatsen, folk flockas för att ta sig in i bussen innan de blir helt dränkta och chauffören öppnar 1 (!!!) dörr av 3. Då är man service minded!

 

I senario #2 testar vi att kliva av bussen men här delar vi upp senariot i 2a och 2b.

Senario 2a: Sittandes i en halvfull buss som tycks köra rally på hisingens gator finner vi 2 st något äldre människor, dessa signalerar att de skall kliva av på nästkommande hållplats genom att trycka på stoppknappen men sitter kvar på sina platser för att inte falla när busschauffören framför fordonet likt en biltjuv på en rallybana.

När bussen stannat på hållplatsen reser de sig upp och går mot de bakre dörrarna som är de närmsta, dörrarna öppnas och kvinnan går av bussen men blir nästan klämd i dörrarna när busschauffören beslutar att 5 sekunder är mer än tillräckligt med tid för att 2 st passagerare skall hinna av och stänger dörrarna. Kvinnan som precis klarar sig från att bli klämd slår på dörrarna och trycker på öppna knappen för att chauffören skall öppna dem och släppa av hennes make också och mannen på insidan ropar till chauffören och ber honom öppna dörren eftersom även han skall av bussen. Busschauffören ignorerar honom fullständigt och kör vidare. Mannen tar sig fram genom bussen och säger till chauffören att stanna och släppa av honom var på chauffören svarar att han skall hålla käft och kliva av på nästkommande hållplats. Mannen får alltså en 5-10 min promenad tillbaka pga att chauffören inte brydde sig om att kolla så att alla passagerare gått av innan han stängde dörrarna. Ja det är tydligen också att vara service minded!

 

Senario 2b: Jag åker buss med min lille hund, trycker på stoppknappen för att signalera att vi skall kliva av och reser mig upp i god tid före hållplatsen, detta var någon dag efter ovanstående scenario. Bussen stannar på hållplatsen och öppnar dörrarna, jag låter Buffy gå före mig ner för trapporna och ut genom dörren men följer ändå ganska tätt efter. När Buffy är av bussen och jag halvvägs så stänger chauffören dörren varpå jag fick kasta mig av bussen, för att Buffy inte skulle släpas efter bussen till nästa hållplats, och blev själv nästan klämd i dörren. Busschauffören kör lugnt vidare och jag har ett och annat mindre artig ord som flyger över mina läppar. Ja det är kanske också att vara service minded..

 

För att inte hänga upp oss på vårt kära västtrafik så tänker jag ta ett helt annat scenario som sista.

I scenario #3 är vi på vuxenutbildningen Göteborgs Stad. Jag tar en nummerlapp och kollar upp på vilket nummer som fått hjälp senast. #003 står det så fint och jag tittar ner på min lapp #019 Yeeeey! *jag väntar*

En man som får hjälp frågar om en specifik vägledare och får höra att h*n inte jobbar just nu, "men jag kan kolla när h*n är schemalagd att komma in så kan du återkomma." <-- *Service minded*

Efter att ha väntat 20 min är det min tur, jag frågar efter den vägledaren jag pratat med förra gången då jag hade några följdfrågor till det han och jag pratat om, k***an som jag talar med svarar, "han jobbar inte nu så du får prata med någon av våra andra vägledare." Jag säger då att jag helst pratar med honom då jag har följdfrågor på saker han sagt när vi pratades vid senast så om du bara kan se efter när han jobbar nästa gång kan jag gärna återkomma. "Nej, det tänker jag inte göra, det är så här att vi har "DROP IN" och man kan inte boka tid med en specifik vägledare så du får prata med någon annan!" Ja men om jag får veta när han jobbar nästa gång så kan jag "DROPPA IN" just då och prata med honom eftersom det gäller det han sa. "Nej, du får ta en nummerlapp och prata med någon av de andra vägledarna för man kan inte boka tid med en specifik vägledare!" Jag tittade på henne och sa, ja det vill till att vara service minded, eftersom du är så otroligt trevlig och tillmötesgående kan du ta din nummerlapp och stoppa- och där svalde jag resten av meningen och gick min väg.

 

Så, då till min fundering, betyder orden service minded/serviceinriktad något alls för de som jobbar inom serviceyrken eller är det helt enkelt bara ord som "låter bra"?

 

Nu sitter jag här, lite sen in med min blogg för dagen men detta är pga att jag haft ett fullt schema idag.

Först vart jag till logopeden och lärde mig andas, spännande, jag som trodde jag kunde det. ;)

 

Sedan var jag och hade min lilla dust med vuxenutbildningen, efter att jag tagit fel spårvagn eller snarare rätt spårvagn fast åt fel håll, och fått promenera över vårt vackra Göteborg i strålande sol. =)

 

Därefter hade jag lite plock hemma i Jimmys lägenhet att ta hand om eftersom det återigen är dags för visning på torsdag. Jag passade på att titta på Cesar Milan också innan det var dags att studsa på bussen för att bege mig till L.A. Resan vart för övrigt som omväxling helt incidentfri! ;oP

 

Väl i L.A ringde jag till F-kassan och frågade om jag kunde räkna med att äta denna eller nästa månad, "jo men det kan ta upp till 30 dagar innan du får pengarna och det har ju bara gått 19." Så, nästa månad alltså! X-/

När jag var klar med det samtalet kände jag mig modig nog att försöka avsluta min ansökan till Komvux så den satt jag med i nästan 1 timme, det är svårare än man tror att fylla i en sådan ansökan. Men nu är den ifylld och skickad, bara att vänta på besked. Hur var det nu, jo just det, JAG ÄLSKAR ATT VÄNTA! ;oP

 

Strax kommer min älskade Jimmy in genom dörren, borde han iaf om han inte åkt vilse, så jag ska nog runda av detta nu.

 

Ha det bra i regnet raringar! <3<3

 

Mången gång i mitt liv har jag hört folk säga till mig och till andra, "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge." Vem kom på den egentligen? Hur dumt är det inte!? När något gott ska komma vill man INTE vänta, iaf inte jag! Jag vill ha det goda med en gång, jag menar, varför vänta? Jag väntar mycket hellre på de dåliga/hemska sakerna, ungefär tills jag dör.

 

Någon borde helt seriöst göra om talesättet så det lyder "Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge." Sen kan det finnas ett annat som lyder så här "Den som väntar på något hemskt väntar ALDRIG för länge." Det är trots allt de hemska sakerna man vill skjuta framför sig inte de goda sakerna i livet, håller ni inte med?

 

Till exempel, som ni säkert inte har missat, så ska vi flytta till ny lägenhet snart. *Can hardly wait!* Vårt ordinarie inflyttningsdatum är satt till 1 januari 2013, 2013 det låter vansinnigt långt bort, men vi har fått veta att vi kan flytta in redan 27:e-28:e december. Jag vet, det är bara 3-4 dagars skillnad men det underlättar så himla mycket! =)

Dock, även om vi får flytta in tidigare, tycker jag det är alldeles för långt till inflytt. Jag vill ha den nya lägenheten nu!! =P

 

Ett annat exempel är pengar, när man får lön eller liknande så räknas det som något gott antar jag att de flesta, precis som jag, tycker. Jag väntar på min sjukpenning och har så gjort i 18 dagar, det kan ta upp till 30 dagar att få dem men jag förstår fortfarande inte hur man kan tycka att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Jag behöver mina pengar och varje dag extra jag får vänta är värdelös eftersom jag inte ska ha pengarna till nöjen utan till mat mm. Jag tycker personligen att de på försäkringskassan borde antingen jobba snabbare eller helt enkelt återanställa alla stackars satar som fick sparken för något år sedan, de behövs uppenbarligen. Kanske skulle de få ut folks sjukpenning lite snabbare om de personerna fick komma tillbaka till jobbet. Eller kanske skulle det fortfarande ta lika lång tid, det kanske tar sån tid bara för att de vill avskräcka folk från att bli sjuka, jag vet inte. Det är inte kul att vänta iaf, så jag gör personligen om ordspråket HÄR och NU!

 

Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge! =P

Så enkelt är det bara!

 

Idag ska jag in till min läkare, jag får låtsas att jag är en administrativ uppgift eftersom det inte fanns någon annan tid jag kunde komma bortsett från mellan 13-14 idag då han har administrativ tid. Jag bryr mig inte så mycket bara jag får ordning på min förkylning och min hals så jag kan leva normalt igen. Det är ytterligare en sak jag inte vill vänta på.

 

Nu ska jag hämta lite mer kaffe och sedan blir det lite planerande inför allt som ska ske i mitt liv den närmsta tiden.

 

Ha en bra dag raringar och tack för att ni läser! =)

<3<3<3

Idag har vi varit och kollat lite på garderober och andra möbler vi kommer behöva till den nya lägenheten. Vi strosade runt på Ikea en liten stund och hittade flera alternativ som skulle kunna passa in. Det var mysigt att gå runt där och spana efter möbler till vårt nya gemensamma hem. Det bästa är att vi dessutom har ganska samma smak så vi behöver inte slåss om villen möbel som är snyggast och passar bäst in och det är skönt.

Vi passade även på att kika på persienner och andra mörkläggnings möjligheter, vi kom fram till att de persienner som nuvarande hyresgäst erbjöd oss att köpa måste vara gjorda av guld. Hon ville ha 2500:- för de som sitter i lägenheten och hon säger att de kostade henne 5-6 tusen, vi tackade nej eftersom det är väldigt mycket pengar och man kan dessutom köpa nya persienner mycket billgare än vad hon vill ha för de begagnade.

 

Ja ibland tror jag faktiskt mer på att köpa nytt framför begagnat, då vet jag vad jag får och i vissa fall kan man till och med komma undan billigare. ;-)

 

Efter Ikea passade vi på att handla mat på Coop och sen åkte vi hemåt för att laga lite god mat. Idag blev det tacos. Jag tror att tacos är så gott bara för att man äter det så sällan eller är det bara gott för att det är gott? 

Efter tacosen så blev det en liten mysig filmstund i soffan, Monsters, Inc såg vi, hur i hela friden har jag kunnat missa den filmen?! :O Den var så söt och rolig emellanåt såklart! ;-)

 

Nu sitter jag i soffan och bloggar, how 'bout that, och Jimmy sitter vid datorn och dödar monster på Diablo 3. Ja, min Jimmy, han är speciell han! Det är inte varje dag man hittar en så fin kille! :-) Han är snäll, romantisk, rolig, kan kompromissa och dessutom är han en riktig snygging också! Ja jag hade tur där. Han lyssnar på vad jag gillar och inte gillar, köper julmust trots att han inte dricker det, bara för att jag älskar det. Han introducerade sushi för mig, god sushi för jag hade ätit det tidigare och då tyckte jag det var fruktansvärt, otäckt äckligt. Ja han är en riktig goding helt enkelt och jag är så lycklig att jag har hittat honom. Lucky, lucky me!

 

Imorgon är det måndag, det är den 5:e november, hur gick det till? Jag ska förbi min läkare, igen, och hämta sjukintyg *suck* ta mer prover *suck igen* sen tänkte jag svänga förbi studie och yrkesvägledningen igen för att prata med min vägledare lite snabbt inför ansökan eftersom det är dags att ansöka på tisdag. Sen på eftermiddagen ska jag åka ut till L.A för att möta upp stighetsrden och få min lägenhet besiktigad. Det förstår jag inte riktigt, varför besiktigar de lägenheten två nästan tre månader innan det är planerat att jag ska flytta ut?

Hur vet de då att de får med allt? Konstigt tycker jag! :-P

 

Nu har älsklingen spelat klart så nu säger jag puzz och hej raringar! ♥♥

Det är den 3:e November idag, känns lite galet, tycker inte det var längesedan det var Mars men ändå är det snart massa saker som är så långt från mars de kan komma om man ser bakåt iaf. ;o)

 

Tänk bara på detta, snart är det 7:e December, ja det börjar närma sig faktiskt, jag fyller snart 30. =) Det känns lite konstigt, jag tycker inte det var längesedan jag fyllde 18, känner mig inte riktigt som 30 heller. Men det kanske beror på att jag inte fyllt än. ;)

Tänker dock vänta med att fira min 30-års dag tills vi har flyttat till den nya lägenheten, blir mindre trassligt så och dessutom tänkte vi passa på att fira 60 år Jimmy och jag.

 

Den nya lägenheten, jag det börjar närma sig det med. Fick veta i torsdags att vi troligen kan få nycklarna redan den 27:e december istället för den 1 Januari. Yey!!!

Jag längtar så mycket att det är helt galet! =D

Den finaste lägenheten ever och jag får dela upplevelsen med finast killen ever! <3

 

Det börjar närma sig fler saker, hoppade nämligen över den som närmar sig fortast, om 3 (!!) dagar är det nämligen dags att ansöka till studierna, sen är det 2 månader tills jag börjar studera. Jag som så länge har varit skoltrött längtar faktiskt till den 7:e Januari när jag får börja. Lite konstigt måste jag säga men jag blir mer och mer säker för var dag som går att det är helt rätt väg för mig att gå just nu. Kollat upp iprincip allt redan och ansökningsperioden är inte här än. Jag är nog lite av ett kontrollfreak tror jag, måste veta allt och undersöka med mikroskop innan jag fattar ett beslut. Böckerna till skolan går på 2135:- om jag köper dem helt nya men sen finns även begagnat vägen man kan ta, då kan man komma undan lite billigare och det gillas.

 

3:e November sa vi ja, 51 dagar kvar till julafton, jag ÄLSKAR julen. Synd bara att det inte blir så mycket julpynt i år, i och med att vi kanske flyttar 3 dagar efter jul så blir det lite tight. Fast i och för sig, jag kan ju julpynta hemma redan nu och sedan ta ner dem  när vi ska flytta mina saker. =) Sa jag att jag ÄLSKAR julen?! Allt glitter, de fina färgerna, jag brukar blanda ganska många färger under jul. Jag har rött (givetvis), blått (min absoluta favoritfärg), grönt glitter är ett måste också. Sen tycker jag man gärna kan blanda in silver och guld glitter.

TOMTAR, man måste ha massa tomtar och tomteklädda figurer av alla dess slag. Julgardiner, vi får inte glömma gardinerna. Stora gardiner som täcker mycket av fönstret så det ser så där ombonat ut, gardiner med rött och grönt, eller med stora tryckta julstjärnor på. Sen vill jag ha snö på min jul! Åh, jag längtar. =)

 

Men just nu är det ösregn ute och jag måste klä mig för att rasta min lille pälsbollsprins.

Ha en underbar mysdag raringar! <3<3

Återigen igår fick mamma åka in till akuten, hon hade lågt blodtryck och var knappt kontaktbar. Nu ligger hon på intensivvårdsavdelningen med insulindropp för att få ordning på blodsalterna och socker för att motverka insulinet eftersom hon har diabetes. 

 

Det har varit många turer till akuten för mamma i år, tycker så synd om henne, det får liksom vara bra nu. Hon kan väl få må bra någon jäkla gång tycker jag. Läkarna sa igår att de tror att hon kommer klara sig även denna gången, tror.., men hur många gånger till klarar hon sig?

Nu sitter jag och väntar på nya besked om hur hon mår, det är jobbigt och oroligt, jag vill ju att hon ska bli bra.

 

Jag hoppas du vet att du finns i mina tankar alltid mamma och jag hoppas du snart bli bättre.

Jag älskar dig så mycket och vill ha dig kvar!

 

Nu på morgonen skulle jag förbereda inför tvättiden klockan 10, kom på att det var lite tvätt jag inte plockat in sedan förra gången, ca 5 plagg, när jag tar upp en tröja så skramlar det gott i fickan och jag tänker WTF?! Öppnar dragkedjan, stoppar in handen och vad hittar jag inte där. en 20-lapp, en tia och en enkrona, rackrans ja jag hade pengar i den tröjan sist jag hade den på mig. Det sägs ju att pengatvätt är något som till exempel maffian håller på med och att det ska vara väldigt lönsamt men jag vet inte om jag håller med, inte sjutton blev jag rikare av att tvätta pengarna. =P

 

Den här gången har jag iaf kollat alla fickor på det som ska in i maskinen kl 10. Vad jag inte förstår är hur det blev så mycket smutstvätt. Tycker inte det var längesedan jag tvättade senast men ändå har jag 2 stora kassar med tvätt, okay ena påsen är visserligen sängkläder till dubbelsängen plus två badlakan men ändå. Ska bli skönt när det är gjort iaf.

 

För en liten stund sedan fick jag värsta rycket dessutom, jag satt här i soffan, skönt tillbakalutad med datorn i knät och en kopp kaffe på armstödet. Plötsligt blev det väldigt ljust och varmt så jag vände blicken mot fönstret där det ljusa och varma kom ifrån, jag tror det var solen som var så ljus och varm men jag kan inte säga helt säkert, vad jag insåg var nämligen att jag hade ett halvt ton grus och annat smuts på mina fönster. Med andra ord kunde jag inte veta om det var solen eller inte. Där och då var det som om något slet upp mig ur soffan och använde mig som värsta marionetten för att få rent fönstren. Nu sitter jag här, det ljusa och varma är putsväck men jag ser iaf molnen utanför fönstren. ;oP 

 

Det blir en fullspäckad dag idag, ska förutom det jag redan gjort som jag skrivit innan tvätta mellan 10-13, efter det ska jag in till logopeden och kolla min röst sen ska jag möta upp älsklingen och åka hem till mitt andra "hem" för att förbereda inför visningen där imorgon. Mycket att göra när man ska flytta från 2 lägenheter till 1 men det ska bli gott när det är klart. Min visning igår var klockren btw, kl 12 ringer snubben och säger "Hej Paola heeeeeeeej!! Jag , vi prata på fredag och säga jag komma idag och titta på den din lägenhet. No jag ville kolla om när kanske jag kan komma." Jag säger att det passar bra efter kl 18. "Okay jag komma då och titta kolla på den" Kl 17:59 skicakr han ett sms där det står "Hej när kan vi kolla lägenhet . Tack" Jag hade inte mobilen på mig och svarade således inte omedelbart, jag menar jag väntade ju på att porttelefonen skulle ringa för guds skull, så 2 minuter senare ringer han. Jag studsar iväg till mobilen, tar upp den, trycker på svara och så lägger han på. Men jag ser givetvis smset och svarar att han kan komma nu som jag sa när vi talades vid tidigare under dagen. "Okay vi komma om en halv timma . Tack". Kunde han inte bara skrivit i första smset, kan vi komma och kolla lägenheten om en halvtimma? Nej, det hade varit jobbigt. =P

 

Jimmy och jag passar på att slänga ihop lite mat, tänker att vi kan äta den när de varit här i värsta fall. När 30 minuter har gått är vi färdigätna och jag muttrar lite om att min tv håller på att lägga av, jäkla skitprylar den är ju bara 10 år ca, vi går runt i lägenheten kontrollerar att allt ser bra ut, att porttelefonen har ljudet på, tittar ut genom fönstret.. Väntar lite till, 45 min har gått, kollar porttelefonen igen, tittar ut genom fönstret fortfarande inget. 55 min har gått och jag muttrar att han lika gärna kunde låtit bli att smsa och säga "vi kommer om en halv timma" när han ändå tänkte dyka upp när det passade honom. När han väl kom så tittade han på lägenheten 2 min och sedan tänkte han gå, då erbjöd jag honom att köpa min tvättmaskin om han ville eftersom det finns i lägenheten vi flyttar till, han skulle prata närmre med mig om det för han behövde en tvättmaskin och så kom vi fram till att han kanske skulle flytta in lite tidigare. 

Vore jäkla skönt att bli av med lägenheten tidigare så vi slipper 13000 i hyra i januari.

 

Nej, no more time for fun, dags attt ta tvätten!

Ha en underbart härlig dag raringar! =) <3

Sitter i min soffa, tittar ut på regnet som bara vräker ner utanför mitt fönster och tänker på kvälle/natten som gått. Ja igår var en tuff kväll/natt. Jag var i min lägenhet för första gången sedan min Fady fick somna in i fredags, Tilja hade åkt till Lidköping, Jimmy var i sin lägenhet och röjde, med mig var bara Buffy och Arsim. Det var som att det ekade tomt i lägenheten, så fort jag vände mig om såg jag för mitt inre hur Fady kom gående runt ett hörn, jag såg Buffys leksaker som Tilja brukade leka med ständigt och jämt och böjde mig ner för att ta upp dem och locka på Tilja så vi kunde leka. Varje gång så slog det mig att varken Fady eller Tilja var här. =(

 

För att jaga bort tomheten bestämde jag mig för att göra ett ordentligt röjande i lägenheten, har man fullt upp tänker man inte lika mycket. Jag började med att plocka ihop all reklam, attans vad mycket det blir egentligen, sen tog jag tag i alla saker som hamnat på "fel plats", jag tvättade av inne i badrummet efter det. Rullade ihop madrassen till min gamla säng och plockade in den i klädkammaren, tempurmadrasser är alltid bra att ha, sen skruvade jag av benen på sängen, tog den under armen och bar ner den till grovsoprummet. När jag kom upp i lägenheten igen bestämde jag mig för att damma lite, torkade av TV:n, TV-bänken, bokhyllorna och tavlorna på väggen. Tavlorna på väggen gjorde mig påmind om tomheten, i en av ramarna fanns ett kort på min älskade Fady, ja det är verkligen tomt utan honom.

 

När jag dammat färdig ryckte jag fram dammsugaren ur städskåpet och for runt med den i lägenheten, åter igen såg jag för mitt inre lille Fady snabbt som ögat slinka iväg och gömma sig, jag såg Tilja som rädd men ändå kaxig står framför dammsugaren och och stampar med tassarna. Jag skakade bort tankarna och fortsatte med dammsugandet. När det var klart blev det till att skura, jag insåg då också att jag måste köpa nytt moppgarn, "Note to self, köp nytt moppgarn", väl färdig skurat så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra så jag beslutade mig för att rengöra golvbrunnen i badrummet. Där och då kom jag fram till hur opraktiskt det är att ha ett badkar, brunnen sitter under badkaret, svåråtkomlig och väl dold vilket gärna leder till att man först och främst glömmer att den finns där, missar att rengöra den så ofta som behövs, den blir VIDRIG lagom till att man kommer på det och sen är det ett heltidsjobb nästan bara att få loss den så man kan rengöra. *iiiiisch*

 

När det var klart fanns det inte mycket att göra hemma, lägenheten var välstädat, klockan var mycket och ja, det var väl dags att ta sista promenaden med Buffy och sen lägga sig. Vi promenerade, borstade först Buffys tänder, sen mina, där efter intog vi sängen. Den stora, rymliga dubbelsängen, som brukar vara nästan lite för liten, i natt var den alldeles för stor och tom. I natt var den inte alls mysig, ingen Jimmy, ingen Tilja och ingen Fady, bara Buffy, Simmi och jag. Från 6 individer till 3 i en handvändning, det blev en tuff natt.

 

Nu sitter jag i soffan, med Buffy bredvid mig, han tittar först på mig sen på leksakerna som Tilja brukade leka med och sen mot dörren. Han tittar på Simmi som går runt i lägenheten och letar efter sin bror och den lilla vita fluffiga terroristen. Ja det är lite tomt här..

 

Idag ska någon snubbe komma och kolla på min lägenhet också, undrar om jag kan få honom att ta lägenheten lite tidigare och dessutom köpa min tvättmaskin. Vore jäkla bra faktiskt. ;)

På onsdag ska även Jimmys lägenhet visas så nu börjar det närma sig, snart är det dags att lämna L.A och flytta till Eriksberg, ska bli kul. =)

Ja då har lilla Tilja åkt till Lidköping, blev väldigt tomt hemma nu. Hon har under de månader vi haft henne hunnit bli en underbar liten familjemedlem men tyvärr är det svårt att ha henne när hon löper så hon fick åka iväg på "kollo" några veckor. Sen får hon komma tillbaka hit och bo hos oss igen om inte mamma hunnit bli bra så att Tilja kan bo hos henne.

 

Ska väl bli ganska skönt med lite sovmorgon, slippa all pälsvård och allt puttande på en så fort man slutar leka med henne men samtidigt har det varit kul med en hund som faktiskt vill leka med en. Ja det kommer bli lite tomt, från 4 djur till 2 på 2 dagar, det märks.

 

Ja jag har nog fäst mig vid henne mer än jag anat.. =/

 

Väldigt ofta läser jag i tidningarna om brottslingar som fått låga straff för sina kriminella handlingar, brottslingar som överklagar och får dessa redan låga straff sänkta, det gäller allt ifrån mord till sexbrott mot barn. Man läser om politiker som fifflar och gör ogiltiga avdrag som kommer undan med en "smäll på fingrarna". Det kan göra mig så ARG! Speciellt när man vet att de som är kriminella blir behandlade med "silkesvantar" medan våra gamla och våra sjuka blir behandlade som skräp och sämre än det!

 

Min mamma är inte välsignad med bra hälsa, hon har haft det tuff större delen av sitt vuxna liv men har kämpat på. Hon har fibromyalgi, diabetes, reumatiska besvär, kärlsjukdomar mm. Hon har dålig blodcirkulation i benen och därför bestämde sjukvården sig för att operera på henne. Läkaren lovade mamma att hon "kommer vara ute och springa i skog och mark på nolltid", detta var fyra år sedan och idag sitter hon i rullstol och har förlorat höger ben. Hon trodde nämligen på läkaren och genomgick operationen i tron att hon året efter skulle kunna gå ut i skogen och plocka svamp, något som är ett av mammas största nöjen, men istället för att ordna så hennes dåliga ben blev bra gjorde operationen att hennes bra ben blev så dåligt att hon nu i våras fick göra en låramputering.

 

Detta var dock inte allt mamma råkade ut för i våras, hon fick opiumpreparat och efter det morfin mot smärtan innan de amputerade benet eftersom hon hade massa sår och infektioner som hon dessutom åt antibiotikakur efter antibiotikakur för. Dessa olika mediciner hon fick var inte kompatibla med mamma eller varandra utan ledde till att mamma började hallucinera. Helt oskyldigt började hon se hundar och hundvalpar istället för snödrivor utanför lägenhetsfönstret men innan läkarna upptäckte att mamma inte tålde morfinet de hade ordinerat henne så hade hallucinationerna blivit värre. Bland annat ringde hon mig och mina systrar helt förtvivlad eftersom hon trodde att jag tagit in hennes lilla hund Tilja och avlivat henne. Vad som i själva verket hade skett var att jag och mamma dagen innan kommit överens om att Tilja skulle bo hos mig och min hund Buffy tills mamma mådde bättre. Det var fruktansvärt att få det samtalet när jag satt på jobbet, jag kände mig så hjälplös när jag inte kunde få mamma att sluta gråta i telefonen, trots att jag gång på gång försäkrade henne om att Tilja var livs levande hemma hos Buffy och att jag ALDRIG skulle kunna göra något sådant!

 

När de äntligen insåg att det var medicinernas fel att mamma hallucinerade så tog de bort morfinet så att mamma kunde bli bättre och få ordning på tankarna. Strax där efter fick hon höra att hon riskerade kallbrand i benet om de inte amputerade det och min mamma tog beslutet att som hon säger lägga sig under kniven.

Någon dag efter operationen hälsade jag och min ena syster på mamma på sjukhuset och hon såg så otroligt liten ut. Så mager och blek, det var riktigt skrämmande, men ändå på rätt gott humör. Jag har alltid förundrats över hur mamma kan vara så stark!

 

Efter operationen så var det dags för en vårdplanering, så man kunde komma överens om hur mamma på bästa sätt skulle kunna åka hem och ha ett så normalt liv som möjligt med den vård hon behövde. Min mellersta syster bad om att få delta i planeringen men kommunen vägrade ha den på en dag och tid som passade, som tur var hade vår andra syster möjlighet att närvara. På den här vårdplaneringen sa de att mamma var tvungen att flytta till serviceboende eftersom det skulle dröja innan hon kunde börja använda protes och kommunen var helt enkelt inte villiga att installera en handikappshiss upp till mammas nuvarande lägenhet när det fanns lediga platser på serviceboende. Mamma som inte hade hunnit smälta att hon förlorat sitt ben, var handikappad och inte skulle kunna gå upp för de 7 trappstegen till sin lägenhet sa att hon ville bo kvar där hon bodde. Kommunen vägrade att  ordna med en "trapphiss" så mamma kunde ta sig ut själv, deras "utmärkta" lösning på problemet var en trappklättrare. Mamma ska alltså ringa färdtjänst och be dem komma med trappklättrare varje gång hon vill komma ner eller upp för trapporna utanför lägenheten. Hon får betala 46;- för att komma ner för trapporna och ytterligare 46:- för att komma upp igen, ja det är helt sjukt! Mamma ska betala 92 :- varje gång hon vill komma ut ur sin lägenhet, 92 kronor för att ta sig nerför och uppför 7 (!!!!) trappsteg, det är 6.50:- för varje trappsteg. Hon har 2 trappklättrare gratis varje vecka så enligt kommunen har mamma rätt att komma utomhus 1 gång i veckan. Det är helt sanslöst! Säg att mamma vill komma ut en gång om dagen skulle det kosta henne 552:- extra i veckan, eller 2208:- extra i månaden.

 

Mamma har nu försök prata med kommunen flera gånger om att få flytta till serviceboende eftersom benet inte läker som det ska så hon kan använda protesen och de vägrar fullständigt att installera en trapphiss. Svaret när mamma nu VILL flytta till ett serviceboende är, "du är alldeles för UNG för att få en servicelägenhet. Sök en lämpligare lägenhet på den ordinarie bostadsmarknaden istället eller vänta tills din hyresvärd byggt sina tillgänglighetsanpassade hus" FÖR UNG!?? Mamma har väl knappast blivit YNGRE sedan i våras när de ville att hon skulle flytta till serviceboende?? Och att söka lämpligare lägenhet på ordinarie bostadsmarknaden? Det är för det första bostadskö även i Lidköping för att inte prata om att antalet tillgänglighetsanpassade lägenheter inte är direkt stort heller. Det kan dröja ÅR innan mamma får en "vanlig" lägenhet och husen mammas nuvarande hyresvärd ska bygga är klara först om TVÅ ÅR!

 

MAMMA ÄR INTE KRIMINELL, VARFÖR SKA HON SITTA INLÅST?!

Varför får folk som begår brott villkorligt och kan leva ett nästan normalt liv ute i det fria när min mamma är fången i sitt eget hem?? 

Brottslingar har mer frihet än vad mamma har, mer förmåner.

Mamma har som jag skrev tidigare en liten hund, Tilja. Förutom några veckor i sommras så har mamma varit tvungen att lämna ifrån sig Tilja och låta henne bo hos mig i Göteborg eftersom mamma inte kan komma ut ur lägenheten och rasta Tilja. Hemsjukvårdens första kommentar när jag och min pojkvän kom hem med Tilja till mamma samma dag mamma kom hem från korttidsboendet efter operationen var, "Den här får du göra dig av med, det är inte på tal om att du ska vara uppe och springa med en hund nu när du amputerat benet!" 

DEN HÄR FÅR DU GÖRA DIG AV MED!!?? Tilja är mammas sällskap, hennes livsglädje, mammas anledning att kämpa vidare trots allt och de tycker mamma ska göra sig av med Tilja? VARFÖR?

Vilket BROTT har mamma begått för att inte bara bli fången i sitt eget hem utan även enligt hemsjukvården behöva göra sig av med sitt husdjur?

 

MAMMA ÄR INTE KRIMINELL, VARFÖR SKA HON STRAFFAS?!

 

Jag blir så arg när jag sitter här med Tilja vid min sida och vet att mamma sitter och saknar henne varje sekund som går bara för att kommunen inte vill att mamma ska kosta dem pengar. Det är helt okay att lägga pengar på att brottslingar ska ha bra mat, tv och dator i fängelset men att ge mamma möjligheten att ta sig ut på en promenad varje dag och möjligheten att få ha sin hund hos sig, ja, det vill de inte besvära sig med.

 

MAMMA ÄR INTE KRIMINELL, HON FÖRTJÄNAR ETT NÅGORLUNDA NORMALT LIV!

HON FÖRTJÄNAR ATT HA SIN HUND HOS SIG!

 

 Mamma och Tilja när vi var och hälsade på henne på korttidsboendet innan hon fick komma hem efter operationen.

Ännu en morgon, fast en helt ny en.

Som vanligt blir det lite kaffe och modern country musik med datorn i knät och djuren bredvid mig i soffan.

 

Kaffe är en otroligt bra "uppfinning" tycker jag, doften när du öppnar ett nytt paket med kaffepulver, jag kan stå där och bara njuta av den någon minut innan jag häller upp pulvret i burken. Sen har vi doften av nybryggt kaffe på morgonen, när man passerar ett café eller varför inte när man passerar ett öppet fönster och doften gör att man bara vill stanna upp och njuta. Ja, kanske är jag lite tokig i alla fall, men det bjuder jag på. Kaffe på morgonen är något som helt enkelt måste få finnas. Fascinerande också med kaffe att alla har sitt alldeles egna sätt att dricka det. Svart, med socker, bara mjölk, mjölk och socker, en bit, två bitar, med grädde, varmt, kallt, stora och små muggar. Sen har vi givetvis de som inte dricker det alls, de människorna förbryllar mig lite. ;o)

 

För att gå in på något annat som förbryllar mig, jag har faktiskt aldrig riktigt förstått varför speciellt Sverige har så galet mycket emot modern country. Det är riktigt skönt att lyssna på. Mitt absoluta favoritband inom den genren är Rascal Flatts, jag upptäckte dem för ca 3 år sedan om jag inte minns fel, jag har redan 6 av deras album och har ännu inte hittat en enda låt som jag bara tycker är halvbra. Visste ni att det är just Rascal Flatts som sjunger låten "Life is a highway" i filmen Cars? Bra låt tycker jag! En annan låt jag absolut tycker man borde lyssna på med Rascal Flatts är "Ellsworth", den texten är otroligt gripande och sätter ord på hur speciellt äldre personers minne fungerar. Ta bara raden "Tomorrow she won't remember what she did today, but just ask her about Ellsworth, Kansas, 1948." I många fall är det sant,de minns inte vad de gjorde igår men kan helt glasklart berätta om sin ungdom och sitt livs kärlek. 

Det är måndag morgon, här sitter jag med datorn i mitt knä och BLOGGAR! Det hade jag väl aldrig trott!

 

Mycket är på G i mitt liv nu eller snart iaf. Ska få nytt balkongräcke idag, de var här och mätte det i April-Maj någon gång och ja, nu ska de byta ut det äntligen. Snubben som ska byta ut det är lite, ja jag vet inte, han känns lite "awkward".. Men så länge han byter ut balkongräcket och sedan knallar vidare så ska jag väl inte behöva bry mig allt för mycket. 

Tycker bara det är roligt att "analysera" folks personligheter eller tänka ut hur deras liv kan se ut bara genom att se dem.

 

Som en tjej jag såg när jag pendlade till Göteborg innan jag flyttade. Jag såg henne varje kväll när jag åkte hem, hon var alltid klädd i något som stack ut. En kväll hade hon blå manchester kjol med rosa strumpbyxor och millitär kängor, till detta hade hon en gul duffeljacka hon hade rastaflätor i håret, tjockbågade glasögon och en hatt som såg ut att komma från 1920-talet . Det låter jätte fult när man skriver det så här men det roliga är att det på något sätt fungerade ihop. Hon var klädd i liknande "outfits" varje kväll, oförutsedda detaljer och spännande färger. Jag satt där när jag väntade på mitt tåg och funderade på hur hennes liv såg ut. Kanske var hon skulptör eller med i något band? Eller var hon konstnär? Ja jag var helt säker på att hon hade något sorts kreativt arbete eller liknande.

 

Så en kväll när jag skulle med tåget hem fanns det bara en enda ledig plats kvar och det var vid henne, hon satt med böcker, anteckningsblock och pennor till överflöd och jag kunde inte låta bli att snegla lite på det hon gjorde. Vad jag skrattade för mig själv när jag såg vad det verkligen var hon sysslade med, hon läste psykolingvistik, jag tänkte för mig själv "vad i h-e är det för något?" När jag kom hem den kvällen googlade jag det och kom fram till att det tydligen handlar om hur man tänker ut tankar och formar om dem till ord och meningar and the other way around. Ja men se där, det hade jag väl aldrig trott!

 

Tillbaka till nutiden, eller ska vi ta en tripp till "framtiden" istället. En av alla dessa saker som ska hända i mitt liv är att jag som så länge varit skoltrött tänker börja studera. Den 6/11 är det dags att ansöka och den 7/1 är det skolstart. Det kommer bli lite back to basics studier, Svenska 2 (eller Svenska B som det hette förr), Engelska 6 (som är ett annat ord för Engelska B, hur 2 och 6 båda kan vara B kurs förstår jag inte dock), det blir lite Matematik 2b (Matte B) och även lite Samhällskunskap 1b (Samhällskunskap A alltså även om det heter b ;) ).

Jag ser faktiskt fram emot att börja skolan igen, vill att tiden ska gå fortare och att det ska bli januari. Jag vill börja skolan igen och är fylld av förväntan inför att börja studera igen. Det hade jag väl aldrig trott..

 

Ska vi gå lite bakåt i tiden nu kanske.

Vi sticker bakåt till lördag kväll, lördag kväll som tog mig ännu längre bakåt i tiden, back to the 70's. Ja det är sant, jag var på 70-tals cabaret i lördags. Mitt hjärta, min älskade Jimmy och jag var på Park Lane med hans familj för att fira han härliga mamma. Hon fyllde visserligen år i juli men det bestämdes att hon skulle bli bjuden på den här showen som födelsedagspresent. Det var ganska trevligt faktiskt, tre rätters middag med skaldjurspaté till förrätt, filé black&white och after eight päron plus då showen på detta. Eller ska jag kanske säga att showen i mina ögon var det bästa (bortsett från sällskapet) med kvällen. Det hade jag väl aldrig trott..

 

Tror jag nöjer mig här för idag, jag menar, måste ha något att blogga om imorgon också.. Hmm... jag bloggandes.. ja det hade jag väl aldrig trott. ;oP

Ha en bra dag raringar och kolla gärna in imorgon så kanske jag har skrivit något nytt. ;o)

 

Puzz <3